New York Maraton, del 2

PITTSBURGH – EDMONTON 0-0 (Period 1)
• • •
Gunde Svan åberopade jag i introt.
Foppa är ett annat namn – kanske mer kompatibelt med dagens övningar – som hade kunnat användas för att illustrera det som händer med Sidney Crosby såna här gånger.
De, Gunde och Foppa, var också såna som alltid vägrade vika ner sig när de blev verkligt utmanade av nästan-lika-bra-rivaler.
Torgny Mogren fick (nästan…) aldrig vinna mot Gunde, Markus Näslund kom inte ända fram i racen mot gemensamma hemstadens allra störste…
Och den pingvinflock Crosby leder, spirituellt såväl som hockeymässigt, vinner självklart skotten med 18-8 när Edmonton, med The Next One i spetsen, kommer till stan.
Att det är matiné spelar ingen roll.
Han, och dom, spelar som om klockan var 20.00 en het kväll i maj.
Dock:
Det behövs några mål också.
Annars kanske min teori bara säckar ihop…
• • •
Gott att se Geno Malkin – nybliven amerikansk medborgare och allt – tillbaka på isen.

De bästa ska alltid spela, annars känns det nånstans lite, lite fel.
• • •
Det är först nu jag sett den där sekvensen när djurgårdsspelaren sänker Everberg med en knytnäve från båset och let me tell you: Om det hänt här hade förövaren åkt på en låååång avstängning.
• • •
Penguins gula ställ är fem plus.
Fler lag borde spela i gult!
• • •
Nu riktar jag blicken mot Nashville.