De blågula stjärnornas rendezvous, del 2

BUFFALO – VANCOUVER 1-1 (Period 1)
• • •
Fördel Lidköping.
Det är ju hittills bara Rasmus som gjort avtryck i protokollet med en förträfflig powerplay-assist.
Fast även om Elvis inte får något officiellt äpple är ju han, tack vare sin nätta lilla backhand-passning mitt i slottet, i högsta grad inblandad i Canucks kvittering, så det är en väldigt liten fördel.
• • •
En okej inledningsperiod får vi väl kalla detta. Båda lagen har bra energi, i synnerhet med tanke på att det är matiné, och vill spela hockey.
Men jag kommer ständigt tillbaka till eftermiddagen för en månad sedan när jag såg Sabres på Long Island.
Så bra som de var då har de inte varit i en enda match och jag förstår verkligen inte varför.

De kan, bevisligen, spela riktigt stor hockey och borde göra det på regelbunden basis.
• • •
Våra super-kids briljerar överhuvudtaget i PP.
Det är Rasmus och Elias som dirigerar och styr – med pondus och auktoritet.
Mäktigt att se, det.
• • •
Yzz, man får ändå förstå fåglarna. Det är ju stormatch, så klart de vill in och kolla.
Men det är fult att planka, de borde pröjsa för sig…
• • •
Apropå Buffalos PP hinner jag precis tänka att en hel dimension går förlorad utan Goalofsson.
Då kliver Brandon Montour, av alla, fram och klappar in en regelrätt Victor-slägga.
• • •
Vi hade kunnat få en fin svensk målvaktsduell idag också, för precis som All Star-Markan är Linus Ullmark numer uttalad förstemålis – men Sabres har back-to-back-match i Detroit imorrn och han ska stå då.
• • •
Det är en väldigt bra sak att man NHL Center-abonnent kan välja hemma- eller bortasändning.
Jag är mycket vidsynt när det gäller sånt, men Rick Jeanneret i Buffalo kan jag bara inte lyssna på.
• • •
Senare idag fortsätter NFL-slutspelet också. Vi håller på Titans och 49ers förstås – eller hur?
• • •
Jag dricker väldigt gott eftermiddagskaffe ur en kopp från Muscle Shoals i Alabama och ska nu ta och beställa hem en liten pastramimacka också.