Galapremiär på Broadway, del 6 – The End

NY RANGERS – WINNIPEG 6-4 (Slut)
• • •
Så ja, den unga säsongens första riktiga urladdning för referat-lämnare Biffen är överstökad –och då återstår bara utlovad slutrapport här i bloggen.
Den ber jag att jag att få inleda med att återigen understryka att inget som hände denna matiga omgång var i närheten av att glädja mer än nyheten från San Jose.
Som alla andra fick jag så onda aningar att det gjorde ont i magen när King Karl tvingades skippa gårdagspremiären i Vegas av personliga skäl, men prisa Gud – det var av bästa tänkbara skäl han i all hast lämnade Strippen och flög hem.
Erik och Melinda har äntligen fått bli föräldrar.
Ibland är världen ändå vacker.
• • •
I Rangers-lägret är det ingen som gör sig några illusioner om kvällens insats.
– Det var i sanning ingen Picasso, som coach Quinn uttrycker det.
Kort sagt:
Burt Lancaster-kopian och hans adepter är medvetna om misstagen och tankefelen och slarvet.
Men desto skönare sitter segern.
– Alla vill så mycket och jobbar stenhårt, men inte jättesmart hela tiden. Just det ser man väldigt ofta i de här tidiga matcherna. Det är förståeligt men samtidigt väldigt viktig att man ändå vinner, för det blir så mycket lättare att jobba vidare, konstaterar Mika.
• • •
Det är tidigt och allt det där, jaja. Men nog fick vi omedelbart en fingervisning om vilken nytta Avalanche kommer att ha av de här nya pjäserna Sakic plockat in till till andra- och tredjekedjan.
Donskoj till exempel.
Vilken dynamit som bor i honom.
• • •
Se där ja, gick jag inte och fick sex av åtta rätt ikväll också.
Vad har hänt?
• • •
Apropå tidigt…Mika är väldigt tidig etta i poängligan efter kvällens uppvisning på Broadway.
Där kanske han inte kommer vara kvar när krutröken lagt sig i april men fortsätter det som i den här matchen lär han i alla fall utmana om en topp tio-placering.
Jävlar vad bra han var.
• • •
Inte heller om klena insatser ska man dra för långtgående slutsatser på en gång, men lite känns det som att vi fått bekräftat att nåt skaver i Pittsburgh.
• • •
De som såg är överens:
Lias entré under spelarpresentation var kvällens verkliga höjdpunkt.
– Ja, ha ha, vad höll han på med? Jag höll på att garva ihjäl mig, hojtar Mika.
Lias själv kan bara kapitulera.
– Man måste ju bjuda på nåt kul…
• • •
De finländska kollegorna fick väl inte riktigt sitt lystmäte just ikväll, men det dröjer inte förrän de får skicka hem euforiska rapporter om stjärnorna som uppträdde på Garden-isen ikväll – och om alla andra.
Satan vilken klass det är på den här blåvita NHL-generationen.
Vore det World Cup nu, när de till och med börjat få fram femplus-backar, skulle ju lejonen i alla fall för mig kännas som en av favoriterna.
• • •
Han fick jobba som en galärslav i säsongsupptakten, sammanlagt avfyrade ju Jets 47 skott, så Henke är lite utmattad när han tar emot i målvaktshörnet efteråt – men bortsett från tredje baklängesmålet i stort sett nöjd.
– Wheeler lurade mig på det målet, jag trodde han skulle passa och istället drog han iväg ett skott. Man ska inte stå och analysera för mycket vad som eventuellt kommer hända utan vänta på vad som faktiskt händer och reagera på det. Annars var det många saker jag var nöjd med, säger han.
• • •
Nu tror jag bestämt att jag ska spilla i mig en liten bourbon så jag kommer snabbare till John Blund än igår.
Tack alla som var med i spåret under natten, ni vet inte hur mycket ni förgyller dessa sessions för er lilla ciceron i natten.
Hoppas ni vill vara med imorrn igen för då åker bloggen ut till Newark för att se närJack Hughes begår sin NHL-debut.
Höj, som Ondskan Ekeliw alltid säger i slutet av podden.