Högtid i New York City

Nä, jag vet inte bestämt men känner mig tämligen övertygad om att New York Rangers och Washington Capitals är de två NHL-lag jag – och därmed bloggen – sett braka samman flest gånger.
Utöver alla grundseriemöten – särskilt många sedan de för fem år sedan hamnade i samma division – har de ju gått i clinch i vad som känns som sju hundra slutspelsserier under Lundqvist- och Bäckis & Ovie-eran.
Och lucky me, kan man säga om det.
För det finns de facto nästan inga bataljer som är roligare att följa.
Temperaturen stiger alltid när Caps kommer till stan (liksom när Blueshirts goes to Washington), sinnena skärps, kittlet i maggropen intensifieras.
Rivaliteten, de färgstarka profilerna, den relativa närheten mellan städerna och det faktum att bägge lagen ofta spelar explosiv hockey borgar liksom för att varje match blir en högtid – även mitt i mörkaste novemberlunken.
Nu, ikväll, är det dags för ytterligare en – vilken i ordningen, kan man verkligen undra – här på Garden och, ja, jag känner mig mer uppspelt och hänryckt än man borde kunna vara på det här datumet.
Dela upplevelsen med mig, will you?
• • •
Ögonblicket när nyheten kommer att Maple Leafs sparkat Mike Babcock har väl inte direkt jag-kommer-alltid-minnas-vad-jag-gjorde-när-jag-hörde-dignitet.
Ändå kommer jag alltid göra just det.
Jag har just hängt av mig rocken och satt mig på min stol i Gardens pressrum när Dan Rosen – ni vet, Räkmackan – några platser till höger reser sig upp och förkunnar:
– Woah, Babcock is fired!
I samma stund känns det som att det sjunger till i hela Garden – ungefär som när Neo i ”The Matrix” första gången upptäcker att världen egentligen inte finns.
Sedan messar Örby-Ondskan – chef på redaktionen hemma i Stockholm ikväll – och hojtar efter en krönika.
Den får jag krama ur mig på uppstuds och den blir så här.
• • •
En aning av sin glans förlorar det här Washington-besöket dock när det visar sig att Bäckis helt oväntat stannat hemma i DC med upper body-skada.
Han är ju – och har varit ända sedan hösten 2007 – ett av körsbären på den här smaskiga gräddtårtan till match-up.
Men vi kan bara önska honom snabbt tillfrisknande och just ikväll försöka njuta av hans kompis The Great Eight istället.
• • •
Som jag konstaterar i den där krönikan är det både väntat och smått chockartat att Leafs till slut visar Bobby Ewing-frillan dörren.
Fast mest chockartat, känner jag med ytterligare någon timmes distans.
Ja, han kanske – som många säger nu – är lite överskattad, men vad fan…Shanny sparkar Mike Babcock.
Jag kan inte riktigt greppa det ännu.
• • •
Att Bäckis inte ska spela meddelas just som jag kliver ut genom dörren för att ta mig till morgon-skejten.
Då ändrar jag, mitt i steget, mina planer och går på bio istället.
Den likaledes skadade Hagge har ju inte heller åkt med hit, och Rangers har ingen värmning alls, och då, kommer jag fram till, är det bättre att checka in på Overlook Hotel för första gången sedan 1980.
Det gör vi nämligen i ”Doctor Sleep” – den fördröjda uppföljaren till ”The Shining” och gosse, att 39 senare åter få se bordet i den stora salen där Jack Nicholson satt och hamrade på sin skrivmaskin är så stort att jag struntar i att jag inte längre kan se skräckfilmer och kommer drömma mardrömmar i en vecka.
• • •
Fint besök på Broadway ikväll:
Garpen, själve förbundskaptenen, råkar vara ute på nordamerikansk scouting-turné och kvällens tourstop stavas alltså New York.
Tyvärr är flertalet av de han antagligen tänkte se alltså skadade – och ytterligare en just nedskickad till AHL – så han behöver kanske inte ha extra anteckningsblock med sig till pressläktaren.
Fast Henke startar och Jesper Fast spelar alltid och de kommer ju vara tillgängliga redan i mitten av apr…nej, vad höll jag på att säga nu?
• • •
Det verkligt intressanta med dagens breaking news är förstås den eventuella dominoeffekten.
Vi minns alla vad som hände när Bruins sparkade Julien och samma sak kan definitivt hända igen.
Frågan är bara om, och var, Babs själv har lust att fortsätta just nu.
Det är inte som att han är tvungen. Han har tre år kvar på kontraktet och kommer få 6.76 miljoner dollar om han så bara sitter hemma och petar sig i naveln.
Och lagen som skulle kunna bli aktuella…jag vet inte. Minnesota går det inte att vinna med på många år, om så gud fader själv kliver ner från himlen och knyter en Brooks Brothers-slips runt halsen, och hur intressant känns Devils när de inte har någon målvakt och verkar oförmögna att behålla Taylor Hall efter den här säsongen?
Nashville framstår som det mest logiska alternativet, om Poile tycker att han nått vägs ände med Lavy, men där föreställer jag mig att truppen snarare längtar efter – och behöver – en mjukis a la Bruce Boudreau.
Navelpetandet är kanske att föredra tills vidare. Och ett schysst tv-jobb på det.
• • •
Kvällens match är den första för säsongen på Garden utan Lias Anderssons närvaro, men det vill jag knappt tänka på för jag blir bara upprörd.
Vid en presskonferens igår tog Quinn-pajsarn för all del upp vissa av omvärldens klagomål och underströk att en NHL-spelare måste vara bra oavsett vilka han spelar med, och att Lias gjort för många saker ”för långsamt”, och helt uppåt väggarna är kanske inte det resonemanget, men det är och förblir en provokation att den unge svensken inte fått en endaste liten chans i bättre omgivning – medan den högst begränsade Brett Howden får det hela tiden.
• • •
Kort tipsrad ikväll. Den ser ut så här:

•Montreal – Ottawa 1
•NY Rangers – Washington 2

• • •
Lias gjorde förresten mål med Hartford idag.
Ät den du, coach-fan!.
• • •
Hördudu, Zydden…du vet att du kliver heliga gränser bara du nämner julmust.
Att dessutom komma med såna där lustfyllda skildringar av de första klunkarna…du riskerar fyra livstidsdomar i bloggens block-fängelse!
• • •
Idag – den 20:e alltså – fyllde en gammal husgud 70 år och jag fick skriva lite om det också.
• • •
Vrana och Chytil samtalar glatt på varsin sida om rödlinjen under matchvärmningen.
Det är sånt old school-gubbarna hatar.
Och det kan de ju göra om de vill – ingen bryr sig.
• • •
En sak till innan vi lämnar Babcockgate för kvällen:
Nu är all press, i ett slag, på Dubas. Han har med Sheldon Keefe fått sin kille i båset – och den killen ska coacha ett lag Dubas satt samman utifrån sina egna idéer och sina hockeyideologiska motiv.
Blir det inte succé nu är det hans fel och han som kommer avskedas.
• • •
Tim Gettinger är det alltså som kallats upp och tagit Lias plats i fjärdekedjan och ja, jag tänker vara helt barnslig och hoppas att han – Get-Inger – gör bort sig.
• • •
Nä, jag kan inte släppa Babcock…nyss kom det ett officiellt, besviket utlåtande från honom.
Han nämnde alla – framförallt Lou Lamoriello – utom Dubas och Shanahan.
Ojvoj.
• • •
Visste ni att de serverar godare kaffe på Dunkin Donuts än på Starbucks?
Nå, nu vet ni.
Apropå just ingenting, men jag såg DD-reklamen på sargen medan jag satt och funderade lite och så kom det bara ut.
Det är så det fungerar i den här bloggen…
• • •
Calgary, ja. Det är dags att sparka Bill Peters, det har jag tyckt sedan han blev anställd. Och där skulle nog Babs ändå kunna göra lite nytta – och passa in.
Tills de lärt känna honom alltså…
• • •
På lördag kommer jag se ett av de här lagen igen.
Ni kan ju försöka gissa var.
• • •
OK, mina vänner, here it comes:
New York Rangers mot Washington Capitals.
Som sagt – alltid en högtid.