Rocky Mountain Showdown

Det är förstås inbillning, men jag tycker mig verkligen kunna höra hur ett hoppfullt, exalterat rop – nästan som ett skri från en örn – ekar mellan de mäktiga bergväggarna i The Rockies timmarna innan Colorado Avalanches första hemmamatch i den redan brandröda Stanley Cup-serien mot San Jose Sharks.
Hockey är stort i de här trakterna och Avalanche snudd på en lokal mani; blotta minnet från de gyllene åren, när Foppa och Sakic och de andra ikonerna borgade för att varje säsong tog formen av en helig happening, försätter hela väldiga Denver i ett tillstånd av drömskt välbehag.
Det var dock länge sedan det fanns så mycket att hoppas på här i den tunna luften på höglandet. Det är de facto arton år sedan Av’s senast vann Stanley Cup och under tiden har de bara tagit sig vidare till andrarundan i slutspelet en gång – 2008 – men landat under strecket vid desto fler tillfällen, inte sällan efter helt miserabla grundserieframträdanden.
Den här våren har dock en ny tro tänts i The Mile High City och dess omgivningar. Ny förväntan. Nya, skälvande drömmar.
För första gången under hela Landeskog-eran ser det ut som att laget är tillräckligt bra för att kunna åstadkomma något stort och när Rond 2 efter en ”split” i Kalifornien den gångna helgen rullar in i Pepsi Center går det faktiskt, utan att vara helt orealistisk, föreställa sig ett äventyr lika magiskt som de som klubben från 1000 Chopper Circle brukade frälsa sin hembygd med.
Så jo, det är nog ett rop av hopp jag hör där uppe i de snöklädda bergen. Ett skri av lycka. Ett bud, rentav, om en nystorhetstid i Colorado.
• • • •
“Den här våren”…skrev jag så några rader här ovan?
Vår my ass.
När jag landade igår kväll snöade det på Denver International och det där vita, äckliga ligger kvar i terrängen idag.
Det är alltså kallt som i Nassau Coliseum i Denver just nu.
På Valborg.
Vad är det för dåligt skämt?
– Ja, jag vet, urskuldar sig Gabe The Babe Landeskog efter morgonvärmningen, det är inte klokt det här. Men det ska bli finare om bara något dygn.
It better be!
Den här tiden på året är jag van att skriva om värmeböljor i Washington, gnistrande solnedgångar i Tampa och heta vindar som blåser i Pittsburghs backar.
Snö?
För i helvete…
• • •
Så den här serien, the western showdown… nä, det gick bara inte att låta den passera utan bloggens närvaro under åtminstone några matcher.
Inget ont om övriga uppgörelser – bara lite; det görs åt helvete för lite mål på sina håll! – men detta är den pågående omgångens klart bästa, roligaste och mest sevärda battle.
I ena ringhörnan Avalanche; hungriga som fjällrävarna i de närbelägna bergen, kreativa som Skagen-målarna på 1870-talet och snabba som kärrorna Mercedes vinner varenda Formel 1-lopp med – och i den andra Sharks; de briljanta och lätt bohemiska artisterna som sedan den mirakulösa vändningen mot Vegas spinner på gudomligt bränsle.
Ja, ni hör ju.
Baloo har bara att inställa sig för tjänstgöring.
• • •
Först tror jag att det bara är av sedvanlig lath…bekvämlighet Hästpolo-Gustav inte deltar i Sharks morgon-skate.
Men det visar sig att han varit allt annat än lat och bekväm senaste dygnen.
Efter matchen i söndags fick han bud om att hustrun Danielle stod i begrepp att föda parets första barn hemma i Detroit, så ”Gus” kastade sig på ett plan, flög till Michigan och hann vara med om den den lyckade förlossningen.
Sedan hann han inte mer än morsa på avkomman förrän det var dags slänga sig på nytt plan för att hinna hit till Denver.
– Han är på väg hit nu och kommer vara på plats till matchstart, säger DeBoer under sin presskonferens.
Ojvoj.
Efter det halsbrytande äventyret lär den pratglade skåningen vara aningen omtumlad, men framförallt fullpumpad med dopamin, så förvånas inte om han går på vatten i just den här matchen.
Och tänk – Lille Skutt är pappa.
Det har man lite svårt att greppa. Han är ju, känns det ofta som, en knatte himself.
Men for real:
Gigantiskt megagrattis från bloggen, alltid på Lille Skutts sida…
• • •
Just nu möter man inte bara hjulbenta hockeykrigare i backstage-korridorerna i Pepsi Center.
Under eftermiddagen går jag in i en försvarlig mängd salta tvåmetersjättar också.
Det är nämligen inte bara Avalanche som lirar stora slutspelsmatcher just nu. De får samsas med utrymmet i jättearenan i utkanterna av downtown med NBA-stjärnorna i Nuggets, som också gått vidare i playoff och just inlett en serie mot Portland Trail Blazers.
De vann Game 1 igår, med 121-113, och går upp i ringen imorrn kväll igen. Och däremellan ska alltså Av’s spela en hockeymatch också.
Det är inte att undra på att vaktmästarna, som ansvarar för att baskethall förvandlas till hockeyrink och sedan baskethall igen, har ringar stora som just basketkorgar under ögonen.
• • •
Det är ännu inte känt om Gustav och Danielle fick en pojke eller en flicka, men ett är ju säkert:
Blev det en pojke utgår Bloggen från att han ska heta Henrik!
• • •
– Uh, håller du också på med sån där skit, frågar Frank från TSN när Erik under en provisorisk presskonferens efter morgonskejten fäpplar upp en snusdosa ur de storrutiga kostymbyxorna.
– Javisst, svarar EK65, det gör alla riktiga män i Sverige.
Exakt!
• • •
Nu rapporterar en källa i Detroit – vi kan kalla honom #55 – att Hästpolo fick en flicka.
– Men ändå, säger källan, hon ska förstås heta Henrietta Nikolina Nyquist.
Ja, det är ju givet.
• • •
– Du, frågar Gabe The Babe, är det du som agerar svensklärare åt Pierre LeBrun?
Well, jo, i någon mån är det kanske det.
Fast eventuella fula ord kommer såklart inte från mig! Det är Lönta som står för de lektionerna.
– Hm, fortsätter Gabriel, han sa nånting alldeles nyss och skyllde på dig.
Med det sagt:
LeBrun, den levande The Athletic-legendaren, är i stan och nej, nej, var tjänsteförrättningarna läggs styrs förstås inte av slikt, men det garanterar off duty-skoj av episka proportioner!
• • •
Aha, Frölunda vann igen i SM-finalen.
Stackars Marcus Sörensen.
Han är ju djurgårdare och har en viss smålänning med starka Frölunda-kopplingar som lagkamrat.
Men som Sören säger: Erik är ju ändå så försynt och tystlåten…
– Ja, suckar han, jag får inte alls höra nåt när Frölunda vinner.
Ho ho!
• • •
Bloggen har faktiskt varit på slutspelsmatch i Pepsi Center förr, men det är ett tag sedan.
2008 såg jag två av holmgångarna mellan Av’s och Wild, så infekterade – som ni hört om förr här – att till och med journalisterna från respektive läger höll på att hamna i slagsmål i pressboxen.
Som jag minns var det bra tryck i ladan, men inte direkt på himlastormande PNC Arena-nivå.
Nu sägs det dock att alla fördämningar brustit i Denver. Stämningen under matcherna mot Calgary var, enligt de som brukar sitta här och titta, bortom allt – och nu blir det gissningsvis ännu vådligare.
Sång- och dansbjörnen ser fram emot att få höra, se och känna.
• • •
Det tar något dygn innan effekterna av den syrefattiga luften här uppe, en mil ovanför havsnivån, märks.
Så ännu flåsar jag bara som vanligt när jag trampar uppför trappor och hastar iväg till presskonferenser. Men imorrn kommer jag antagligen låta som ett punkterat dragspel redan till frukost.
Frågan är hur bortaspelarna hanterar den faktorn. Stora artister har genom åren klappat ihop i Pepsi Center som fotbollsspelare på besök i Bolivia.
Sören på Rören och EK65 säger att de aldrig drabbats och inte tänker på det, men Melker Karlsson säger att han absolut känt av den tunna luften förr.
Så, replikerar bloggen, det blir till att ta lite kortare byten då?
Melkman:
– Mina byten är redan så korta så jag behöver inget göra.
Bästa svaret på länge.
• • •
Gissa vilken måltidsdryck som serveras i den här hallen?
Ni får ett försök.
• • •
Just ja, det är Valborgsmässoafton hemma i gamla Sviden.
Det förklarar stiltjen i spåret under Columbus-matchen…
Några av er är ute och slarvar vid majbrasor, andra – som Jarkko – har lagt sig tidigt för att orka upp och gå i förstamaj-tåg…
• • •
Med passningen till Tyler Seguins 3-3-mål igår visade Miro Heiskanen återigen att såna som jag – också kända som pappskallar – inte hade honom högre i Awards-omröstningen.
• • •
Skojade om Jarkko, är det kanske bäst att påpeka. Han går INTE i förstamajtåg…
• • •
Brent Burns verkar ju vara en social tjomme, men med media har han sällan lust att gaffla.
Det enda vi ser av honom denna morgon är när han kommer utstormande från det inre omklädningsrummet, med den jättelika ryggsäcken hängd över axlarna, och försvinner ut till väntande buss.
Den ryggsäcken skulle man bra gärna vilja titta i.
• • •
Boone Jenner är en gammal Ekeliw-favorit.
Såna gör alltid mål i stora matcher.
• • •
Kvällens outfit:
Svart grund – och så somrig, beige kavaj.
Vi firar ju in våren idag…
• • •
Frågar Gabriel om det är mycket tugg med kompisen Erik på isen, men tydligen inte.
– Han brukar omkring och tjattra mest hela tiden, men inte nu. Han såg väldigt fokuserad ut under matcherna i San Jose.
King Karl bekräftar:
– Ja, nej, nu är det allvar. Såna här gånger kan man inte hålla på som vanligt.
Ah, vi får väl se. Kompisarna från landslaget var inte inne samtidigt i särskilt många byten i Sharktank. Det kan det bli ändring nu och då skulle det förvåna om inte snabbaste tungan i ligan fyrar av åtminstone någon odödlig one-liner.
• • •
Slips glömde jag dock på hotellet i Cherry Creek.
En skandal i det lilla.
• • •
Kolla här, en kapten visar hur man dansar squaredance i Klippiga bergen.

• • •
Avalanche får klara sig utan Matt Calvert i Game 3.
Det är inte alldeles lyckat.
• • •
Men dessa målfester på den östra planhalvan…och med dem sätts tonen inför nästa säsong i denna copycat-liga.
• • •
Enligt sittplatsschemat har jag Jeremy Colliton inom lägga-armen-om-axlarna-avstånd i den så kallade auxillery-boxen ikväll.
Spännande ändå.
• • •
Nog var det lite Neymar över Esa Lindell i Dallas igår – men frågan är vad det var över Bortuzzo. Varför fortsätter han crosschecka? För att understryka att, ja, ”kolla vad jag kan bryta mot reglerna och han bara kastar sig hela tiden”?
Förbryllande sekvens.
• • •
Mina vänner från Kanada var ute i Cherry Creek redan igår.
– Ja, vi provade något helt nytt. Kött och rött vin. Verkligen en positiv överraskning, säger en.
Ironi på samma sätt som det skulle vara om, tja, Erik Niva sa att han provat nåt nytt och sett en fotbollsmatch.
• • •
Det är auxillery som gäller i Denver – alltså en provisorisk pressbox de riggar ute på vanliga läktaren.
I såna är det alltid trångt och bökigt och jävligt, och vi från internationell media får alltid finna oss i att bli placerade där, men äh – jag är van och klagar ej. Huvudsaken är att jag har en stol att slå ner arslet i, en bänk att ställa laptoppen på, en kontakt som genererar ström och en hygglig vy över isen.
Den här har de smällt upp högst upp i ena hörnet och jadå för fan, jag tycker vi har utmärkt överblick.

Viktigast av allt:
Det är direkt anslutning till vanliga pressläktaren och dess kaffekannor…
• • •
Landeskog och Erik säger samma sak när jag lämnar respektive omklädningsrum efter förmiddagssessionen.
– Hoppas vi ses ikväll igen då.
Det beror inte på att de längtar efter att träffa mig en gång till.
De råkar bara veta att det är till vinnaren bloggen söker sig efter matcherna…
• • •
Klart Bruins reducering i slutet av andra i Nationwide skulle godkännas. I annat fall hade till och med bloggen börjat mullra om domarna.
• • •
Vill redan nu förvarna om att det inte blir någon blogg imorgon kväll.
Jag är ledig och vill också kolla det där med kött och rött vin…det verkar skoj.
• • •
Kuhlman i Boston…det är, har jag hört, en kul man.
Nej, fy faen, förlåt.
Märks det kanske nu att jag har gott om tid till publicering och inte så mycket mer att skriva om?
• • •
John J påminner i spåret om att det är Vappu i Finland de här dagarna.
Så som vi sagt här sedan urminnes tider:
Happy Vappu!
• • •
Det är ändå en fröjd att sitta och vänta på en live-match – och samtidigt se en annan på laptoppen framför sig.
Om farbror från stenåldern får säga så här – det hade vi ens kunnat fantisera om på pressläktaren i Leksands Isstadion på 80-talet.
• • •
Nu ökar ljudstyrkan i det sprudlande ekot i bergen.
Det är dags för den största matchen i Denver sedan Foppas dagar.
Rock ’n’ roll!