Stanley Cup-finalen 2019, del 21

ST. LOUIS – BOSTON 2-2 (Period 2)
• • •
Nu jävlar ser vi hockey på fullständigt makalös nivå i Stanley Cup-finalen!
Blues har ett byte strax efter en dödad utvisning som hör till det allra mest spektakulära jag sett på en rink.
De trycker på nonstop i över tre minuter och Boston-backarna Charlie McAvoy och Connor Clifton är till slut tröttare än Josh Brolin under klimax i filmen ”Everest”, för att nu knyta an till kvällens tema, och till slut tvingas Clifton ta en utvisning.
Men vad händer då?
Bruins kontrar, lika oväntat som snö på midsommar, in 2-2.
Herre min skapare.
• • • 
Haha, nog fan gör ”min” Brandon Carlo mål – för första gången sedan målbrottet, typ.
Men det hjälper ju inte.
Han måste avgöra matchen och sannolikheten att han ska göra TVÅ i en och samma match är inte större än att jag ska vinna en Bradley Cooper-look-a-like-tävling.
• • •
Blues får två powerplay men skapar ingenting när den gyllene möjligheten knackar på dörren.
Det beror dock inte bara på att de är slaka. Framförallt kan man beskriva Bruins penalty kill som perfekt.
Fast det är klart, att släppa till ett mål är ju att lägga ett präktigt strutsägg.
• • •
Det är ju väldigt typiskt Flyers att reta upp ligan genom att mitt under brinnande final stjäla lite thunder med tillkännagivandet om att man trejdat till sig Kevin Hayes.
• • •
Sen dödar å andra sidan Blues den där utvisningen för egen del – och skaffar sig så våldsamt momentum att man osökt börjar tänka på ögonblicket när han som spelade Hulken fick sitt lilla adrenalintillskott.
• • • 
Jag skulle bra gärna velat höra Holmgren när chanserna, och monstertacklingarna, bara avlöste varandra.
En och annan högtalare där ute måste ha spruckit.
• • •
Det är tall i skogen som faller när Chara styr upp ett skott rakt i plytet.
Såg inte angenämt ut.
• • •
Nånstans på läktaren sitter Hughes och de andra unga begåvningarna och de måste ju känna sig lite skärrade av det de ser.
”Ska jag spela i såna här vuxenmatcher, mot såna här jättemonster…oh no”, liksom.
Men snart är det de facto vardag och det bästa de vet.
• • •
Igen, jag är fortfarande tagen av det där Blues-bytet.
Avslagen final…my ass.
Den är just nu bättre än de flesta jag haft äran att få bevaka.
Och här kommer en tredjeperiod i samma stil – följd, kan vi väl hoppas, av OT-drama.
Halleluja!