Changing of The Guards på Broadway

Det händer framför våra ögon på Broadway nu.
Vaktbytet.
Generationsväxlingen.
Det tektoniska skiftet.
De gamla spelarna, de som utgjort Blåskjortornas stomme i ett decennium, sjunker tillbaka in i skuggorna – och de nya, unga artisterna tar slutligen över.
Processen sattes förstås igång redan när klubbledningen mitt under säsongen 17-18 tog beslutet att iscensätta en grundlig rebuild, men det är först senaste veckan David Quinn – coachen som fick förtroendet att ratta Manhattan-laget in i nästa era – vågat ta steget och och faktiskt inlett förnyelsen på riktigt.
På sätt och vis kändes det som att den förra epoken fick sitt symboliska slut när de avtackade Dan Girardi – en av de bärande pelarna i det som Brooks på Post alltid kallade The Black and Blue Rangers – innan Tampa-matchen förra veckan. Samma kväll var Marc Staal petad för första gången på 13 år och nu sitter Henrik Lundqvist i båset för tredje matchen i rad – och det lag som såg ut som en samling bakfulla mellanchefer från Postnord i Korpens sistadivision mot Boston så sent som för en helg sedan har inte bara vunnit två raka utan gjort det mot just Tampa samt Nashville och faktiskt spelat bra, inspirerad hockey.
Att Georgiev – vår bulgarisk-ryske vän med bas i Finland – i alla fall tillfälligtvis tagit över som förstemålis är särskilt intressant.
Henke har ju faktiskt inte alls varit dålig när han spelat, tvärtom, men Georgiev har varit ännu bättre och hur plågsamt det än känns för Rangers måste livet efter den största klubbikonen i modern tid någon gång inledas.
Så, well, den gamla tiden är över – och den nya tiden här.
Nu.
Kolla in den med Bjuppie Biff ikväll.
• • •
Vet inte om ni såg, men igår gjorde jag min debut på HockeyNews.se.
Allt blir som vanligt här och jag fortsätter skriva lika mycket åt Sportbladet som alltid, men varje söndag kommer det också en krönika på den spänstiga hockeysajten där sådana som Simba Sjöberg, Camilla Enström, Mattias Ek, Tampa-Tumba Sven Gustafsson och Petter Rönnqvist redan regerar.
För att fira detta kom just Simba hit och spelade in en liten video innan helgen.
Den såg ut så här.

• • •
Det finns de som menar att ett av skälen till attt Georgiev har större framgång är att laget alltid spelar bättre framför honom och den ståndpunkten har även jag förfäktat något år.
Men som någon påpekade – jag tror det var Carpie på The Athletic – ser han, kvicke Georgiev, också till att det är lättare att spela bra framför honom.
Han får igång spelet fortare för att han är vassare på puckbehandling och han blockerar färre puckar, vilket leder till färre tekningar i defensiv zon, en del av isen utespelarna tidvis ser ut att behärska ungefär lika bra som genomsnittliga laxöringar behärskar skogsterräng.
Det går således inte att anklaga Quinn för att göra fel i det här avseendet.
• • •
”BP har kvitterat!”.
I Borlänge – likväl som i min holk i östra Midtown – är det redan bevingade ord.
• • •
Vi har Ottawa Senators in the house ikväll och nej, de är inget vidare – främst för att ägaren från hell, Melnyk, inte ger dem chansen att vara bra.
Men den här bilden som börjat etablera sig att de suger så mycket köttbulle att lagen de slår bör skämmas…den har ändå ingen täckning i verkligheten.
Truppen saknar verklig star power, men består ändå av bona fide NHL-spelare och då och då kommer ju de att samla sig till utmärkta insatser, tro inget annat.
Men jaja, ibland är det naturligtvis kul att överdriva och jämföra såna lag med riddaren i Life of Brian som fortsätter fajtas fast han saknar både armar och ben.
• • •
Vi har en normal måndagsgiv med blott fyra matcher i afton.
De slutar, tror Smooth Furman, så här.

•NY Rangers – Ottawa 1
•Boston – Pittsburgh 1
•Detroit – Nashville 2
•Edmonton – Arizona 1 (OT)

Lätt, vill jag hävda…
• • •
Now, mitt i allt högtidligt tal om förändringar ska man ju komma ihåg att denna nya tid i Rangers-land bara pågår så länge kidsen spelar bra och vinner.
Skiter de en lök ikväll är Staal tillbaka på isen på onsdag och Quinn har redan gjort klart att Henke – som säkerligen vibrerar av iver att få visa vem som fortfarande är The King of New York – startar den matchen, mot Wings, och skulle även bulgaren ha fallerat mot Sens lär det vara början på en lång stretch.
• • •
Den långe är enligt sittplatsschemat här ikväll.
Nej, inte Zlatan.
Dusan.
Men i journalistvärlden ÄR ju det som att ha Zlatan på plats, så hurra!
• • •
Minnet sviker allt oftare, Furmans hjärnceller är på reträtt, men jag tror detta är första gången jag ser Nye Erik – alltså Brännström – live.
Det ska bli trevligt.
• • •
Visst borde Simon Bank och Erik Niva vara på Domnarvsvallen på onsdag?
Jag driver den kampanjen och tycker jag borde få ert stöd.
• • •
Nope, Mika är ännu inte i stridbart skick och spelar inte ikväll heller.
Det känns lite oroande, det här kan bli hans stora år – men de som ska ha stora år måste ju spela .
• • •
Den här veckan är det jag mot Jarkko i fantasyn och vi rustar båda för krig.
Själv är jag särskilt nöjd med att ha plockat upp Chytil från free agency när ingen märkte och ser fram emot att han mörsar in puckar på King Kong ikväll – Jarkkos nye målis.
• • •
Nu i november spelar Islanders merparten av sina matcher i Brooklyn och jag längtar efter Pittsburghs besök på torsdag med betydligt mer iver än jag nånsin hade kunnat föreställa mig.
• • •
Ojvoj, ser på film på officiella Twitter-kontot att Lightning plockat med sig Phil Esposito till Stockholm.
Ska Stig Salming se Globen-matcherna?

Då kan det bli åka av.
• • •
Blir lite vemodig när jag ser Sens värma. Det brukade vara ett av de lag man som svensk NHL-bevakare febrade mest över att få följa, först med Alfie och sedan med King Karl.
Nu är det…som vilken motståndare som helst.
• • •
På det där officiella Twitter-konstigt har de dock inte inkluderat gårdagskvällens besök på O’Leary’s på Östermalm, men istället har Reinholdsson himself – O’Leary’s-mannen – sett till att vi fått veta att NHL-stjärnorna hade väldigt skoj där…
• • •
Well, then – hockey time igen.
Enjoy, fina vänner.