Möjligheter och hot i San Jose

Ni vet vad dom säger:
Inget har hänt i en Stanley Cup-serie förrän man förlorat på hemmaplan.
Eller sett ur det mer optimistiska perspektivet:
Inget har hänt förrän man vunnit på bortaplan.
Det är den vetskapen som ångar om St. Louis Blues när de i den friska, kaliforniska morgonen genomfört sista, sammanbitna ispasset i SAP Center innan Game 2 mot Sharks.
De gör sig inga illusioner om vad som hände i förrgår, de fick stryk – fair and square – av en för dagen bättre motståndare, men de är inte det minsta missmodiga. De har inte den minsta panik. De tycker inte att de på minsta vis hamnat i prekärt läge.
Att de behöver spänna bågen hårdare och spela bättre hockey än i lördags goes without saying, men det vet de att de kan och det tänker de göra – och därmed upplever de att de står inför en gyllene möjlighet snarare än ett obehagligt hot.
En seger här innan cirkusen drar vidare till Missouri i morgon skulle vara en smash hit, varken mer eller mindre.
Förmodad konsekvens ikväll:
En betydligt tätare holmgång med bluesmän som lirar som om de var on a mission – om inte från Gud så från de makter som fördelar chanser och styr ödet.
• • •
Ja, sorry – det kom aldrig någon slutkläm igår.
Jag hade massor att skriva och plötsligt var klockan så mycket att jag tvingades rusa till draften.
”Huh? Draften?”.
Jo, förstår ni, vi är några murvlar som har en fantasy-pool gällande matchavgörande mål och poäng i denna andra match och igår kallade valberedningen till lotteri och draft – inte helt oväntat på ett etablissemang med brända och destillerade drycker i sortimentet.
Jag hamnade, som ett annat Colorado, sist i lotteriet och fick välja först som åtta men har ändå lyckats knyta till mig pjäser som Tarasenko, Hertl och – inte minst! – Melkman och Sunken.
– Va? Tror du jag ska göra matchavgörande, skrockar den väldige Boden-sonen medan han bänder av sig axelskydden efter morgonvärmningen.
Sen är han tyst en stund, ser ut att gilla tanken och får nåt drömskt i blicken.
– Men, tja, varför inte? Det skulle inte sitta helt fel att få det gjort ikväll.
Då vet ni.
Blir Sunken hjälte ikväll beror det på att bloggen visade honom så stort förtroende att tuppkammen växte sig hög som Sierra Nevadas bergstoppar.
• • •
Sharks, å sin sida, känner sig såklart finemang till mods efter sin triumf i konferensfinalens öppningsrond.
De gjorde en kanonmatch, dominerade Blues-maskinen i snudd på 60 minuter och har nu en förträfflig chans att ta kommandot i serien, för ja – även om inget hänt förrän man vunnit även på bortaplan är det ju så det känns när man går upp i 2-0-ledning.
Samtidigt är de medvetna om att kampen om en plats i Stanley Cup-finalen bara börjat.
– Vi har inte spelat mer än en enda match, har exempelvis Papa Skutt upprepat gång på gång senaste dygnen.
– Det kommer bli en tuff och lång serie
En ramsa alla alltid drar helt pliktskyldigt, sure – men den här gången känns det uppriktigt.
Hajarna tar inget för givet utan siktar på att höja sig ännu mer.
Det lovar precis lika gott för kvällens övningar som bluesmännens känsla av att vara on a Mission.
• • •
Draftens lyckade genomförande – Logan Couture gick allra först, kan jag avslöja – firades sedan med en praktfull middag på Original Joe’s och där konsoliderades Chicken Parm som det här slutspelets paradrätt (istället för Martins’ BBQ:s ribs och korvar de senaste åren).
OJ:s går in direkt på andraplats på topplistan, efter den de serverade på North i Cherry Creek i Denver.
• • •
Det här kallar jag underhållande läsarbrev:
”Bäste herr Biff, natuligtvis lyssnar jag och grabben på er eminenta NHL-podd på vägen till hockeyträningarna. Och avsnittet angående kalkonen jänkarna äter har tydligen satt sina spår. På släktkalas nyligen åt vi kyckling varvid grabben utbrister på värsta Rommehed-mål:
– Får vi en torr fågeljävel? Och lade till: som Bjurman skulle sagt”.
Ha ha, håll barnen på avstånd från Baloo om ni inte vill att de ska börja prata som sjömän!
• • •
Här trodde man att Burns och Thorntons skägg var nånting att gapa åt och peka på,
I jämförelse med Blues-reserven Chris Thorburn framstår de, visar det sig, som fjuniga fjortisar.

Han är ju som tagen direkt från statist-ensemblen i ”Apornas planet”.
Oerhört.
• • •
Vi fick en liten pratstund om drömmen om Stanley Cup med den ärrade Alex Steen i solskenet på stan igår och om vad som sades under den pratstunden kan man läsa här.
Idag, efter värmningen, pratar han ännu mer om det fina i att han en pappa som själv spelat i NHL.
– Nu är det playoff så jag är inte på telefon så mycket, men det är väldigt skönt att ha honom att tala med. Han har varit med om det här själv och förstår precis vad det är jag går igenom, säger han.
Det är nåt väldigt vackert med det där, tycker jag – och kan inte låta bli att tycka det vore fantastiskt fint om hela familjen Steen fick sin mångåriga dröm uppfylld.
Jag kan scenerna på isen efter sista finalen framför mig, hur vi sticker fram mikrofonerna mot Thomas medan grabben dansar med bucklan…
• • •
Bloggen har legat på Papa Skutt om att det är hög tid att han hyllar sina svenska mentorer från Detroit i lämplig intervju.
– Aldrig, säger han bestämt.
– Som jag fått lida på grund av de personerna genom åren…
Haha, jag förstår ingenting – och det gör inte en av de utpekade, vi kan kalla honom 55, heller.
– Rödluvan hade ju en grym resa med oss, hälsar han i ett sms.
Well, nu är planen förstås att ta upp ämnet under en framtida presskonferens, så att han inte kommer undan…
• • •
Apropå ansiktsbehåring tycker jag vi ska ta oss en titt på Hedbäs fina mustasch igen.

Enligt min mening är den väldigt fin, men alla håller tydligen inte med.
Yngsta dottern vill inte ens visa sig med pappa förrän han rakat bort pröjsarn.
– Vi skulle ut och äta häromkvällen men hon pekade på mig och sa åt Pernilla att hon inte tänkte följa med om jag skulle se ut så här, berättar den alltid älskvärde masen.
Haha!
• • •
Blues proppade hajar med bauta-tacklingar i första matchen och de har inga planer på att sluta med det.
– Nej, om tillfället dyker upp smäller man ju på. Vi vill spela fysiskt. Men samtidigt ska man ju inte dumåka och leta efter tacklingar. Då blir det inte bra, förklarar Sunken.
• • •
Under eftermiddagsstiltjen i pressloungen i Sharktank-källaren går Pierre McGuire plötsligt förbi i bara skjortärmarna.
Han ser belåten ut.
Så rakar han in flygpoäng som ingen annan under slutspelet också.
• • •
Jamen, lite mer bilder.

• • •
Erik Karlsson har hållit en låg profil senaste dygnen, han syntes till exempel inte alls till under eller efter träningen igår – och det ska ni som håller på Sharks inte vara ledsna över. För det visar att den gudomlige artisten från Landsbro – som vanligen bluddrar och skojar och garvar oavbrutet – just nu är riktigt fokuserad och inte tänker på något annat än att han ska ta sig till karriärens första NHL-karriär.
• • •
The Hot List för konferensfinalerna so far: 1. Tuukka Rask, 2. Timo Meier, 3. Patric Bergeron, 4. Logan Couture, 5. Marcus Johansson. 6. Joe Pavelski, 7. Gustav Nyquist, 8. Torey Krug, 9. Ryan O’Reilly, 10. Brad Marchand.
Några invändningar?
• • •
En bild till – på en av bloggens stora fixstjärnor.

Japp, det där ingen mindre än Manfred i Bristol, Tennessee.
Bloggen tackar husse för foto!
• • •
The Melkman håller med om att han haft episkt oflyt i avslutningarna senaste månaden.
Men han ser lite frågande ut när jag föreslår att han ska offra en kyckling eller en get för att bryta the spell.
– Öh, verkligen? Hjälper det?
Japp, lyssna nu på voodoo-mästaren Per Georg.
• • •
Det ser inte ut som att Calle Gunnarsson spelar ikväll heller.
Meh!
• • •
Det går inte få nog av den nästan obscent blå himmel man alltid har ovanför hjässan i den här underliga lilla staden.
Enda stället jag sett en vackrare är några timmar söderut, i öknen runt Palm Springs.
Slutsats:
Man borde verkligen bo i Kalifornien.
• • •
Blues-lägret, med rufsige Berube i spetsen, är lite hårda mot Tarasenko.
– Han måste få ut mer av sitt spel, heter det.
Kan man tycka – men nu är han en gång för alla just den typ av spelare som lätt storknar i den här sortens serier, när allt svängrum och all tid suddas ut.
Då är det istället komplementen i tredje- och fjärdekedjorna som måste kliva fram och göra det.
Som… just det: – Sunken!.
• • •
Stämningen i Sharktank var helt okej i lördags – men inte mer än så. Och jag tror inte vi ska förvänta oss Hela Havet Stormar idag heller. Efter två raka, förtrollade Game 7-duster krävs nog åtminstone elimination-nerv för att den verkliga hysterin ska kunna piskas upp.
Men det ska bli en fröjd bara att höra fansen humma med i ”Jaws”-temat – och sjunga allsång till ”Free Fallin”.
• • •
Heja Alex Wennberg. Så visar man var skåpet ska stå efter en tung säsong.
• • •
Den enda gången jag känt av ett seismologiskt fenomen var just här i San Jose, på en reportageresa före Vancouver-OS 2010. Det durrade till i golvet i pressrummet i träningshallen, som om en långtradare kört förbi utanför – och the locals konstaterade omedelbart att det var en liten jordbävning.
Sedan dess har jag varje gång jag återvänt till Kalifornien tänkt att jag verkligen inte vill lära mig hur en stor känns och så här, högt upp i taket i en goddamned ishall, orsakar alla tankar i den riktningen viss armsvett.
Snälla, låt oss slippa se Sharktank-isen spricka och taket rämna…
• • •
Jumbo Joe Thornton ser ni inte, med egna ord och så, mycket av i media nu, kanske ni tänkt på – trots att han egentligen är den västra konferensfinalen medelpunkt.
Det beror på att den folkhjälte veteranen inte längre är så förtjust i journalister och alltid har försvunnit ur omklädningsrummet när vi släpps in.
Han kände sig bränd den där gången när någon citerade skämtet om vad han skulle göra om han var Hertl och sedan dess har det varit så.
Synd på så rara ärter, tycker jag.
• • •
Vi har bättre platser i auxillery-boxen idag, men inte ideala så jag försöker mig på en kupp igen och ber om era hållna tummar.
• • • 
En annan medelpunkt, utanför isen, är förstås Crankshaft Murray – evig folkhjälte i San Jose
Han leder Sharks så kallade alumni-verksamhet och det innebär bland mycket annat att han en dryg timme innan puckdrop sitter utanför tanken med andra gammelhajar och skriver autografer.
Sen ska han komma och hälsa på bloggen i auxillery-boxen, är det sagt.
Det kan inte bli annat än jättefestligt.
• • •
Sunken och The Melkman är ju gamla kamrater från de gemensamma åren i Skellefteå och hade faktiskt några byten mot varann i lördags.
Men det blev tydligen inte så mycket sagt.
– Nä…men vi pratar ju inte så mycket överhuvudtaget, konstaterar Sunken lakoniskt.
The norrlänningar…
• • • 
Idag har de Swedish Fish i en skål på pressläktaren.
Det garanterar blågul succé på isen, tror jag.
• • •
Kampen om att få spela i Stanley Cup-finalen – det allra finaste och oerhörda en hockeyspelare kan uppleva – börjar långsamt stegra, människor.
För varje match som spelas, desto närmare det ultimata avgörandet kommer vi.
Så nu är det bara att sätta sig till rätta och ta ett djupt andetag.
Western Conference Final 2019 Game 2 exploderar alldeles strax i våra ansikten.