Möjligheter och hot i San Jose, del 5 – The End

SAN JOSE – ST. LOUIS 2-4 (Slut)
• • •
Ah, kunde inte Meier ha vispat in ett tröstmål på slutet?
Då hade Sunkens mål blivit matchavgörande – och jag fått hela potten.
Men nä, så kul skulle vi inte ha det.
• • •
Hur snabbt det kan vända ändå.
I förrgår satt vi här och kände att, ah, Sharks är ju bästa laget och kommer vinna och få gå upp i mäktig final mot Boston.
Nu vet vi ingenting – mer än det sannolikt blir en väldigt lång och tung serie mellan de här två supermakterna.
• • •
Alex Steens passning till 4-2-målet var ju ett mästerverk, varken mer eller mindre.
– En helt underbar macka. Han ska all cred, målet var hans förtjänst. Jag fick bara till en liten myr-backhand och på något vis slank pucken in, instämmer Sunny.
• • •
Det går inte att bli klok på Sharks.
De har så mycket talang, så mycket kunnande, så mycket styrka – och ändå envisas de emellanåt med att maila in såna här axelryckningar till insatser mitt under brinnande slutspelsserier.
Hammarby på 70-talet var en hårt drillad Lasse Falk-skvadron i jämförelse.
• • •
Den mest otippade mannen of the hour i hela slutspelet.

Sunken håller med.
– Ja, nej, de där movesen visste jag inte att han hade. Om jag sett det på träning? Nä, jag har inte ens sett honom så där högt upp i banan tidigare.
Ha!
• • •
Tack för i natt, alla som var med. Nu ska jag ta mig till John Blund och ämnar i morgon vakna som en torped och ladda för en blogg från lämpligt hotellrum.
Vi hörs då, ok?