Stanley Cup-slutspelet 2020 i parallellt universum

OK, nu tar vi och kavlar upp skjortärmarna och grottar ner oss i Stanley Cup-slutspelet 2020.
Jotack, jag vet. Det har ställts in – eller skjutits upp, som det heter tills vidare.
Men om den värld vi i levde i för en dryg månad sedan fortfarande funnits hade vårbalen rasat för fullt just nu, så jag tänkte…låt oss fantisera om vad som skulle hänt och hur skulle det slutat.
För enkelhetens skull utgår jag från den grundserietabell vi hade när allting tvärnitade – sorry New York, här blev det ingen fest alls – och spelar, med fantasins hjälp, genom hela skådespelet.
Vi börjar med första omgången i östra konferensen. Försök att följa match för match istället för att kolla utgången i varje serie direkt…

•BOSTON BRUINS – COLUMBUS
Match 1: 4-1
– Elvis håller Blue Jackets kvar i matchen i första perioden, men Bruins, som hela säsongen spelat med bibehållen intensitet från fjolårets final och nu petar i ytterligare en växel, är skoningslösa i anfallsvåg efter anfallsvåg och till slut orkar den 25-årige letten inte stå emot. Brad Marchand pangar in två mål och Torey Krug svarar för tre assist.
– En nyttig lektion för oss. Vi var inte alls redo. Det kommer vi vara nästa gång, säger Columbus-coachen John Tortorella efteråt.

Match 2: 3-0
– Och för all del, Ohios hjältar är bättre i match två. För spelet mer och skapar fler chanser. Men det hjälper inte för Tuukka Rask spikar igen helt. Samtliga Bruins mål görs av David Pastrnak.
Han är samtidigt en av få som inte drar på sig en enda utvisning. Stämningen mellan lagen har snabb blivit usel.
– De är svåra att inte hata, säger en oväntat frank Jocke Nordström till Sportbladet.

Match 3: 4-2
– Det börjar bra för Jackets i första matchen i kokande Nationwide Arena när Emil Bemström smackar in ett direktskott redan efter två och en halv minut. Men glädjen varar inte länge. Bruins bara fortsätter pumpa och sätter fyra raka mål, signerade Marchand, Bergeron, Chara och Anton Blidh. Bemström gör ett till mål i slutet, men Jackets är nere i brygga.
– Under har hänt förr. Vi ger aldrig upp, morrar Tortorella utan att låta särskilt övertygande.

Match 4: 7-1
– En blowout. Jackets har inget kvar i bränsletankarna och blir helt överkörda i säsongens sista match. Pastrnak fullbordar nytt hattrick och även Pär Lindholm krigar in en puck. Tuukka är på väg att hålla nollan, men Hästpolo-Gustav Nyquist lyckas få in ett tröstmål i mitten av tredje.
– Jag visste att vi hade en bra chans, men aldrig i livet trodde jag vi skulle svepa Columbus, säger Tuukka – med två u, två k och inga returer.

Boston vidare med 4-0

•WASHINGTON – CAROLINA
Match 1: 2-4
– Skräll direkt. Capitals verkar inte alls ha ställt om till slutspelsattityd och gör en riktig skräpmatch mot ett lag de har har revansch att utkräva på sedan förra året. De är långsamma och ofokuserade och lätta att spela mot. Som Pittsburgh ifjol, ungefär.
– Det här gick lättare än väntat, säger Carolinas tvåmålskytt Sebastian Aho.

Match 2: 5-3
– Mycket bättre insats av favoriterna från huvudstaden. De är bestämda, aggressiva och kvicka i vändningarna.
– Ja, vi tog ett rejält snack här inne efter första matchen. Det hjälpte, säger Nicklas Bäckström när Sportbladet träffar honom i omklädningsrummet i Capital One Arena.
Han bidrar själv med ett mål och två assist, bägge till mål signerade radarpartnern Alex Ovetjkin, som var helt osynlig i Game 1 men nu verkligen ser ut att ha varvat igång.
Däremot svajar Braden Holtby i kassen för andra gången i rad. Det spekuleras vilt om att han kommer ersättas av Ilia Samsonov i Raleigh.

Match 3: 3-2 (OT)
– Fantastisk match i helt vilda PNC Arena, med grisen Hamilton på plats på tailgate-party på parkeringen utanför och allt. ”Det här hör till det häftigaste jag varit med om”, står det i NHL-bloggen i första periodpausen. Precis som förra året. Alla ger precis allt i varje blixtrande byte och spänningen är oerhörd. Först i början av tredje övertidsperioden lyckas Warren Foegele styra in den avgörande pucken på Samsonov, som mycket riktigt tagit över i Caps-kassen. Tidernas fest i North Carolina utbryter. Två timmar efter det oerhörda slutet, mitt i natten, dansar tusentals fortfarande på den där parkeringen och Sportbladets utsände fastnar med bilen och kommer inte till Marriott downtown förrän vid 04.00.

Match 4: 3-4 (OT)
– En likadan urladdning i partycentralen PNC igen. Båda lagen spelar oerhört bra hockey och de är oerhört svåra att skilja åt. Styrkeförhållandena är helt jämna. Knallhårt satsar de i det fysiska spelet också, men uppträder samtidigt disciplinerat. Ingen vill hamna i numerärt underläge, det visar sig hela tiden vara förödande. Återigen blir det övertidsdrama, men den här gången pågår det bara i femton minuter innan Carl Hagelin – som alltid som bäst den här tiden på året – sliter sig loss i ett friläge och lyckas få in pucken mellan benen på Petr Mrazek.
– Jag älskar slutspelshockey, det är det bästa som finns, säger Geparden från Nykvarn till Sportbladet.

Match 5: 4-1
– Tillbaka i DC gör Caps sin bästa slutspelsmatch sedan 2018. De når maximal kapacitet i alla moment och om Ovetjkin slår det veritabla gnistor. Han gör hattrick. Även Samsonov är lysande och Braden Holtbys slutspel verkar vara över. Dougie Hamilton lyckas äntligen göra comeback för Hurricanes i den här matchen efter sin svåra knäskada, men det går inget vidare. Han får matchstraff för en spearing på Tom Wilson. Nedanför pressläktaren i Capital One Arena är det en sur tant som, helt i enlighet med gamla traditioner, blänger surt på Sportbladets utsände.

Match 6: 2-0
– Samsonov! Han avslutar serien åt Capitals på egen hand, stoppar 57 skott och håller en nolla det kommer talas om i decennier. Hans lagkamrater är tillbakatryckta av ett ursinnigt Carolina nästan hela matchen, men kontrar in två mål i exakt rätt läge. Ena gången är det Lars Eller precis efter en penalty kill i slutet av andra perioden, nästa gång ”Bäckis” när drygt fyra minuter återstår.
– Om det är skönaste målet jag gjort? Svårt att säga men absolut, säger han till Sportbladets utsände efteråt.

Washington vidare med 4-2

•PHILADELPHIA – PITTSBURGH
Match1: 2-1
– Det tar en period. Sedan har en av ligans mest infekterade rivaliteter blossat upp igen. Det är krig på isen – och så hätsk stämning på läktaren i Wells Fargo att Kenny Albert i kommentatorsbåset ropar ”oh boy, call the cops”. Riktigt frejdig, ivrig första-omgången-hockey utbryter mellan varven också. Det är öppet och vilt, men bägge målvakterna, Carter Hart respektive Tristan Jarry, briljerar så när klockan tickar mot slutet står det fortfarande 1-1. Då händer det. Direkt efter en tekning i offensiv får Travis Konecny pucken på bladet och avgör med en sylvass handledare upp i nättaket. Decibeltalen i Well Fargo-jublet är så höga att det knakar i läktarfundamenten.
– Den roligaste match jag spelat, säger Robert Hägg till Sportbladet efteråt.

Match 2: 4-0
– Matchen då Carter Hart en gång för alla visar att han är världsmålvakt . Pingvinerna kommer ut som arga gorillor och attackerar så ursinnigt att det borde stå 0-3 efter tio minuter. Men den unge hemma-keepern har plötsligt förvandlats Dominik Hasek och går bara inte att göra mål på. ”Den där räddningen…jag torkar mig i pannan med servett”, säger Albert efter en särskilt omöjlig insats på ett Sidney Crosby-skott från nära håll i mittperioden. Jarry är desto mindre vass. När Flyers väl får låna pucken gör de retligt enkla mål. Kapten Giroux sätter två, Konecny ytterligare ett och Matt Niskanen får in en märklig strumprullare i början av tredje. På Twitter blir Niclas Viberg på Svenska Fans blockad av 70 Penguins-fans.

Match 3: 2-3
– Kaos. Vilda västern. Det är slagsmål och tjafs och fula övergrepp hela tiden. Till och med tränarna, Badtofflan Vigneault och Mike Sullivan håller på att ryka ihop. ”Det värsta jag sett”, försäkrar Albert i den tidiga NBC-sändningen när Kevin Hayes crosscheckar Malkin rakt i ansiktet. Hockeymässigt är det en konstig match med underliga mål – och och tveksamma domarinsatser. Särskilt det avgörande mål Bengan Hörnqvist 14.34 in i tredje perioden gör genom att, som det ser ut, slå pucken ur Harts plockhandske väcker enorma reaktioner i Flyers-lägret. ”Ett rättsövergrepp”, menar Badtofflan till och med att det är på sin presskonferensen i PPG Paints Arena.
– Äh, pucken var lös, säger ”Bengan” till Sportbladet.
Viberg blockar själv återstående Penguins-fans som finns kvar i flödet.

Match 4: 1-2 (OT)
– ”Efter urspårningen i förrgår kan vad som helst hända ikväll”, tror omvärlden. Men som så ofta sådana gånger blir uppföljaren betydligt lugnare. Båda lagen har uppenbarligen bestämt sig för att uppträda mer disciplinerat, och kanske rent av blivit beordrade av ligan/NBC. Istället utkämpas en ypperlig, tajt slutspelsmatch. Tempot är ursinnigt och utrymmet för spelarna samtidig minimerat till ingenting. Under första övertidsperioden bränner Giroux två frilägen och i början av andra lyckas ”Bengan” Hörnqvist få tag i en retur precis vid målgården och blir hjälte igen.
– Nu är det serie igen, allt är öppet, säger han till Sportbladet.
När den intervjun publiceras skickar Viberg ett DM om att han säger upp bekantskapen om jag intervjuar fler Penguins-spelare.

Match 5: 5-0
– En Conn Smythe-insats av Carter Hart igen. Han radar upp spektakulära tv-räddningar, stoppar 40 skott och håller sin andra, sensationella nolla i serien. Och hans gudomliga spel smittar av sig på hela laget. Flyers knockar pingvinerna med speed och fysik och kreativitet. Redan i början av tredje sätter Konecny 4-0, med sitt andra för kvällen, och därmed är matchen avgjord. Resten av kvällen blir stökig och bråkig. Inte mindre än sju Penguins-spelare, inklusive kapten Crosby, drar på sig matchstraff för stök och bråk och osportsligt uppträdande.
– Inte vår största stund. Men vi kommer tillbaka. Jag törs nästan garantera att vi vinner nästa match, säger coach Sullivan lite skrällartat under sin presskonferens.

Match 6: 3-2 (OT)
– Man ska dock inte lova för mycket. Penguins bjuder för all del upp enormt bra i en av de bästa hockeymatcher som spelats senaste decenniet. Att sitta i PPG Paints och titta på känns som att vara med när historia skrivs. Det händer något oförglömligt nästan hela tiden – och energin i hallen, ja i hela Pittsburgh, är elektrisk. Alla mål som görs är klassiker – och de som inte görs nästan lika klassiska, för de förhindras av målvakter on a mission from God. Upplösningen ska vi bara inte tala om. Kanonchans följer på kanonchans genom hela förlängningen, åt bägge håll. Men Hart och Jarry fortsätter excellera. Först 18.19 in i andra övertidsperioden, när alla som tittar är fullständigt utpumpade och murvlarna på pressläktarna för länge sedan snörat av sig slipsarna och kavlat upp skjortärmarna, tar det slut. Gamla radarparet Giroux och Voracek kommer loss mot Kris Letang och i exakt rätt läge får ”G” över pucken till Voracek, som pangar in ett av de mest klassiska målen i Flyers i historia i nättaket.

Philadelphia vidare med 4-2

•TAMPA – TORONTO
Match 1: 6-1
– ”Ojvoj, i år blir det annorlunda”, jublar Ondskan Ekeliw i ett sms till bloggen framåt småtimmarna. Han har då fått se sina tampaiter fullkomligt mosa ett tamt Toronto, vars stora profiler på förhand talat om hur inspirerande att få möta någon annan än Boston i första omgången men tycks ha glömt att man måste kämpa ändå. Victor Hedman står för ett mål – en bomb från blålinjen – och två assist.
– Det är alltid roligt att bidra offensivt, säger han till Sportbladet.

Match 2: 6-1
– Samma match igen – i princip. Med samma resultat, lugubert nog. Bolts spelar drömhockey och får Leafs unga stjärnor att se helt hjälplösa ut. Nikita Kucherov har stor show och pangar in fyra mål på stackars Frederik Andersen. Toronto-media rasar och beskyller alla från dansken själv till Brendan Shanahan och Kyle Dubas för att ha förstört ännu en vår i Big Smoke. ”Det här är det bästa Leafs-laget på många, många decennier. Men vi kommer aldrig få se det vinna stora matcher. Det är skandal”, menar till exempel Steve Simmons i Toronto Sun. Victor Hedman smaskar in ännu en puck från blålinjen.
– Det är alltid roligt att bidra offensivt, säger han till Sportbladet.

Match 3: 1-0 (OT)
– Nu börjar det bli synd om Leafs. De gör äntligen en match värdig en contender. Alla de unga stjärnorna spelar lysande – och Andersen tar revansch med en monstruös prestation i kassen. Men det hjälper inte. För på andra sidan isen är Vasilevskij ännu bättre och släpper inte en jävel över bron. Auston Matthews tror vid åtminstone tre tillfällen att han lyckats överlista honom med sitt giftiga skott. Men nä. Det blir inga mål alls – förrän Ondrej Palat i mitten av första förlängningsperioden lyckas krossa hela Torontos hjärta med ett underligt skott från ingen vinkel alls. Leafs är alltså nere på knä och ser ut att kunna bli svepta.
– Jo, nu ser det bra ut. Men den fjärde matchen är alltid svårast att vinna, filosoferar Victor Hedman när Sportbladet pratar med honom efteråt.

Match 4: 2-4
– Den gamla klyschan visar sig dock ha täckning. När de ska sätta in det dödande slaget blir Bolts darriga och tappar skärpan. Leafs spelar å sin sida som att de inget har att förlora, vilket de ju inte har heller – och det ger resultat. Matthew och Lill-Nyllet gör två mål vardera och alla fyra är så granna att Toronto Sun stoppar pressarna. Olyckligt nog för Tampa tappar Kucherov återigen humöret, tacklar Morgan Reilly fult i ryggen och blir, ska det inom ett dygn visa sig, avstängd två matcher.
”Jaja”, sms:ar Ekeliw till bloggen, ”lite surt. Men jag hade ju inte räknat med sweep”.

Match 5: 1-2 (OT)
– Två dagar senare börjar mer oro och frustration anas i sms:en från Örby. För trots att det är dukat för fest i Amalie Arena lyckas Hedman & co inte skaka av sig ett Toronto som fått vittring i Game 5 heller. Det är för all del nära. När bara 40 sekunder återstår av ordinarie matchtid lyckas Stamkos, i spel sex mot fem, till sist överlista den nu helt fenomenale Andersen och kvittera till 1-1. Då känns det som att det är upplagt för västra Floridas hjältar. Men icke. Förlängningen hinner bara pågå i en och en halv minut. Sedan flyger Lill-Nyllet förbi Kevin Shattenkirk på högerkanten, skär in mot mål – och avgör med en pärla mellan benen på ”Vasy”.
– Vasaru? Skönaste målet jag gjort? Jo, ja, kanske, säger hjälten, inte fostrad i att leverera rubriker, till Sportbladet.
Festen i tikibaren blir lång och tusentals Leafs-fans ser till att hålla alla i centrala Tampa vakna.

Match 6: 5-2
– Den största matchen sedan Air Canada Center/Scotiabank Arena byggdes. Känns det som i alla fall. Stämningen är elektrisk – både i hallen och bland de enorma skaror som samlats utanför för att följa dramat på storbildsskärmar. Och otroligt nog: Leafs levererar. De samlar sig till Auston Matthews-erans mest grandiosa bragd och utjämnar serien mot ett alltmer trängt Tampa. Över arton sidor i Toronto Sun dagen efter febras det om Andersens gudomliga plockräddningar, om Mitch Marners två konstmål, om att Rasmus Sandin plötsligt ser ut som Paul Coffey och att det inte varit så spännande i stan Dave Keons dagar.
På Örby-fronten är det nu helt tyst

Match 7: 3-4 (OT)
– Det snudd på ofattbara händer. Som blott femte lag i historien lyckas Maple Leafs komma tillbaka från 0-3-underläge i en slutspelsserie och vinna. Fast först efter ett helt infernaliskt drama. Bolts tar ledningen med 2-0, bland annat sedan Victor Hedman återigen sett till att bidra offensivt. Men gästerna från Kanada – med ett så månghövdat supporterfölje på läktarna att Phil Esposito i protest lämnar radiohytten och vägrar referera matchen – kommer tillbaka och utjämnar. Stamkos ger Tampa ny ledning i slutet av andra, men redan ett par minuter in i tredje kvitterar John Tavares på nytt. Sedan har båda lagen oerhörda chanser att avgöra men misslyckas. Så det blir förlängning. Och 6.22 in i OT2 ser Rasmus Sandin till att säkra sin status som evig Toronto-ikon genom att ta några skär framåt och svepa in avgörande 4-3 med ett dragskott som Vasilevskij aldrig ser. ”Det här är det största jag någonsin upplevt”, slår Toronto Sun-Simmons fast i en femspaltsrubrik i en extraupplaga samma natt.
I tikibaren är det senare under natten sådant tryck att det tar en halvtimme att beställa en bucket med Bud Light. Under tiden försöker bloggen ringa en kompis i Örby. Han får inget svar.

Toronto vidare med 4-3

• • • 
Jaha, vad tyckte vi om det där då?
Nån som hade behållning av detta drömspel?
I så fall kommer förstarundan i västra konferensen om några dagar – och sedan fortsätter vi tills vi har en Stanley Cup-mästare…