One of those days i New York

Ikväll kan vad som helst hända på Madison Square Garden.
Det är one of those days i New York, nämligen – en sån när man slår upp ögonen på morgonen och omedelbart känner att något är off i världsmetropolen.
Ett molntäcke tjockare än Ritz-Carltons maffigaste duntäcken, och gråare än hästsvansarna i publikhavet på en Grateful Dead-konsert, hänger över hela stan – så lågt att toppen av de högsta skyskraporna inte ens syns – och nere i trängseln på gator och avenyer terroriseras stressade människorna av ett vasst, ihärdigt duggregn.
Jag vet precis vad som väntar när jag kliver ut genom dörrarna nere i lobbyn och visst – själva livsluften är mättad med irritation, frustration och missnöje. Trafiken står i princip still i vätan och bilisterna kastar sig på tutorna med värre stridslystnad än nånsin, fotgängare på pardonlös språngmarsch krockar och försöker döda varann med chockerande svordomssalvor och de psykiskt sjuka olycksbarn som åter börjat befolka Manhattan en masse är extremt oroliga; skriker och gestikulerar och gör utfall mot skärrade turister.
Det är lika överallt.
Till och med det vanligtvis milda och vänliga kioskbiträdet på hörnet snäser surt när jag lämnar in min Megamillions-kupong (vilket borde innebära att jag vinner ikväll, eller hur?)
Och helt i enlighet med de här dagarnas inbyggda skitlogik manifesteras den allmänna misären också i mina egna – och gissar jag, alla andras – vardagsförehavanden.
Jag spiller såklart ett glas mineralvatten över New York Posts första sportuppslag under lunchen på Gemini Diner, tappar ett viktigt kuvert jag ska lägga på brevlådan och blir sånär överkörd av en cyklist när jag korsar 34:e gatan – och gör mig själv skyldig till ett verbalt utbrott i John Tortorella-klass.
Själva gravitationen i stan har liksom rubbats och ingen skonas – inte heller, får ni snart erfara, idrottsstjärnor involverade i action på Madison Square Garden.
Den match New York Rangers och Tampa Bay Lightning nu ska utkämpa kommer rymma gurgel, konstiga situationer, plexiglas som går sönder och…ja, en massa grejor vi inte kan föreställa oss ännu.
Vänta ska ni få se.
• • •
Lightning, ja.
Dem kan man kanske tycka att ni fick höra nog om i bloggen förra veckan.
Men det är inte mitt fel att de följt efter mig upp till denna höst-mess och ah, en bloggare kan ju inte låt bli att gå och se Vigge Hedman på Garden bara för att han själv just spenderat en vecka i tikibaren.
Eller hur?
Nä, tänkte väl.
• • •
Dagens talk of the town är annars en brutal sågning av stekhuset Peter Luger i New York Times.
Pete Wells – stans bästa restaurangkritiker – sätter, om ni ursäktar metaforen, köttkniven rakt i rakt i hjärtat på den mest anrika krog-institutionen av dem alla.
Noll stjärnor får den tidigare avgudade 132-åringen (!) i Brooklyn – och formuleringarna dryper av gift som rare-biffarna på tallrikarna dryper av blod.
Det är som att en svensk som verkligen kan skriva bestämde sig för att plocka ner Grand Hotel, Foppa eller kaffe där hemma.
Off topic, förlåt, men den texten skakade verkligen om gamle Biffen (…)
• • •
Tyvärr, helt oskadd klarade sig Mika tydligen inte från Bergeron-tacklingen.
Han har inte hjärnskakning, försäkrar Rangers, men han kan inte spela ikväll.
Vad det innebär såg vi i de två sista perioderna i söndags – och nu är det alltså Tampa Bay Lightning Blåskjortorna ska ta sig an utan sin ledare och överlägset bäste spelare.
Risk för blodbad föreligger.
• • •
Kajsa Kex bara rycker på axlarna när jag påpekar att det är en jävla dag i New York.
– Det är det. Men jag är van. Jag kommer ju från Göteborg, säger hon och öppnar laptoppen i båset intill i Gardens pressrum.
Haha, ja det är kanske så dessa mörka stunder i New York
Göteborgsdagar.
• • •
Men igen – det är en SÅN dag och vem vet, Rangers-utan-Mika kanske krossar laget som ska vara världens bästa
I så fall VET vi att det verkligen är gravitationen som spökar.
• • •
Några matcher har måhända redan börjat när detta publiceras, men det får vi i så fall ta – här kommer kvällens lilla tipsrad:

•Boston – San Jose 1
•Toronto – Washington 2
•Pittsburgh – Philadelphia 2 (OT)
•Carolina – Calgary 1
•NY Rangers – Tampa 2
•Detroit – Edmonton 2 (OT)
•Nashville – Chicago 1
•Dallas – Minnesota 1
•Anaheim – Winnipeg 1

• • •
Det Rangers eventuellt, eventuellt kan hoppas på – förutom gravitationen då – är det faktum att Bolts har tankarna på något helt annat just nu.
De ska vara här i New York fram till på lördag och spelar även mot Devils (i morrn) och Islanders (på fredag). Sedan flyger de till Stockholm för mötena med Buffalo på Globen.
Den resan pratades det lite för mycket om redan förra veckan – bland annat för att jag frågade om den… –och när den nu står för dörren är det inte omöjligt att den blir en liten distraktion.
Fast det skriver jag egentligen bara för att Rangers-fansen i läsekretsen inte ska känna sig helt uppgivna.
• • •
I Mikas frånvaro har Filip Chytil – äntligen – kallats upp från farmen och han kommer av allt att döma göra säsongsdebut i den här matchen, mellan Kreider och Buchnevich.
– Spelar han lika bra som han gjort i Hartford blir han här ett bra tag, lovar coach Quinn.
Fast det är värt att komma ihåg att han – Quinn – och de flesta andra tycks ha olika definitioner av begreppet ”bra”…
• • •
Att Bolts är på väg till Stockholm märks också på antalet förfrågningar jag får från kollegor om var de ska äta och dricka i konungarikets huvudstad.
Det var ju ett tag sedan jag bodde där – femton år, för att vara pretty exakt – och mina vardagsrum Hannas och Folkhemmet finns inte längre, men jag gör mitt bästa och föreslår personliga gamla favoriter som Riche, Pelikan, Bistro Ruby, Taverna Brillo, Cadierbaren, Tennstopet och O’Learys.
Har ni nåt mer att komma med?
• • •
Quinn börjar bli riktigt impopulär i Rangers-land, det förstår jag om inte annat när min doorman Simon – extra arg idag, förstås – möter med en svavelosande salva nere i lobbyn.-
Grova svordomar, såna som involverar världens mammor, följdes av önskemål om att Quinn bör skickas up the river eftersom han inte kan ta hand om uppenbar talang.
Burt Lancaster-kopian får hoppas på ett dramatiskt lyft, annars får han nog fira jul nån annanstans.
• • •
Ikväll mutar de oss med små espresso-muggar, placerade vid varje pressläktarplats.
Vem av er ska ha min?
Kom med ett bra argument i spåret, den som är fyndigast kan sedan komma hit och hämta sitt pris.
Kom ihåg – den pryds av ett Rangers-emblem.
• • •
Jesper Fast är tillbaka, tack och lov, det betyder förhoppningsvis att det personliga inte var såp allvarligt – och bildar förstakedja med Panarin och Strome.
Now, jag högakter Quickie, han är det bästa som kommit från Nässjö sedan Dregen, men förstakedjan…det är väl egentligen inte där han ska vara.
Lias Andersson?
Nej, han ska inte ha några chanser. Han får harva med Haley och – backen – Brendan Smith i fjärdelinan.
Suck.
• • •
OK, nu kröner vi den här underliga dagen med en – jag garanterar – underlig hockeymatch.