Stanley Cup-finalen 2019, del 23

ST. LOUIS – BOSTON 4-2 (Slut)
• • •
Det är ju bara att erkänna:
Även jag har sett med lite skepsis på den här finalen.
Den kändes redan på förhand lite avslagen, särskilt som ingen av ”våra” största stjärnor skulle vara med i leken, och tappade helt glansen efter den ojämna tillställningen här i St. Louis i helgen.
Men i natt tog den min själ fyr igen – som en skogsbrand i Alaskas vildmark.
Spelmässigt skulle jag vilja påstå att denna fjärde rond var den bästa finalmatchen på flera år – i synnerhet under den sanslöst actionspäckade andraperioden.
Minnet kan svika, det är möjligt att det slog samma blixtar om några av matcherna mellan Nashville och Pittsburgh och/eller mellan Tampa och Chicago, men jag tror vi får sträcka oss ännu längre tillbaka i tiden, till de verkliga old school-slagen, för att hitta något liknande.
Avslaget no more.
Det ska bli ett sant nöje att följa fortsättningen – ända in i Game 7…
• • •
Festen ställdes in i lördags, men baby – St. Louis rockar i natt istället.
Redan en sekund efter slutsignalen exploderar ”Gloria” såväl i hallen – där den sedan varvas med ”We want the cup-ramsan” i tio minuter – som överallt annanstans och nu gungar hela stan till den där klatschiga gamla brottarhiten.
• • •
Det blev inga poäng för Sunken ikväll, men gosh – den nye publikfavoriten i Enterprise-ladan stod ändå för en helt monstruös insats.
Han var inne nästan oavbrutet mot Bergeron och Marchand och Pasta och fick, fem mot fem, mest speltid av alla forwards på isen.
– Jaså, fick jag? Ja, det kanske förklarar varför jag var lite trött på slutet, kluckar han när jag och Sjöbergspojken träffar honom i omklädningsrummet.
Det syntes inte.

Det enda som syntes var att Bostons förstakedja fick vääääldigt mycket mindre svängrum än senast.
• • •
Ja, ni såg ju själva: Chara kom till slut tillbaka till båset, med huvudet i regelrätt störtkruka.
Men han spelade inte en sekund till och nu ryktas att Kolossen från Trencin brutit käken.
– Han kände väldigt obehag och avråddes från att spela mer, men han ville sitta med sina lagkamrater i båset, säger coach Cassidy.
– Vi får se om han kan spela nästa match. Annars använder jag Steven Kampfer.
Ouch, honom såg vi i Rangers några gånger och…nä, jag avböjer fler kommentarer.
Men – det kan bli RIKTIGT jobbigt för Bruins det där.
• • •
Får äran att hälsa på en glad närking i Blues-jersey i korridoren utanför hemmalagets kabyss:
Björn Gunnarsson, Carls pappa, kan inte sluta le.
– Det här var riktigt kul. Nu vore det nåt om de fick komma hem hit och lyfta bucklan nästa vecka, jublar han.
Jo, det är ett scenario som får hela Missouri att dra efter andan just nu.
• • •
Hehe, precis när jag, böjd över laptoppen i presscentrar, ska posta det här inlägget ekar det plötsligt på svenska genom rummet:
– Öh, Bjurman. Gå hem och lägg dig nu, för fan!
Sunken promenerar, på väg hem till sin egen säng, förbi…
• • •
Imorrn är det resdag igen, så räkna inte med några nya day off-rapporter i bloggen – men på…vad blir det…onsdag, va…då hörs vi från Boston igen.
• • •
Och runt Mount Everests snöklädda topp viner en spöklik vind.
På de dödligt branta sluttningarna precis nedanför står två frustande manskap, precis sida vid sida, och stirrar uppåt…