Inget att förlora i Raleigh, del 4 – The End

CAROLINA – BOSTON 0-4 (Slut)
• • •
Boston Bruins är tillbaka i Stanley Cup-finalen.
De sveper Carolina i fyra raka och avslutar med att nolla sin utmanare och det finns inte mycket annat att säga än ”grattis”.
Björnarna har varit bättre – ja, klart bättre – konferensfinalen igenom och just nu känns det osannolikt att Sharks eller Blues ska kunna hindra dem från att bärga bucklan igen.
• • •
Samtidigt:
Bloggen lyfter på Stetson-hatten för Carolina Hurricanes och deras otroliga fans.
De har stått för en fantastisk säsong, skapat otroliga folkfester som gjort hela NHL roligare och briljerade verkligen i serierna mot Washington och Islanders.
Och se publiken i PNC, som står kvar och hyllar sina hjältar – förlusten till trots.
Magnifikt.
• • •
Bäst av allt:
Ett år efter att han tvingades se de gamla kamraterna i Washington – som han upplevde så många sorger med – vinna cupen får Mojo Johansson själv chansen att gå upp i sitt livs första final.
• • •
Visst kommer Chara ut för handshake och Prince of Wales-ceremoni.
Men nej, han tar inte i pokalen.
Jag, som bara flyger i ett visst par kalsonger, förstår precis…
• • •
Tack alla ni som till slut anslöt i spåret, det blev ju en trevlig kväll och natt.
Imorrn blir det lite speciellt. Jag ska på watch-party med en viss folkhjälte här i San Jose och där är det oklart hur mycket jag kommer kunna blogga, men jag lovar att försöka skicka in nåt inlägg då och då.
Häng med – mycket bilder utlovas!