Honky Tonk Hockey Show, del 5 – The End

NASHVILLE – CALGARY 3-4 (Slut, OT)
• • •
Dörren till pressrummet här i Bridgestona-environgerna står alltid öppen mot den stora omklädningsrumskorridoren och där paraderar spelarna och deras familjer någon timme efter matchslut alltid förbi och ibland är det en eller annan som säger hej.
Nu sitter jag djupt försjunken i en utläggning om Bobby Ryans tårar i Ottawa när jag plötsligt hör mitt namn.
– Är det Per Bjurman från självaste Borlänge som sitter här? Jag måste få hälsa.
Det visar sig trevligt nog vara Filip Forsbergs mamma, Carina, från Åkerö i Leksand.
– Låt mig gissa, säger hon, du var på Martin’s BBQ igår?
Haha, nej, faktiskt inte. Det har vi kvar till i morgon. Och nu när det nämns kan jag känna smaken av såsen till de där ribsen…åh.
• • •
Mamma Forsberg är lite hes och det kan man ju verkligen förstå efter det här dramat.
Vilket satans slut.
Det är alltså bara 0.2 sekunder kvar när Filip får fram pucken till Granlund och på nåt sätt hinner han kvittera – och sedan sätter samma Granlund alltså även 4-3-pucken.
Då kan man inte klaga på trycket i ladan…
Och vad glad jag är att vår grupp, med lille Ville i spetsen, fick uppleva detta.
• • •
Nu säger vi godnatt från Music City, jag ska smita från kvällens honky tonkande, för imorrn ska vi se om vi inte får fart på den här bloggen och kan publicera lite roliga bilder också.
Tills dess:
Peace!