OPENING NIGHT 2019-2020

Det var en fin sommar, späckad med festliga och givande upplevelser.
Jag hade några extremt softa dygn vid poolkanten i Palm Springs efter Awards-helgen i Vegas, avnjöt en magnifik svensk midsommarmiddag hos min gamle Barkargärdet-vän Ken i Anza i bergen ovanför Coachella Valley, satt några heta kvällar och gafflade roat på Neary’s på 57:e gatan, frossade i sol med The CEO of Everything under en Florida-vecka som kulminerade med magisk helg i Key West och floder av läskande margaritas på Captain Tony’s, gick med Kajsa Kex på grym Viagra Boys-konsert på Lower East Side, såg en likaledes uppiggande Stones-show på Metlife Stadium, fick bästa grillade biffarna hos Thomas i Westchester, älskade varje sekund av Leksands IF:s 100-årsfirande i Tegera, fann sedvanlig själsro på Borlänges trivsammaste balkong med Bussen och Alle, värmdes i hjärtat av Pluras framträdande på Mosebacke-terassen den där tropiska måndagskvällen, jublade mer ohämmat än jag gjort på flera år när Brage sparkade in ett mål mot Gais på Domnarvsvallen, tog min gamla mamma på kaffe-marinerade roadtrips till Orsa och Uffe Bodins Smedjebacken och Tällberg och Falun, mötte barndomsvänner jag inte sett på många decennier under en reunion i Nedre Tjärna och låg ibland bara still och läste förträffliga romaner.
Toppen, faktiskt.
Fem plus emellanåt.
Och ändå:
Allt det där var bara förströelse.
Pausmusik.
En serie distraktioner i väntan på kvällen när NHL åter slår på sina spotlights och lyser upp hösthimlen som rymdfärjorna lyser upp Cape Canaveral vid sina spektakulära starter.
Opening Night.
Den markerar att livet börjar på riktigt igen.

Den signalerar att hela tillvaron åter får edge och buzz och puls – dag efter dag, månad ut och månad in, ända fram midsommar.
Den ropar i oktobermörkret att hey – det är dags att rikta allt fokus mot det bästa som finns.
Nu, just ikväll, är den äntligen här och det är så jag likt en italiensk katolik efter tre glas rött vill gå ner på ett knä och buga inför högre makter, som tack för att jag får vara med om detta för femtonde gången i rad.
Men jag är lite för hämmad för det, så jag nöjer mig med att, på lagom volym, ropa de magiska orden här i holken på Manhattan:
– NHL is back!
• • •
Ett tag fanns det vaga planer på ett besök i Toronto redan denna premiärkväll men jag måste ovillkorligen vara på skejten på Garden imorrn bitti så det blev för stökigt med logistiken.
Istället inleder vi årets säsong med en sittning i den sägenomspunna korresoffan och det blir helt fantastiskt, för vi har fyra ypperliga showdowns att klippa.
Först får Maple Leafs – mer hajpade än nånsin – bekänna färg direkt mot Ottawa hemma i grundseriematch 0001. Den urladdningen följs av banér-ceremoni i St. Louis, där 2019 års Stanley Cup-mästare går upp mot 2018 års dito. Därefter har vi Elias Petterssons första show för säsongen med Vancouver i Edmonton – och framåt småtimmarna rundar Vegas och San Jose av med ett äkta hatmöte på Strippen.
Och ja, för ordningens skull kan vi ju bara slå fast det en gång för alla:
Bloggen siktar på på precis samma närvaro och live-frekvens som vanligt, säsongen igenom, och kommer på ena eller andra sättet vara med er de allra flesta kvällarna.
Ojvoj vad kul vi ska ihop!
• • •
Tack för era tips i spåret.
Av dem kan man dra slutsatsen att det råder konsensus om några saker, men inte många.
Vad fan som helst kan uppenbarligen hända i år – och roligast är det förstås om Jarkko, Chall-Åsa eller Mcemilfish får in sina originella finaltips.
Ju mer oväntat, desto bättre – det är ett fint motto.
• • •
Ända sedan Brendan Shanahan tog över verksamheten där uppe har det varit spännande att följa vad som händer i Toronto, men den här premiären känns extraordinärt intressant att få vara med om.
Leafs har allt som behövs nu, inklusive en riktigt högklassig backuppsättning, och borde verkligen vara redo för en push upp mot det yttersta elitskiktet i ligan.
Men klarar kidsen att hantera de stegrande förväntningarna – och hur mycket påverkas stämningen i truppen av att Babs och Dubas inte tycks ha en hjärtligare relation än Donald Trump och Nancy Pelosi?
Vi kan få i alla fall ett delsvar ikväll.
Givetvis är det också för jäkla kul att svenska rookies som Rasmus Sandin och Dmytro Timashov – och kanske Timothy Liljegren – får chansen direkt från start i den stora koktryckaren på Bay Street.
Men allra mest exalterad är jag, som jag slog fast i en krönika i tidningen idag, över att William Nylander inleder vad som kan bli hans stora breakthrough-säsong.
Jo, jag tror det. Lill-Nyllet befinner befinns sig precis på tröskeln till något alldeles formidabelt och mig förvånar det inte alls om att han sätter tonen redan mot Senators ikväll.
• • •
Här i New York är det inte direkt ”NHL-premiär” man får de starkaste vibbarna av när man går ut genom dörren just nu.
Vi har haft uppemot 35 jävla plusgrader idag – och fukt som vore det 4th of July.
Wacko!
Men inte mig emot.
Som ni vet tycker jag egentligen hockey är som bäst när det rasslar i palmer utanför hallen…
• • •
”Det är alltid svårt att ställa om och fokusera på rätt saker när man haft flagg-ceremoni”, varnar de rättrådiga apropå det som väntar Blues i Enterprise Center.
Well, det sa samma människor åt Capitals ifjol också.
De vann med 7-0.
Mot Boston.
Alla gamla sanningar har med andra ord inte alla bäring forever.
• • •
Det allra roligaste som hände i somras var att jag coachade 83-åriga mamma, som inte vet mer om NHL än vad NHL vet om hur man lagar hennes femstjärniga kålpudding, att säga så här när min storebror kom på besök från Göteborg:
– Ola, vad tror du om NHL-säsongen i år? Jag är lite tveksam till Anaheim Ducks, backsidan ser lite klen ut.
Exakt så sa hon också – och storebrorsan fastnade med kaffekoppen halvvägs mellan bordet och munnen, med en min så förbluffad att jag faktiskt kastade mig på köksgolvet i skrattspasmer.
Oförglömligt.
• • •
Resultatet i den flaggmatchen i Betongbunkern för ett år sedan kan för övrigt ses som en påminnelse om att inte dra för långtgående slutsatser av det som händer i inledningen av grundserien.
Bruins fick som sagt spö med 7-0 – och såg bedrövliga ut.
Åtta månader senare spelade de Stanley Cup-final.
Men erfarenheten säger mig att det bara är fåfängt att varna för för-tidigt-bias
Det räcker att Senators vinner ikväll, och sedan ytterlige någon match, för att såna som jag ska få veta att vi inget fattar, ”kolla, Sens är ju grymma i år”…
• • •
Ah, fuck – i sista stund är Islanders ofina nog att skicka Simon Holmström till Bridgeport.
Därmed spricker den fulla svenska representationen redan innan första pucken släppts.
I och med att han fick en tröja på ön, och David Gustafsson samtidigt en i Winnipeg, fanns det nämligen – för första gången någonsin – en blågul pjäs i samtliga 31 lag igår.
Men den triumfen hann vi inte njuta av längre än Brage njöt av poängen mot Degerfors förra veckan.
• • •
I söndags hade vi draft till Sportbladets Fantasy-liga och meddelas kan att fjolårets expansionslag, New York Dolls, står oerhört mycket bättre rustade inför den här säsongen.
Till skillnad från förra gången fattade general managern – alltså jag – vad han sysslade med och på samma sätt kommer det i höst inte ta en månad innan jag begriper vad fantasyn går ut på.
Mina toppnamn: Nathan MacKinnon, Brayden Point, Filip Forsberg, Sergej Bobrovsky, Mark Stone, Mark Giordano, Matt Dumba och Jack Hughes.
Let’s Go, Dolls!
• • •
Elvis var aldrig bättre än i sin comeback 1968 och inte för det egentligen går att beskriva Elias premiärmatch idag som en comeback, men jag väljer att se det så ändå.
Han kommer, redan ikväll, dominera som The King gjorde i den där NBC-specialen i december 68 – jag bara känner det på mig.
• • •
Ondskan Ekeliw – regerande mästare med HC Lyftkranarna – hade en mindre lyckad draft och sitter nu dagarna i ända och muttrar om att det inte var meningen att han skulle plocka Brad Marchand i förstarundan.
Peter Chiarelli från Örby over there…
• • •
Att det onda blodet kommer svalla i T-dojan i Vegas framåt småtimmarna kan vi vara helt förvissade om.
Rivaliteten mellan Golden Knights och Sharks har snabbt utvecklats till en av NHL:s bittraste – och den nådde en fräsande kokpunkt med den kontroversiella avslutningen av Game 7-dramat i första playoff-rundan i våras.
Nu ses de alltså för första gånge sedan dess.
Ett ord:
Ojvoj.
• • •
Kunde också, i ett sms, glädja en viss hästpolo-fantast som numer huserar i centrala Ohio att jag i en av de sista draft-omgångarna plockade in honom i New York Dolls uppställning.
Hans svar:
– Sjukt att du inte valt mig tidigare…
• • •
En och en halv timme innan nedsläpp i Scotiabank Arena kommer det väntade beskedet:
Maple Leafs har utsett John Tavares till ny lagkapten.
Vad säger Leafs Nation-representanterna i spåret? Givet, va?
• • •
Att Knights och Sharks verkligen tycker illa om varann är inget jag bara fått för mig.
– Jag vet inte ens om det var så här starka känslor visavi Kings när vi hela tiden spelade mot dem i slutspelet för några år sedan. Den här rivaliteten känns ännu hetare, framhöll en sådan som Logan Couture så sent som igår.
Det säger inte lite för de bataljerna mot Kings var sannerligen inga tebjudningar.
Buckle up, people.
• • •
Sandin, Timashov, Liljegren och Gustafsson i Winnipeg har vi redan nämnt. Bloggen ber att få blåsa en välkomnande trumpetfanfar även för övriga svenska rookies som ser ut att få debutera på hockeyns största scen redan den här veckan:
Jesper Boqvist i New Jersey, Emil Bemström och Jakob Lilja i Columbus, Joakim Nygård i Edmonton (redan i natt!) och Tobias Björnfot i La La-Land.
• • •
Första coachen som får sparken blir någon som leder ett lag som ska vara med och utmanar men underpresterar grovt.
Mike Babcock, Peter Laviolette, Jon Cooper och Pete DeBoer comes to mind.
Sen får vi se om Guerin och Lille Fridolf Boudreau kommer överens i Minnesota. Annars kanske det blir som Ekeliw spådde i podden. Boudreau sparkas, varpå Canucks omedelbart kickar Green och istället tar in BB.
Det vore mumma.
EP ska ha en riktigt stor coach – inte sure Green.
• • •
Nu faller ett slagren utanför mina fönster.
Som sagt – sommaren är tillbaka.
• • •
Förra säsongen blev det ju en tradition – en olycklig en, eftersom den mest visade hur lite jag fattar… – att vi här i bloggen tippade varje omgång innan gametime.
Dum som jag är låter jag den traditionen fortsätta i år – i alla fall ett tag – och säger att det går på följande vis ikväll.
Toronto – Ottawa 6-1
St. Louis – Washington 3-4 (OT; TJ Oshie avgör).
Edmonton – Vancouver 2-5
Vegas – San Jose 4-3 (Straffar)
• • •
Röda mattan är utrullad, super troupers spelar på kvällshimlen och fotoblixtarna smattrar.
Det är Opening Night NHL-säsongen 2019-2020.
Nu åker vi.
Enjoy, kära vänner!