När Storken kom till New York, del 5 – The End

NY RANGERS – COLORADO 5-3 (Slut)
• • •
Ah, vilket race.

Det hände ju saker överallt i natt, så Mister NHL-korren har fått peppra redaktör Emilia med referat och sitter nu utpumpad och flämtar vid laptoppen.
Jag tror jag får ta mig bort till soffan om jag ska få ihop nån liten slutrapport…vänta…så, nu ligger jag på rygg och skriver på ett mer avslappnat sätt.
• • •
Så – kronprinsen har presenterat sig och fick undersåtarna på Gardens läktarsektioner med sig.
”I-GOR, I-GOR, I-GOR”, skanderade så det riste i väggpanelerna de sista minuterna.
Det förtjänade han. De helt sensationella kalasräddningarna förutan visade Storken ypperlig klass, tycker jag.
• • •
Hynes-effekten uteblev, får man säga…
• • •
Själv uppger Storken att han var så nervös att händerna darrade när han tog sig mot Garden under eftermiddagen.
– Well, han såg inte särskilt nervös ut när han efter två tidiga baklängesmål slog en diagonalpassning över halva isen, skrockar coach Quinn.
• • •
Jadu, Julia, nu är det nog dags att bli lite…concerned.
Den här säsongen är alla förluster mot Red Wings likvärdiga med gå vilse i skogen.
Vi får anordna skallgång och se om någon kan lokalisera Habs kvaliteter igen.
• • •
Tampa Bay Lightning, baby. Nu skräms de nästan litegrann, gör de inte?
• • •
Alla svenskarna på isen gör intryck på Ragge, låter det som, men allra mest imponerad är han av allt att döma av Quickie Fast.
Coacher brukar vara det och idag stod han ju faktiskt för tre assist, Nässjös finest.
• • •
Stefan och Lisa, vi ser alla fram emot att höra mer.
Erkänn att det var superkul i T-Dojan?
• • •
Ojvoj, nu är jag så trött att det ekar i hela huvudet.
Vi tar och hänger ”Stängt”-skylten i dörren och säger godnatt.