NHL Awards 2019, del 7 – The End

Ja, nej, det blev ju inte mycket till bloggfest kring den här galan.
I år heller.
Det går helt enkelt för fort, och blir för mycket annat som ska lämnas till redaktionen mitt i steget, att fokuset på detta lilla forum går förlorat.
Nu sitter jag med en kall Molson – för som om det vore 1985 har Mandalay Bay plötligt bunkrat upp med bira i pressrummet! – och bara flämtar.
Det är dags att slå ihop laptoppen och inleda en liten minisemester i Kaliforniens öknar.
Men några små iakttagelser ska jag be att få krama ur mig innan ett par avslutande bilder.
•För en gångs skull var värden, Kenan Thompson, riktigt rolig och underhållande.
•Men Andrej Vasilevskij såg inte det minsta road ut när det kom skämt om Lightnings slutspelsfacit. Som Ekan Ekeliw kan vittna om är de lättkränkta i Tampa…
•Mer Tampa: Det är väl en klen tröst att Kutjerov och Vasy sopade rent i de allra tyngsta klasserna. Men ändå en tröst.
•Nu är det bara att vänta på utskällningarna. Inom kort kommer röstsedlarna offentliggöras och jag minns inte riktigt, men tror att jag gick emot konsensus både här och där.
•Robin Lehners emotionella tal var lätt kvällens höjdpunkt.
•Det här var Elias Petterssons och Rasmus Dahlins första framträdande på den stora galan. Men garanterat inte sista. Hur många gånger tror ni de kommer återvända – och vilka troféer kommer de bära hem till Vancouver respektive Buffalo?

OK, that’s that. Mot Kalifornien. Draften får ni klara själva, men vi hörs igen när Free Agency närmar sig första juli.