All Star Weekend 2020, del 8

Och the stars align på nytt i östra Missouri – för hela helgens klimax.
Öst mot väst och väst mot öst i tre-mot-tre-dueller och så en final på det.
Jaja, visst visst, jag vet. För oss äldre än tolv är det inte så mycket mer givande att se än kompisarnas innebandyträning en bakfull söndag. Ingen tacklas, ingen tar i, ingen bryr sig.
Men ännu en gång ber jag att få rikta er uppmärksamhet mot knattarna.
De yngsta fansen, pojkarna och flickorna som sitter och jul-tindrar på läktarna, älskar varje sekund av denna Roliga Timmen on ice med glada superstars.
Så låt dem nu ha sin högtidsstund, med vårt reservationslöst entusiastiska stöd, och så återvänder vill till the real deal på måndag, med matcherna som markerar att – åh, prisa gud – upploppet mot playoff har startat.
• • •
Gojjan, man skulle verkligen kunna tro att bloggen rullade både hatt och mössa på Hair of The Dog i natt, men nehejdu.
Efter avslutat arbetspass igår kväll gick jag raka vägen hem till hotellet och sov.
För hatten hade redan rullats två kvällar i rad och the old biff är ingen turneringslirare längre.
• • •
Vi har alltså först öst-batalj mellan Metro och Atlantic och därefter väst-dito mellan Pacific och Central – och slutligen en final.
Om detta evenemang speglade de verkliga styrkeförhållandena mellan divisionerna skulle jag hålla på Metrop för Metro är bäst, Central näst bäst, följd av Atlantic och Pacific.
Men trupperna som satts samman här går inte riktigt att bedöma, särskilt som de inblandade spelarna dels struntar i hur det går och dels lär ha ägnat större delen av helgen åt off ice-rajtantajtan.
Eftersom vi befinner oss i just St. Louis – en stad alltjämt helt febrig över sin Stanley Cup-mästare – kan vi nog utgå från att Central i alla fall tar sig vidare.
• • •
Nej, jag ljög nyss. Jag gick inte hem till hotellet igår kväll. Jag åkte. Ingen går i downtown St. Louis om kvällen – och knappt annars heller.
• • •
Tror förresten bloggens läsare – i synnerhet HEK – kommer bli glada över hur vi startar om på måndag…
• • •
Så bra som de var igår, och så mycket som det antagligen skulle betyda, tycker jag det är dags för NHL att bjuda in några damspelarna till den riktiga All Star-matchen också.
• • •
Jodå, vi har goal-winning-lotteri även i afton och får dra en lott för öst och en för väst.
Här är mina killar.

Om någon av dem sätter matchavgörande cannolin i finalen är jag The King of the pressbox, men…jag hoppas inte mer på det än vad Red Wings-fansen i dagsläget hoppas på Stanley Cup.
• • •
Det är Green Day som som står för den officiella underhållningen och inte för att jag är fan – vi som blev förtjusta i den tidigaste punken har lite svårt för de urvattnade efterföljarna… – men det är ju det största namnet NHL städslat i de här sammanhangen sedan The Hives lirade i Atlanta 2008.
Green Day ska dock inte inbilla sig att de kan matcha det Fagersta’s finest gjorde då.
Den spelningen har mytiska konturer i det kollektiva hockeyminnet, den var helt lysande.
Vigilante Carlstroem forever, apropå det.
• • •
Det är förstås en skandal att Furman South inte bjudits in till årets festligheter.
När ska Furman få sitt erkännande?
• • •
I och med att jag stod emot frestelsen att ramla runt på cementgolvet på Hair of The Dog igår kväll var jag pigg som en knattespelare i morse och kunde svara ”Here!” när de ropade ut mitt namn på PHWA:s årliga fackmöte på Westin-hotellet i morse.
Vad som sägs där håller vi kämpar för oss själva, men meddelas kan i alla fall att er bloggare begärde ordet vid ett tillfälle…
• • •
Ladies and gentlemen, nu kulminerar All Star-helgen i St. Louis.
Hoppas ni nattugglor som är uppe och gör bloggen sällskap kan ha NÅGOT utbyte av skojigheterna.
Jag hör av mig då och då under kvällens lopp.