Stanley Cup-finalen 2019, del 42 – The End
BOSTON – ST. LOUIS 1-4 (Slut)
• • •
Det är en bra bit från gästkabyssen i TD Garden till det utrymme som tjänstgjort som mediacenter under den här finalen.
Men när jag efter sedvanligt deadline-race reser mig för att packa ihop mina pinaler och åka tillbaka till hotellet känner jag den omisskännliga doften av cigarrök.
Den har spridit sig ända ut till oss, från en garanterat galen fest inne i den där champagne-impregnerade mini-kabyssen.
Då, om inte förr, vet jag bestämt:
En ny Stanley Cup-mästare har tagit över världen.
Grattis, ber bloggen att få önska St. Louis Blues.
• • •
Nu kan jag erkänna:
Det här hade jag verkligen inte trott.
När Björnarna vann i St. Louis i söndags kände jag jag mig, hur jag nu än orerat om allt som kan hända i en Game 7, tämligen övertygad om att finalserien var avgjord.
Men vi var några stycken som aldrig lärde oss att denna upplaga av Blues – den ädlaste någonsin – är utrustad med helt unik motståndskraft.
Varje gång de varit uträknade – och det har de i högre eller lägre utsträckning varit i samtliga slutspelsserier; i förstarundan efter Jets 2-2-kvittering; i andrarundan när Stars kunde avgöra hemma; i konferensfinalen då Sharks vann match 3 och i den ultimata Game 7 i natt – har de studsat tillbaka och, med kniven mot strupen, gjort sina allra bästa matcher.
Det är fruktansvärt imponerande.
• • •
Er vän sång- och dansbjörnen har varit ute och trippat på final-isar vid elva tidigare tillfällen, men tro mig – det blir aldrig gammalt att komma ut i det kaotiska vimlet när en Stanley Cup-mästare just utsetts och få känna på den där råa, gränslöa euforin.
Till sist har alla känslorna, de som spelarna tvingats hålla i styr så länge, bara släppt…
• • •
Samtidigt blöder hjärtat för Björnarna.
De sitter inne i sitt omklädningsrum och gråter medan deras motståndare i de senaste tre veckornas holmgång firar ute på isen.
Särskilt stark är empatin förstås för Mojo Johansson.
Han blev, indirekt, blåst på konfekten ifjol och nu blir han det igen – direkt.
Usch.
• • •
Äras de som äras bör.
Här har vi samtliga som satte 4-3 till Blues i bloggens stora finaltips – med motiveringar:
– Blues vinner, 4-3 i matcher. Stänkarn blir MVP i serien och bucklan dyker upp i S-vall igen!
Henrik Zetterberg
– 4-3 Blues.
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning
– 4-3 till St Louis
Ett tips med hjärtat då jag har en nära relation till alla svenskar i laget. Alex Steen som jag själv hört förklara kärleken till ett lag få andra älskar och för att jag kom nära även hans pappa Thomas Steen. En av Sveriges mest underskattade spelare genom tiderna. Calle Gunnarsson för att han är en underdog som ingen trodde på och som jag och fotografen Jimmy Wixtröm tillbringade en hel dag tillsammans med i hans lägenhet då han spelade i Toronto. Generös, glad, positiv i alla lägen. Och Oskar Sundqvist för att hans pappa Anders var en nära vän och stor ledare i alpina landslaget under de tjugo är jag följde skidcirkusen. Gott så.
Mats Wennerholm, Sportbladet
– Jag tror St. Louis vinner med 4-3.
Annika Greder-Duncan, Sveriges Radio
– Blues i sju. Jag har bevakat båda de här lagen denna vår – Bruins mot Leafs; Blues mot Stars, sedan Sharks – och jag har lärt mig att de är spegelbilder av varandra. Boston har fördelen i erfarenhet men Blues har slagit ut Scheifele, Laine, Seguin, Benn, Couture, Burns och Pavelski. Jag singlade slant och fick upp Blues. Två av tre singlingar kanske skulle säga Bruins.
Mike Zeisberger, NHL.Com
– 4–3 till St Louis Blues! Varför? Främst en tippning med hjärtat eftersom alla klubbar med en not i klubbmärket bör uppskattas lite extra. Att kaptenen dessutom heter något så maffigt som Pietrangelo i efternamn gör ju valet ännu enklare. Och så tre svenskar på det. Inga konstigheter.
Frida Fagerlund, Sportbladet
– 4-3 Blues.
Magnus Pääjärvi, Ottawa Senators
– Det är inget snack om att Bruins kommer vara favoriter i den här serien, och det ska de vara. Men jag tror att det långa upphållet kommer skada dem och Blues är i rätt sorts tillstånd för att kunna utnyttja det och skaffa sig tidigt övertag. Deras powerplay har börjat sjuda, spelet i numerärt underläge var excellent mot Sharks och Vladimir Tarasenko har tagit fyr. Så jag säger Blues i sju.
Scott Burnside, The Athletic
– Jag tror och hoppas på Blues. Skulle vara kul om dom vann speciellt när jag har spelat där. Förutsättningarna till en bra serie finns. Jag säger Blues i 7 matcher. Ricard Persson, Europa-chef för Minnesota Wilds scouter
– Jag hoppas innerligt att Blues tar det. Dels är det nog den enda chansen som Lord Stanleys buckla har en chans att besöka Gärdehov i Sundsvall under min livstid. I sällskap med Alex Steen, förstås. Dels avskyr jag Brad Marchand, den grisigaste och samtidigt mest begåvade spelare som finns i ligan. Den mannen unnar jag ingen framgång. Vi säger 4-3 till St. Louis.
Johan Rylander, GP
– Chara vs Parayko ett tungviktsmöte i sju ronder. Två lag med många individuellt skickliga spelare i ett allt snabbare NHL är det, något motsägelsefullt, storlek och tyngd som sticker ut i dom här två lagen. Bruins har lite mer spets och lite mer erfarenhet men det finns en beslutsamhet i Bluesmännen som är imponerande. Det sunda förnuftet säger Bruins men på något sätt tror jag att Bluesen kommer att sjungas i St. Louis när röken lagt sig efter sju ronder. 4-3 till St. Louis.
Niklas Eriksson, coach Örebro Hockey
– Hoppas och tror att Blues tar det med 4-3. Såg att Brett Hull sa att dom kommer ha en parad i ett par veckor när dom tar hem Lord Stanleys pokal. Bara en sån sak.
Tomas Forslund
– Brage-Bjurman, denna «skrällarnas säsong», där Storbritannien och Italien klarade sig kvar i VM och Frölunda sensationellt besegrade DIF i SM final så kan detta SC slutspel inte sluta på annat sätt än att St Louis Blues lyfter bucklan efter 7 st. stentuffa matcher. Allt annat vore att bryta en norm denna sensation säsong där inte många «brackets» har Bruins-Blues som final par! Let the games begin.
Håkan Södergren
– I 49 långa år har St. Louis förödmjukats med att gång på gång se Bobby Orrs flygande mål som avgjorde finalen 1970 för Bruins mot Blues. Nu kommer Blues’ revansch. St. Louis i 7! Fem anledningar till varför Blues vinner: 1. De ska ta revansch för finalerna 68, 69, 70 då de förlorade alla tre utan att vinna en enda match. 2. Larry Robinson är deras defensive rådgivare. 3. Jay Bouwmeester ska in i Triple Gold Club som medlem #29. 4. Familjen Jaden Schwartz förtjänar Stanley Cup. 5. Första gången sen 1935 som en Maroon kan lyfta bucklan.
Szymon Szemberg, EHC
– Ja, i år är det lite mer svårtippat och jag får hålla Boston som favoriter men Blues har kämpat länge för det här och kommer att ge allt. Jag hoppas för Steens skull och för hela deras hockeyorganisation att Blues vinner, det skulle vara roligt. Men Tuukka Rask ser glödhet ut och Pastrnak och den kedjan ser svårstoppad ut. Jag tippar med hjärtat, 4-3 till Blues.
Inge Hammarström
– St. Louis i 7.
Mark Spector, Sportsnet
– Jag tror på en tuff batalj! Efter deras bragd att gå från sista plats i januari till bäst i västra konferensen så är St Louis mentalt starkare. St Louis vinner 4-3.
Henrik Tallinder
– Jag tror Bruins är starkare på papperet, men Blues har imponerat väldigt på mig. Särskilt nu när Tarasenko äntligen har vaknat. Jag tror på Blues i 7. Stanley Cup kommer äntligen till St. Louis.
Mathias Ask, TV2 Norge
• • •
Ytterligare några stycken sa bara ”Blues”, andra hade dem i fem eller sex matcher – men guldstjärnorna går till de nitton stjärnorna här ovan.
Ett särskilt omnämnande till Niklas Eriksson, Leksandslegendaren som nu leder Örebro Hockey och får se när Gunny Gunnarsson kommer hem med bucklan har satt rätt resultat tre år i rad nu.
Nya Saida är han, Nicke!
• • •
Ryan O’Reilly belönades alltså med Conn Smythe och ja, honom hade jag som etta på min röstsedel, så det ser jag förstås som helt korrekt.
Han är de facto den förste som gjort mål i fyra raka finaler sedan Wayne Gretzky 1985 och vad mer ska man behöva säga än det? Ja möjligen att han överhuvudtaget var helt lysande i de allra viktigaste matcherna.
Som tvåa hade jag Tuukka – som inte briljerade i natt men varit obeskrivligt bra tidigare i slutspelet – och trea Binnington. Honom avfärdade jag ett par gånger under resans gång, till exempel efter den skakiga insatsen i Game 6, men prestationer som den i förstaperren i natt och i Game 5 går inte att förbise.
• • •
Det är stilla i Boston nu, mitt i natten, så om man bara spetsar öronen går det att höra, svagt, ”Gloria” på repeat 190 mil västerut.
• • •
Fyll på champagnelagret på E Street i Sundsvall, dammsug röda mattan på Frimis i Örebro och ladda spotlightsen på Bodensia i Boden.
Det är dit bucklan kommer i sommar.
• • •
Om Bruins bara stångat in ett enda mål till där i slutet, då hade Schenns 3-0-balja räknats som matchavgörande och bloggen blivit 1400 dolares rikare.
Men så kul skulle vi inte ha det, nej.
• • •
För ett år sedan gjorde det ingenting alls att det drog ut på tiden med lämning och sånt efter sista finalen.
Då råkade vi ju befinna oss i en stad utan last call.
I Boston stänger alla barer 02.00, utan undantag, så det är bara att gå hem och försöka sova – som om det skulle vara möjligt att varva ner så tvärt efter en dag och en kväll som den här.
Men jag ska göra mitt bästa, så jag får några välbehövliga timmar hos John Blund (och förhoppningsvis inte stressdrömmer om bloggintron igen…) innan tåget går mot New York City.
Tack för den här finalen, det här slutspelet och den här säsongen, käraste spåret-kommentatorer och U-båtar.
Nu ska jag bara ligga i korresoffan och göra absolut ingenting några dygn, men redan nästa vecka delar de ut Calder Trophy och andra individuella priser vid Awards-galan i Vegas, så vi hörs väl då, om inte annat.
Tills dess – några avslutande bilder från säsongens sista match.
