Galapremiär på Broadway

Och så tar vi ett djupt andetag, sträcker på ryggen och försöker samla tankar och känslor.
Inte det lättaste.
Inte en en dag som denna.
Inte när ett glittrande New York City gör sig redo för galapremiär och det ”nya” Rangers – fullspäckat med stjärnglans och lullull – ska spela sin allra första match.
Jag var exalterad redan igår, det tror jag framgick. En urpremiär är alltid en urpremiär och livet står alltid i zenit i korresoffan.
Men nu, en fuktskadad torsdag i oktober, går vi live och därmed börjar säsongen på verkligt allvar.
För nu får jag – och därigenom förhoppningsvis även ni – åter se och höra och känna och uppleva en äkta NHL-kväll in på själva skinnet.
Alltihop är plötsligt for real.
Förväntningarna som rister under det välvda taket i The Woooorld’s Most Famous Arena. Den nyspolade isen som blänker som en omsorgsfullt slipad diamant i strålkastarskenet. De väldiga läktarvalven som långsamt fylls av euforiska supportrar och storögda turister. Den galna musiken som dånar ikapp med smällande sargdörrar, puckar som träffar stolpar och gapande ölförsäljare. Glitzen, buzzen och glamouren. Jublet, skriken och svordomarna. Doften av axelskydssvett, gammal fukt, grillad korv och tjocka zamboni-avgaser. Nervositeten, glädjen och ångesten….
Och som sagt – det är ett nytt Rangers som rider ut i manegen den här oktoberkvällen; ett som spetsats ordentligt med bländande namn och för första gången på flera år kan förväntas både underhålla och konkurrera.
Ja, det börjar nu.
På riktigt.
• • •
Att NHL-säsongen brakat igång märks nu inte bara på den allmänna upphetsningen i mitt barnsliga hjärta.
Resten av kroppen – så som den nu är, efter 52 måttligt återhållsamma år… – har också mycket snabbt blivit påmind om att den utdragna tid på året då stress och sömnbrist bildar tillvarons eget groggvirke är här.
Idag, till exempel, tvingas den nalla ordentligt på energireserverna för nä – det gick förstås inte bara att släcka lyset och som en duktig skolpojke somna på en gång efter avslutat inledningsrace igår kväll; det tog tvärtom ett par timmar att få ner pulsen såpass att John Blund kunde locka över mig till sitt rike. Däremot var det bara att stiga i upp i ottan i morse för då kom Kajsa Kex över från Brooklyn och sen hastade vi till Garden för Jets morning skate.
Men spara på medlidandet, höll jag på att säga.
Det må streta lite ögonlocken under eftermiddagen såna här dagar, men det där som bubblar i hjärtat övertrumfar alltid tröttheten och nu, när vi närmar oss puckdrop, sjunger det i varje steg jag tar.
Hurra, ropar hela Biffen.
• • •
Det kryllar av finländska mediarepresentanter i den gamla showbusiness-katedralen på sjunde avenyn när gästerna gör sig redo för sin första ”skejt” under förmiddagen – och ännu värre lär det bli under kvällen.
Inte undra på.
Som Antti Mäkinen, det östra grannlandets egen Arne Hegerfors, konstaterar:
– Det här kan den största grundseriematchen i historien för vår del del.
Han överdriver inte.
Deras älskade underbarn Kaapo Kakko begår ju NHL-debut – och han gör det mot Patrik Laine, det närmaste Finland kommer en Zlatan.
Och som som det inte vore nog debuterar även 19-åriga backlöftet Ville Heinola.
– Halva nationen kommer vara uppe och titta, lovar Mäkinen, som kommenterar live i finska och har Kimmo Timonen som bisittare.
– Bara att han kommer hit säger en del om vilken dignitet matchen har.
Vi blågula får väl bara än en gång konstatera att Finlands sak är vår.
• • •
Rangers håller ingen morning skate alls.
Istället kommer de 20 premiärspelarna insläntrande lite pö om pö under eftermiddagen – och gör sig sedan beredda för lätt fejkad Röda Mattan-entré.
Egendomligt.
Att man skippar för-värmningen – ”the most overrated thing in hockey”, som Tårtan brukar grymta – längre fram i grundserien är väl en sak, även om det fuckar upp saker och ting för oss i media, men inför allra första matchen tycker man väl att det borde vara en bra grej att samla styrkorna så snabbt som möjligt och ladda gemensamt med fina genomkörare på morgonen.
Men jag kanske bara är romantisk och tror för mycket på det sammansvetsade brödraskapets magi.
• • •
Man får bara en chans att göra ett första intryck, påstår dom.
Hoppas inte, för i så fall kommer David Gustafsson – den unge smålänningen som överraskat så positivt under Jets camp att han fått en plats på premiär-rostern – aldrig att se på mig med annat än skepsis.
Vår relation börjar nämligen med att jag går fram till honom i Gardens gästkabyss och säger:
– Är det du som är Daniel?
Morsning korsning.
• • •
Bloggens fäbless för smeknamn är inte universellt älskad, det vet vi. Men det är egentligen inte mig ni ska stöna irriterat åt när jag i fortsättningen kallar Golden Knights super-rookie Cody Glass för ”Glassen”. Det är hans svenske lagkamrat Wild Bill Karlsson.
– Det var kul att ”Glassen” fick hänga en kasse direkt, sa han på telefon i natt och hur skulle jag kunna motstå den benämningen?
• • •
Gustafsson blir dock gladare när jag säger att han låter precis som Yellbear Hjalmarsson – fast det är tolv mil mellan hans Tingsryd och Hjalles Russnäs, så jag är ute och cyklar där med… – och sedan får vi ändå igång en trevlig konversation.
Under den visar det sig att han själv nog är den som är minst överraskad över att han lyckades övertyga coach Maurice om att han förtjänade en chans.
– Jag kände att jag har kvaliteten för att kunna ta en plats i laget. Man måste nog känna det, inte bara se det som att man ska åka över för att lära sig, säger han.
Det hindrar nu inte att David är uppspelt över att han lyckades.
– Nej, det är skitkul. Jag har drömt så länge om det här. Så bara att få vara i omklädningsrummet med de här killarna i den här hallen inför en sån här match…det känns speciellt.
Om det bara inte vore för att man tvingas prata med journalister som inte kan skilja på namnen David och Daniel…
• • •
– Hörru, sa Wild Bill också på sin saltaste stockholmska, nu får du gå och lägga dig. Det är sent i New York.
Så omtänksamt!
• • •
Efter den mäktiga ceremonin med Tavares i Toronto igår hade man ju hoppats att Mika Zibanejad skulle bli föremål för samma slags happening här på Broadway ikväll.
Men nope.
Rangers meddelar att de inte tänker utse någon kapten alls den här säsongen.
Trökdasar.
Varför inte?
Det kommer ju förr eller senare bli mighty Mika – en naturlig ledare om jag nånsin träffat en – så det är väl bara att klistra på honom det där C:et på en gång.
• • •
Bloggen träffar nyblivne Jets-svensken Carl Dahlström också – och lovar mig själv att aldrig mer gnälla på att det ibland är lite stökigt med resor till och från Nassau Coliseum och The Rock.
Så sent som i går befann han sig i Europa – dit han hade rest med Blackhawks för de ”internationella” matcherna mot Flyers några dagar innan – men plötsligt blev han plockad av Jets på waivers och var tvungen att ta sig hit.
Omedelbums.
– Jag hade just kommit över jetlagen där borta, ler han.
Och sen ler han ännu mer för hur tungt det än var att få höra att Hawks inte ville ha honom, desto mer exalterande var beskedet att det fanns ett annat lag som ville det.
– Det kändes oerhört bra, jag är jäkligt taggad över att vara här, meddelar Carl.
Därefter dundrar han, trots blott några få timmars jetlag-sömn, ut på Garden is och avlossar så här stiliga skott på Laurent Brossoit.

• • •
På New York Post tror hockeyoraklen att Vegas slår Tampa i Stanley Cup-finalen.
Men dessförinnan vinner Maple Leafs Atlantic-divisionen, tror de också,
Nu vet ni det.
• • •
Tills han fått slutgiltigt besked om att han ska stanna här och vågar skaffa en egen lya slaggar Lias Andersson hemma hos Mika och som Rangers-stjärna kan man inte ha det bättre.
Mika bor nämligen i en grandios skrapa bara några kvarter från Garden, i nybyggda området Hudson Yards, och promenerar till jobbet på bara några få minuter.
Jag funderar själv på att följa detta exempel och skaffa samma postnummer, för de här förflyttningarna tvärs över Manhattan flera dagar i veckan börjar kännas…old.
• • •
Patrik Laine skrev på sitt nya kontrakt, värt 13.5 miljoner dollar, så sent som för fem dagar sedan.
Sen gick han enligt mina blåvita källor raka vägen och köpte sin sig en sprillans ny Lamborghini.
Det är klass, tycker materialistiske Biffen.
• • •
Inte heller är det mycket till besvär för Mika att ta sig upp till träningsrinken i Tarrytown från hoodsen här i västra Midtown.
Han bara styr ut på West Side Highway och är uppe på 20-25 minuter – med morgontrafiken stävande i motsatt riktning.
En sak bara:

Lias får inte köra.
Det berättade den gode förstecentern under en intervju jag gjorde åt NHL-bibeln för halvannan vecka sedan.
Vadå, kör Lias för fort, undrade jag?
– Tvärtom. Han är för försiktig. Han testade en gång och jag sa ”aldrig mer”. Här är det direkt farligt att vara tveksam i trafiken. Man måste vara aggressiv.
Vad han berättade mer – och det var en del – kan ni läsa när Bibeln kommer nästa vecka.
• • •
Eftersom han kritade på det där Lamborghini-genererande kontraktet så sent hann Laine inte spela en enda träningsmatch, men han befinner sig i New York och ska lira ikväll och är inte det minsta bekymrad över nånting.
Det framgår om inte annat när han kliver av isen på förmiddagen och en ung supporter som får en tröja signerad säger ”Du är en min stora favoritspelare”.
Blåvita Zlatan nickar instämmande och säger:
– Ja, det ska jag vara också. Vem annars?
Ha!
• • •
Eftersom jag satte en hygglig rad igår kanske jag borde låta bli att tippa mer, så åtminstone någon lever i villfarelsen att jag kan nånting. Men nej, sätter hela min legacy på spel med följande profetior om kvällens alla matcher.
•Tampa – Florida 3-2 (OT; Palat avgör).
•NY Rangers – Winnipeg 4-2
•Pittsburgh – Buffalo 5-3
•Carolina – Montreal 4-3 (OT; Aho avgör, förstås)
•Nashville – Minnesota 5-1
•Dallas – Boston 3-2 (OT; Benn avgör)
•Colorado – Calgary 6-2
•Anaheim – Arizona 3-2 (Straffar)
• • •
Han spelar dessbättre inte ikväll – istället går backen Brendan Smith som högerforward i fjärdekedjan igen, hur lugubert nu det än ter sig – men bara det faktum att Rangers signat Micheal Haley, och skickat en sån som Chytil till Hartford för att få plats med honom, är oroande.
Den sortens fyrkantiga träben borde det inte finns utrymme för i det moderna NHL.
Eftersom två tungviktare som Blues och Bruins nådde finalen i våras tror dock fler och fler lag i denna copycat-värld att de behöver mer muskler och aggression och plötsligt öppnas dörrarna för just The Haleys of the world.
Bloggen ber att få registrera sitt missnöje.
• • •
Laine har också en fin mössa när han träffar media.
Kolla bara.

Det var inte särskilt länge sedan denne unge man själv klev in i ligan, men han låter likafullt som en veteran när han pratar om unge landsmannen Heinola första match.
– Jag har sagt åt honom att man bara debuterar en gång och att han därför ska passa på att njuta. NHL-Karriären kunde inte börja på ett bättre ställe än här. Det kommer bli magiskt för honom, säger han.
• • •
Samtliga 408 NHL-matcher Jacob Trouba spelat har han representerat Winnipeg Jets.
När han nu, efter ett länge emotsett klubbyte, gör sig redo för den 409:e ställs han givetvis mot just Jets.
Som han själv konstaterade i somras är det nästan så att schemaläggarna vill jävlas med honom.
• • •
Öppningskvällen till ära kör bloggen förstås en klassisk all-in heldag på Garden.
Den ser ut så här just idag:
10.25: Ångar in genom backstage-entrén och tar hissen upp till pressrummet.
10.45: Stökar runt i Jets omklädningsrum, kallar en David för Daniel.
11.00: Lyssnar på när coach Maurice säger att Opening Night är som att öppna paket på på julafton och ”få se vad man får”.
11.15: Dricker kaffe.
11.30: Kollar när tio Jets-spelare skejtar.
12.00: Knattrar text en timme i pressrummet.
13.00: Går ut och köper en NY Post.
13.10: Äter en bättre lunch på Nick & Steff Steakhouse; deras lobster club sandwich är standardrätten stora dagar på Garden.
14.00: Återvänder till pressrummet. Knattrar vidare.
15.30: Går till presstoan och hänger på mig slipsen.
15.33: Knattrar vidare.
17.30: Går på presskonferens med coach Quinn; hör honom säga att alla älskar Breadman Panarin.
18.00: Tar hissen upp till pressläktaren med Kajsa Kex.
18.15: Skriver det här.
• • •
Varpu ingår – givetvis – i det blåvita pressuppbådet på plats. Att hon skulle missa den här matchen är lika sannolikt som att Påven skulle missa påsken.
Ni som varit med ett tag vet vad det innebär:
Bloggen får famnen full av finsk lakrits och kan sitta och mumsa kvällen lång.
• • •
OK, bästa vänner – för första gången NHL-säsongen 2019-2020:
Nu går vi live.
Det är så underbart som något överhuvudtaget kan bli!