Det bästa som finns, del 7 – The End

ST. LOUIS – DALLAS 2-1 (Slut, OT2)
• • •
Ja, nu sitter man här igen och känner sig som en dammig skata som landat på det blodiga slagfältet just som krutröken börjat skingras.
Man blir ju fullständigt matt och utpumpad och emotionellt dränerad av sånt här.
Sanslöst.
Men nu är det bara 20 timmar kvar – sedan har vi nästa Game 7-detonation, i San Jose, och det finns inga som helst skäl att tro något annat än att den blir lika crazy.
It’s the best time of the year, oh yes.
• • •
Det är inte så lite vackert att just Maroon – som jag erinrar mig att jag nämnde tidigare under kvällen… – får avgöra.
Han kommer från St. Louis och gick ner i lön för att få spela i hemstaden och hade tydligen sin son, som han äntligen får bo med efter alla år annorstädes, på läktaren ikväll.
• • •
2016 gick alltså i repris – och frågan är om det blir re-match även i nästa omgång.
Då gick Blues upp mot Sharks, som hade sänkt Nashville i en egen Game 7 i andrarundan, i conf-finalen – och fick till slut spö med 4-2.
• • •
Men det var nog i grevens tid att Blues fick in avgörandet i början av andra OT-perioden.
De började se trötta ut, samtidigt som Stars började köra mer och mer och mer.
Och hur ska Jamie Benn komma över att hans wraparound strax innan inte gick in?
• • •
Kvällen roligaste: Lönta Lindqvist skrev ”Det här avgör John Klingberg” på Twitter och det inlägget kommer nära bekantingen Sunken läsa – och sedan låta vikingen från Hörnett äta hela sommaren.
• • •
Fast big picture-wise sumpade Stars sin chans när de tappade Game 6 hemma i Dallas.
Det går inte, man får inte förlora såna matcher hemma när man vunnit Game 5 borta.
• • • 
Ja, Stefan Johansson, tack för att du påminde om bourbon-buteljen.
Det är nog läge att ta sig en liten hutt ur den efter den här holmgången.
Men bara en, för som sagt – imorrn laddar vi om.
Nytt, underbart Game 7-äventyr väntar i norra Kalifornien.
Jag febrar redan.