En historisk debut i New Jersey, del 6 – The End

NEW JERSEY – WINNIPEG 4-5 (Slut, Straffar)
• • •
Nä, det hjälpte ju inte så mycket att Papa Karlsson återkom och begick sin lätt försenade säsongsdebut.
Sharks åkte på en ny propp mot värsta rivalen från Nevada.
Så det sjöng om det.
De har en del att jobba med, om vi säger så.
• • •
När man har ledningen med 4-0 i slutet av andra perioden, på hemmaplan, är det inte så jättelyckat att få stryk.
I synnerhet inte när en sådan månghövdad skara fans samlats på läktarna och verkligen är på festhumör.
Devils-spelarna behöver förstås inte upplysas om det, de vet och är besvikna.
Men inte förkrossade.
– Nä, säger Bratten, det känns förstås lite surt men vi har fortfarande en väldigt bra känsla i laget, det ska bli kul att jobba vidare med detta.
Subban är inne på samma linje.
– Lyssna, det här handlade om vilket lag som har mest rutin. Jets har det, vi har det inte. Men vi lär oss massor av den här sortens upplevelse, jag lovar, understryker han under den scrum som bildas vid hans plats i hemmarummet.
• • •
Det är ju som att säga att det ser bra ut efter första metern i ett maratonlopp, men satan asså – Vegas imponerar verkligen här i öppningen av grundserien.
Men vi får, på tisdag, se om de är lika grymma när de möter lag som inte heter San Jose Sharks…
• • •
Det minst roliga med det här jobbet är att promenera från The Rock till Penn Station Newark efter sena matcher, när man är ensam i mörkret – och att sen stå och vänta på det eländiga Transit-tåget.
Om jag hade glömt det blev jag påmind ikväll.
• • •
Kommentatorerna i Hajtanken har kul när Wild Bill och Sören på Rören börja rycka i varann under gurglet på slutet och det ser onekligen lite underhållande ut när just de herrarna – två blonda, långhåriga vikingar – går i clinch.
Mycket hårstrån i vägen blir det, jusom
• • •
En lång dag är över, Biffen ska be att få tacka för sig.
Imorrn, vid 01.00 svensk tid, sitter han i korresoffan igen.
Du är välkommen att joina honom.