För mycket av det goda är underbart; Game 7 igen, del 2

SAN JOSE – COLORADO 2-1 (Period 1)
• • •
Oh, fuck – innan det ens hunnit gå tre minuter brakar världens just nu bäste spelare, självsvåldigt, in i sargen och kvaddar en axel så illa att han tvingas lämna isen.
Sen gör Sharks två snabba mål och det känns som att hela dramat är över innan det ens börjat.
Men till slut kommer MacKinnon ut i båset igen och yeah, uppförsbacken för Avalanche är fortfarande brant – men inte omöjlig att forcera.
Det framgår om inte annat när just han i första bytet efter återkomsten bryter sig igenom i slottet…
• • •
Såklart.
Joe Pavelski inte bara spelar för första gången på över två veckor.
Det är han som styr in första målet också.
Apropå moralisk boost…
• • •
Rantanens reducering hör till de mest psykologiska mål som gjorts i hela det här slutspelet.
Nu bli’re big time Game 7-fajt.
Hurra för det.
• • •
Söderberg har uppenbarligen inte hemfallit åt voodoo ännu.
Det är ju helt förbluffande vilket saftigt ormbett han spelar med.
Man skulle nästan kunna tro att någon har put a spell on skåningen…
• • •
Hans frånvaro är milt uttryckt kortare än Pavelskis, men MacKinnons comeback har samma effekt på bortabåset som Sharks-kaptenens har på hemmaditot.
Man kan se hur lagkamraterna kommer ur sin blues, oc h börjar lysa av jävlaranamma, så fort han återvänder.
• • •
Fan, jag trodde först att speakern sa att Santana skulle sjunga nationalsången.
Det hade varit en skräll.
Men han som kom ut och gapade är FRÅN Santana, visade det sig.
Äh.
• • •
Det lite olustiga för MacKinnon är att hajarna vet exakt i vilken axel han gjorde illa sig och make no mistake – de kommer inte undvika att trycka till honom lite extra just där.
En plats i konferensfinalen ligger i potten, då är alla medel tillåtna.
• • •
Korresoffan hälsar, den tycker att jag får upp och ner lite mycket just nu.
Men jag ska lugna ner mig med lite svagt kaffe.