Thanksgiving Speciale

Kalkonen är penslad med smör, ugnen uppvärmd till 175 fina grader, den vidriga tranbärssylten ihopslevad och sötpotatisen helt bisarrt blandad med varm skumtomte-deg
Thanksgiving kan alldeles strax börja.
Vi har bara tretton NHL-matcher att klara av först.
En av dem avgörs här i New York City, mellan Rangers och fina Carolina Hurricanes.
Den ska bloggen se, på plats, innan han åker hem och slänger in den torra jävla fågeln genom ugnsluckan.
Ta en tugga av pumpa-pajen och häng på, vettja!
• • •
Minns ni att jag för en vecka sedan nämnde att jag höll på med ett stort projekt som jag trodde ni skulle finna givande och kul?
Well, det var alltså en stor enkät med att antal aktade nordamerikanska kollegor om intrycken av svenska spelare genom åren.
Några av er har redan sett den och sagt vänliga saker i spåret, tack för det – men för er som inte hunnit scanna av sportbladet.se har vi aktstycket här.
Det var ett jävla hästjobb att översätta alltihop, men det blev väldigt bra, tycker jag.
Snacka om att hockeygossarna representerat nationen med den äran.
• • •
Ikväll kan vi säga det på riktig:
Mika is back!
Efter exakt en månads frånvaro – det var 27 oktober Bergeron satte axeln i plytet på honom – gör Rangers förstecenter äntligen comeback mot Hurricanes.
Det ska bli underbart att se.
• • •
Apropå enkäten sa Daniel och Henrik en gång att det var mycket viktigare för dem hur de blev ihågkomna som människor än som hockeyspelare, och att det var genom sitt uppträdande de hedrade sina föräldrar.
Well, som framgår är de, i sanning, ihågkomna både som stora idrottsmän och som fantastiska personer – och bloggen skriver under på precis allt som sägs om dem.
• • •
The big exodus har inletts på Manhattan.
Alla är på väg nånstans och kaos råder på gator och avenyer – och det är ändå inget mot hur det lär se ut på flygplatserna; jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte måste ut och stöka denna busiest travel day of the year.
Men när jag vaknar imorrn förmiddag och tittar ut genom fönstren kommer Manhattan att ligga helt öde – som hade någon släppt en neutronbomb på andra avenyn.
Thanksgiving är ju den enda högtid alla amerikaner – kristna, judar, muslimer, hinduer, buddister, ateister, what have you – firar och i ett dygn är landet helt sonika stängt.
Själv ska jag bara ligga på soffan och äta svenskt godis, inköpt hos fina Bon Bon på Lower East Side, och njuta av ”The Irishman” flera gånger i rad och jag ser verkligen, verkligen fram emot det.
• • •
Hurricanes är numer alltid intressanta att se – få spelar så attraktiv hockey – men de kommer till New York med extra mycket talk-of-the-town-faktor den här gången.
De hade ju den skandaliserade Bill Peters som coach fram till ifjol och jo, hans efterträdare Rod Brind’Amour bekräftar att nuvarande – well… – Flames-coachen faktiskt slog sina spelare vid ett tillfälle.,
– Det hände och det rapporterades till ledningen och sedan hände det inte igen. Det är allt jag tänker säga, vi har inte med det här att göra längre, säger Rod.
Alltså, jag har haft en del hetlevrade chefer genom åren – det är gott om såna i tidningsbranschen – men slagits har fanimig ingen gjort.
Otroligt.
• • •
Kvällens tipsrad är lång – men jag känner på att jag går på knock med dessa profetior:

•Buffalo – Calgary 2
– Är Flames helt lost efter senaste tidens kaos runt klubben, eller sluter de leden och samlar sig till säsongens insats utan Peters i båset? Jag tror faktiskt på det senare.

•San Jose – Winnipeg 2
– Så här när en public holiday väntar kommer bohemerna att luta sig tillbaka för mycket och Jets ha en field day.
• • •
Brind’Amour själv har alltid haft en tuff, lätt skrämmande image – han ser ju ut som en klassisk Hollywood-skurk – men är i själva verket rena urtypen för den nya tidens ledare.
Han har förvandlat det som under Peters stabbiga ledning var lag ett som gjorde det svårt för ingen till en högpresterande och samtidigt charmig maskin som det är stentufft att möta – och han har gjort det genom att vara varm och inkluderande och investerad i sina spelare.
Som Lucky Luke Wallmark sa till bloggen vid flera tillfällen under slutspelet i våras:
– Vi älskar honom. Han är en av oss.
Så har exakt noll spelare i historien sagt om Babcock, Peters, Ken Hitchcock, Ron Wilson, John Tortorella, Mike Sullivan, Bob Hartley och de andra ”hårdingarna”.
• • •
När jag kom ner i lobbyn idag kom jag på att jag hade glömt elsladden i uttaget närmast korresoffan – som om den redan hade gått på Thanksgiving-lov och bara väntade på att jag skulle komma och lägga mig med min godispåse.
Men nej, kära elsladd, vi har jobb och göra ikväll också. Det var därför jag till din irritation (jo, sladden kändes lite sur…) åkte tillbaka upp och hämtade dig igen.
• • •
Fast Tårtan…det är inte så konstigt att blickarna riktas mot koleriske Kapten Ahab i det här läget. Han har ju genom åren varit direkt skogstokig och behandlat många av sina spelare som drill-instruktören i ”Full Metal Jacket” – Gunnery Sergeant Hartman! – behandlar sina rekryter.
Men alla jag känner som spelat för honom säger alltid att Tårtan i alla fall var rättvis och behandlade alla lika. Han hade inga favoriter, det som hände kunde hända vem som helst – inklusive de största stjärnorna.
Dessutom har han ju faktiskt förstått att den generation som växer upp nu är annorlunda än tidigare generationer och, åtminstone delvis, korrigerat sitt beteende accordingly.
Han klarar sig nog.
• • •
Tänkte jag skulle vara snäll mot Ondskan, nu när det är Thanksgiving och allt, så jag erbjöd honom Brayden Point i en trejd i fantasyn – i utbyte mot Tyler Seguin.
Gissa vad som hände?
Han nobbade sin Brayden!
Vad, undrar jag, har Ekans fellow Bolts-fans att säga om den skandalen?
• • •
Å andra sidan, Sullivan…när han och Torts var här i New York minns jag att en Rangers-spelare, som ska få förbli anonym, en gång fick frågan om ”Sully” hade rollen som den snälle i en bad cop-good cop-dynamik-.
Spelaren bara fnös.
– Verkligen inte. Vad vi har här är bad cop-worse cop…
Ojvoj.
• • •
Mina svenska gäster, inkluderande några riktiga små busfrön, åkte hem igår så nu får jag sitta här och sakna scener som den här med kompisen Lill, 8, vid mitt skrivbord i skymningen.

• • •
NHL har kallat Bill Peters till möte på kontoret här i New York.
Det blir, tror jag, det sista vi hör om surgubben.
• • •
A confession: Jag började titta på ”The Irishman” redan när Netflix släppte den vid 03 i natt – bara för att jag aldrig kunnat motstå en enda frestelse och för att jag ville få lite feeling.
Men tro mig, jag kommer definitivt se om hela i morrn. Filmer kan man inte hoppa in och ut i hur som helst. Filmer ska ses i ett svep, från början till slut – som de är tänkta att ses.
• • •
På Thanksgiving är det meningen att man ska tänka på det man är tacksam över.
Det är mycket i mitt fall det, men just nu är jag framförallt tacksam för att jag får se ännu en NHL- match på Garden – med er som sällskap i spåret.
Den börjar nu.
Happy Dan-före-Turkey-dan!