The Biffen Voodoo på Garden

OK, last chance for Bad Luck Bjurre.
Idag gör Elvis från Ånge och Vancouver Canucks succé mot New York Rangers här på Garden – eller så får jag helt enkelt inte se några fler matcher med Sveriges mest exalterande NHL-stjärna.
För om inte är det bevisat att jag är jinx monumentale för den stolta British Columbia-klubben; en levande förbannelse, en voodoo i form av dubbelhaka och boxarnäsa.
Jo, de lyckades faktist bärga två poäng i Boston med mig på pressläktaren förra hösten, men inte heller då hittade Elvis nätet – och sedan har de bara torskat och torskat.
Så, ja, en hel relation står på spel denna disiga söndag på Manhattan.
Det kan vara över nu…
• • •
Ni får ursäkta, men vi slår garanterat inga längdrekord i dagens intro.
Jag blev helt uppslukad av underbara Brages förehavanden under morgonen och kom mig inte för med att börja skriva förrän…ja, nyss.
Men vi får ta igen det under eftermiddagens gång, som vanligt såna här gånger.
• • •
– The only way you can go east-west is if you go north.
Tillåt mig presentera David Quinn – filosofen från Rhode Island.
Exakt vad han menade med det uttalandet efter Rangers träning igår är oklart, men det lät vackert.
Dock:
Han borde ha annat än kompassriktning att bekymra sig om. Det är inte där det brister hos Rangers. Det är det faktum att lagdelarna håller ihop lika dåligt som lederna i Niklas Kronwalls knän.
Det behöver fixas, redan idag – annars kommer Canucks bryta sin Biffen-spell utan större problem.
• • •
Ja, Brage sänkte Jönköping med 3-1 på magiska gamla Domnarvsvallen – efter två mål av Christian Kouakou, Borlänges egen Ronaldo.
Allsvenskan, here we come!
• • •
Jag går från bad to worse som tippare, ser det ut som, men blott offentlig skam får mig naturligtvis inte att sluta.
Så här slutar dagens matcher.

•NY Rangers – Vancouver 2
•Minnesota – Montreal 2
•Chicago – Washington 2
•Winnipeg – Edmonton 2 (OT)
•Anaheim – Calgary 1

• • •
Ett annat skäl att hoppas på Canucks-seger idag är att det vore roligt att träffa Elvis på riktigt bra humör någon gång.
Han är vinnarskalle av klassiskt snitt, som Foppa och Lunkan, och blir efter förluster som den igår alldeles svart i blicken.
Om det nu inte berodde på han kände mig och förstod att det var min närvaro som hade förstört eftermiddagen…
• • •
Konserten igår kväll, med David Byrne på Hudson Theatre mitt i Times Square-smeten, var ingenting annat än ett litet underverk, tackar som frågor.
Versionerna av exempelvis ”Once In a Lifetime”, ”I Zimbra”, ”Born Under Punches”, ”Blind” och ”Road To Nowhere” träffade rentav så hårt att vi kändes oss tvingade att åka till Neary’s och fira efteråt.
Därför kunde jag hålla mig för skratt när klockan ringde i morse, men om det finns två fenomen jag är beredd att , som det heter, bita ihop för är det Brage och bloggen!
• • •
Det låter inte som att Konsthandlare Eriksson får vara med och spela idag heller.
Ledsamt.
• • •
Innan Byrne-showen hann vi ta en drink på ikoniska Jimmy’s Corner också.
Där var det en äldre, något påstruken herre som inte kunde uttala mitt namn och till slut sa:
– Jag tänker kalla dig Smooth. Du är Smooth.
Så – that’s me, folks. Smooth Bjurman.
• • •
Enligt sittplatsschemat ska jag ha ingen mindre än Janne Bengtsson bredvid mig idag.
Det vore ju en lisa för själen.
• • •
Garden-läktarna är oroväckande tomma under matchvärmningen. Det kan bli riktigt dött här idag. I så fall tröstar jag mig med Serik Fans-ramsorna jag hörde fortplantas genom etern från Domnarvsvallen för några timmar sedan…
• • 
Chris Tanev borde klippa sig.
• • •
Lias har ett påtagligt ”idag-gör-jag-mål”-skimmer över sig under värmningen.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
OK, då hissar vi upp ridån för ännu en matiné då.
Mycket nöje, hälsar Smooth.