Matiné på Long Island, del 3
NY ISLANDERS – BUFFALO 1-1 (Period 2)
• • •
I’ve seen the future of rock ’n’ roll, utbrast dåvarande rockskribenten Jon Landau när han såg Springsteen live första gången.
I vad mån man kan säga att jag sett the future of hockey kan kanske diskuteras, men nu har jag i alla fall sett Victor Goalofsson plaska in sitt infernaliska direktskott och jag blir precis lika till mig som Landau i det tidiga 70-talet.
Satan så häftigt!
• • •
Matchen fortsätter vara exceptionellt bra, tycker jag.
Islanders ser inte bara till att klogga ihop egna planhalvan så det blir som att åka i kvicksand för motståndarna. När de vänder – ofta blixtsnabbt – och går till anfall gör de det med en ruskigt påtaglig pondus. Lee och Nelson och de andra vet att de är jävligt bra – och de tycker om att visa det,
Samtidigt spelar Sabres hockey av en kvalitet klubben inte varit i närheten av Brie-Ostens, Chris Drurys och Afinogenovs storhetsdagar.
Härliga tider!
• • •
Såklart, jag spillde senap på skjortkragen i första pausen och sitter nu här och ser ut som Lasse Kongo.
• • •
Ullmark – som nog kan utses till Sabres förstekeeper nu – är jävligt bra han också.
Under de alldeles för många utvisningar gästerna drar på sig håller han verkligen fortet åt sina polare.
• • •
För Landau slutade det med att han blev Springsteens manager. Ska vi hoppas på samma utveckling för Smooth Furman?
• • •
Ånej, blir påmind om att det är Santa-con idag.
Det betyder att ungefär sju miljoner kids från New Jersey och Long Island klär ut sig till tomtar, åker in till Manhattan och super som svin tills korna går hem.
Jag och Eken – två genuina boomers – borde kanske stanna hemma och titta på hockey ändå.
• • •
Now, att utjämna när Islanders tagit ledningen är ett styrkebesked, men som kollegor på Isles-beatet svarar när jag i pausen frågor hur många, eller snarare få, gånger de sett laget tappa ledningar:
– Det händer. Men de brukar komma tillbaka och vinna i alla fall.
Ja, de har den förmågan också.
• • •
Goalfsson är efter det där drömmålet – det fjortonde för säsongen – delad etta i svenska målligan. Bara Lindy Lindholm har gjort lika många. Det var det fanimig ingen som räknat med när vi började i oktober.