One Night in Philadelphia, del 5 – The End

PHILADELPHIA – WASHINGTON 1-2 (Slut, Straffar)
• • •
På väg tillbaka till hotellet, när den läckra BMW:n spinner som en katt längs Phillys natt-tomma avenyer, säger jag det högt för mig själv:
– Japp, det här var en bra idé. Det blev en perfekt liten utflykt.
Första halvan av blockbuster-mötet i Wells Fargo hade kanske lite för lite nerv och edge, men sedan blev det ju friskt och spännande drag i ladan.
Och alldeles oavsett:

Det kändes, i största allmänhet, fint att få tillbringa en kväll i Philadelphia.
• • •
Efter bytet i OT-perioden när han och Ovie och Orlov blev kvar på isen, fastnaglade i egen zon, i vad som kändes som tre minuter i sträck befarar jag att Bäckis ska behöva syrgas efteråt.
Men nä, han står som vanligt och suger förnöjsamt på en stark Oden-snus.
– Fast fan, det var nog det längsta bytet någonsin, haha. Alla skrek att vi skulle byta, men det gick ju inte, fick inte ut pucken ur zon, skrockar han.
• • •
Att det numer är så extremt ovanligt med minibarer på amerikanska hotellrum…man känner ju lite sorg.
• • •
Jaha, se där ja, Collitons Chicago kanske ska få till det till sist.
Men vad har hänt med riddarna?
Fyra raka förluster nu…då är man enligt Vegas-mått mätt iskall och ska sluta spela…
• • •
Bäckis är, precis som vi andra, impad av det nya Philadelphia.
– Ja, det märks att gamle Rangers-coachen, din polare, skolat dem lite. De är mycket mer strukturerade och disciplinerade än tidigare.
Min polare…jojo. Badtofflan och jag.
• • •
Från Örby kommer det ett sms med tre röda, arga smiley-gubbar.
Sa ju det, vår Tampa Boy blir mäkta upprörd när jag påpekar att Amalie inte längre har coolaste jumbon i ligan.
• • •
Nu ska Furman sova ett tag – sen gå upp och, glad i hågen, styra norröver igen.
På vägen hem blir det stopp på IKEA i Elisabeth, New Jersey
Kort sagt:
Köttbullar med mos coming up.
Imorrn kväll är jag ledig men en tipsrad innan ärtsoppsomgången drar igång utlovas.
Mors!