En historisk debut i New Jersey, del 3

NEW JERSEY – WINNIPEG 4-1 (Period 2)
• • •
Ojvoj.
Nu har ketchupflaskan gått i topp i Newark.
Devils spelar ut de trötta gästerna från prärien och håller på att ställa till med målkalas monumentale.
Konsekvens:
The Rock rockar som The Rock aldrig tidigare rockat under en grundseriematch.
Snacka om premiärskiva!
• • •
Mannen med namnet som får mig att associera till engelska betjänter i Hollywood-filmer – Blake Coleman – har torrt krut i bössan i år också, tydligen.
Han prickar in två mål den här perioden – det andra, otroligt nog, liggande.
Det gör mig orimligt glad.
• • •
Nu skjuter även jag hårda skott.
När jag ska börja mig ner och plocka upp tappad snusdosa ryker översta knappen i finkavajen.
Jäkla cannoli…
• • •
Devils tycker inte att de har domare Furuhatten med sig och nja, det har de väl inte heller.
• • •
Ärligt talat, Betjäntens liggande enhandsbalja är redan kandidat till årets mål.
Shit pommes frites!
• • •
Inte för att jag vill att ni ska känna att jag kommer med orimliga krav men jag tycker att det är lite för sparsamt med uppdateringar från de övriga två matcher som pågår…
• • •
Fast Jets-ledningen måste ringa Big Buf och muta honom med vad som helst.
Det håller inte med Pionk och Poolmannen som betydelsefulla pjäser i backuppställningen.
• • •
Vi kan lätt konstatera att intrycket från försäsongen inte var någon chimär.
Cory Schneider is back.
Bäva månde resten av Metropolitan Division, som det skulle stått i svenska lokaltidningar på 70-talet.
• • •
Well, John J, det var företrädesvis utanför isen Lille Skutt, mest på grund av sin bristande respekt för äldre, ställde till med blunders i Detroit.
Som spelare var de rätt nöjda med honom, faktiskt.
• • •
WayneTrain Simmonds gör också tungt avtryck direkt i sin Devils-debut.
Förarbetet till Betjäntens första mål, precis vid kassen – var annars? – är förnämligt.
• • •
Nu ska jag gå till Devils materialare och fråga efter nål och tråd så jag kan sy i den här knappen igen.
Ha ha.