Sista dansen i Rocky Mountains, del 5 – The End

COLORADO – TAMPA 3-4 (Slut, OT)
• • •
Den tredjeperioden du…den gav en snudd på erotisk föraning om vad det är som väntar om en och halv månad.
i tjugo rykande minuter fick vi uppleva det vilda känslosvall, den ursinniga totalsatsning, den briljans och den nerv som egentligen bara hör stora playoff-draman till.
Hjärtat bankar.
Snart har vi två månader av den här sortens femplus-action framför oss…
• • •
Som väntat är det bad news om Rantanen.
Han pajade sin axel och blir enligt Bednar borta ”i flera veckor”.
Mycket, mycket illa.
• • •

Bolts fick för första gången på länge spänna alla muskler ikväll, men in the end gjorde de vad som behövdes och slog nytt klubbrekord med elfte raka segern.
Ja, faktum är att de inte förlorat sedan 27 januari, på övertid mot Dallas – och under ordinarie matchtid har de inte torskat på en månad.
Det börjar se ut som ifjol igen – bara ännu bättre…
• • •
Simba tror fortfarande att vi ska steppa ut på byn när jag satt punkt i den här slutrapporten.
Det är större chans att Brad Marchand vinner Lady Byng, faktiskt.
• • •
Det tog ett tag innan Kutjerov själv förstod att han hade avgjort matchen.
Först när Vigge gjorde en lov runt Pavels kasse kunde gästerna började jubla.
– Jag hade ingen aning om var pucken var och först såg jag den inte ens när jag kollade. Men till slut hittade jag den längst in i buren. Så jävla skönt, säger han medan han vränger av sig benskydden.
• • •
Få se…sedan jag kom hit har Avalanche förlorat tre matcher, varit inblandade i ett haveri till utomhusmatch och fått Grubauer, Calvert och Rantanen skadade.
Sa någon jinx?
Men nu packar jag ihop och åker tillbaka till New York.
Tack alla som varit med på Sedin-fester och finalrepetitioner och Colorado Springs-draman.
Vi hörs från korresoffan om några dygn.