Stanley Cup-slutspelet 2020 i parallellt universum, del 5
Det fiktiva Stanley Cup-slutspelet 2020 – det som pågår i bloggens parallella universum, befriat från pandemier – fortsätter.
Redan för några dygn sedan vaskade vi fram de två lagen i den östra konferensen – Toronto och Philadelphia – och nu ska vi se när andra omgången i väst avgörs.
Med Jonathan ”Ondskan” Ekeliw från Örby som referent i de två första matcherna i bägge serierna.
Håll i hatten
•DALLAS STARS – NASHVILLE PREDATORS
•Match 1(Referent: Jonathan Ekeliw)
– Från att ha varit underdogs mot Colorado går nu Dallas plötsligt in med favoritstämpel och hemmaplansfördel i serien mot Nashville. En omställning som inte tycks passa Texas-gänget. Uppumpade med självförtroende överger Stars sitt defensiva, kompakta spelsystem – som var så effektivt i förstarundan – och satsar full fart framåt istället. Men den furiösa offensiven överrumplar inte rovdjuren från Tennessee. Tvärtom biter Predators tillbaka, med sina sylvassa huggtänder, och utnyttjar motståndarnas blottor. När Miro Heiskanen, som var så bra mot Avalanche, tappar pucken på offensiv blå i en dumdristig soloraid, ställer Nashville om blixtsnabbt och kommer i ett två-mot-noll-läge. Filip Forsberg spelar pucken till Ryan Johansen, får tillbaka den och lägger in gästernas ledningsmål i öppen kasse, Ben Bishop är helt chanslös. Det slår an tonen för divisionsfinalens första drabbning, även om just Big Ben lyckas hålla siffrorna nere. I slutminuterna, vid ställningen 3–1 till Preds och med Bishop utplockad, har Dallas en lång sekvens med tryck i offensiv zon och reduceringen är nära. Men Mattias Ekholm lyckas till slut sno åt sig pucken från Tyler Seguin och rensa den ut ur egen zon. Och vad händer då? Jo, gummitrissan träffar den kala hjässan tillhörande NBC:s expertkommentator Pierre McGuire – som står placerad mellan båsen – studsar som en rikoschett tillbaka på isen och in i den tomma buren. Naturligtvis godkänns inte målet, men kort efter slutsignalen, när den lätt omtöcknade och blodige McGuire ska segerintervjua Ekholm, hoppar hela Nashville-laget på honom och bildar en mänsklig hög som vore det TV-pucken snarare än Stanley Cup-slutspel.
– Han har ofrivilligt blivit vår nye maskot, säger ”Flipper” Forsberg till bloggen.
Resultat: 1–3
•Match 2 (Referent: Jonathan Ekeliw)
– Något otroligt kontroversiellt och framför allt mystiskt har hänt inför match 2, vilket upptäcks bara timmar före nedsläpp. Samtliga Nashvilles matchtröjor, även backup-ställen materialförvaltarna packat med sig till Texas, har krympt och delvis missfärgats i Dallas-grönt. Bara Viktor Arvidsson lyckas trä på sig sin tröja (bildbevis på Calle Järnkroks Instagram-profil) men den sitter lika tajt som en kroppsstrumpa, som vore han Petter Northug i skidspåren. Naturligtvis misstänks Stars för att ha utfört en kupp efter den tunga förlusten i seriens första match, så NHL startar en utredning mot klubben.
Nåväl, matchen kan ändå starta på utsatt tid och Nashville gör det i tröjor skänkta från tillresta Predators-fans. Alla spelare i bortalaget har fått sitt eget namn och nummer på ryggen, förutom fjärdekedjans Rocco Grimaldi och Austin Watson, som spelar i signerade Filip Forsberg-tröjor (vilket gör det lite rörigt för McGuire och Kenny Albert i NBC). Troligen hoppas Dallas att sabotaget ska ha fått Nashville ur balans, men i stället fungerar det som ännu mer tändvätska för gästerna. Stars har visserligen återgått till ett mer defensivt, svårforcerat spelsystem i match 2, men ånyo är det Predators som känns farligare i sina framstötar. Det blir till slut samma resultat som i den första drabbningen och det sista målet, 3–1 för Nashville, prickas in av Filip Forsbe… förlåt, Austin Watson med drygt fem minuter kvar.
– Alla i laget borde spela med mitt namn på ryggen. I alla fall med min autograf på tröjan, skrockar ”rätt” Filip Forsberg när bloggen talar med honom efteråt.
Resultat: 1–3
•Match 3:
– Trots grundlig utredning lyckas ligan aldrig bevisa att Stars låg bakom tröjskandalen i Game 2 i American Airlines Center. Så Predators får hitta på ett eget sätt att hämnas. Under uppvärmningen inför första matchen i Bridgestone Arena – nu i sanning en buzzing jamboree-lada igen – har flera av gästernas spelare, inklusive Burger Klingberg och Mattias Janmark, problem med skridskorna. ”Någon tycks ha mixtrat med vår slipmaskin under natten så alla fått fel slipning. Det är en skam”, rasar Jamie Benn i en rinkside-intervju med Pierre McGuire, som nu genomför sändningen i stort bandage runt huvudet. ”Vilken fantasi de har”, replikerar en skrockande Roman Josi. Gästernas materialare desperat-vässar om de viktigaste stjärnornas skenor innan matchstart, men tiden är för knapp, få får den slipning de vill ha. Likt Preds försöker de använda detta övergrepp som tändvätska men det är svårt när det inte går att åka skridskor. Preds tar en tämligen komfortabel seger inför sina besinningslösa fans och skaffar sig chockerande 3-0-ledning i serien – efter två mål av Hackspetten från Kusmark, två av Ryan Ellis och ett av Filip Forsberg. Gästerna är av förklarliga skäl griniga och försöker revanschera sig med knytnävarna men inte heller det går så bra på dåligt slipade rör. När Corey Perry i mitten av tredje perioden försöker knocka Ryan Johansen med en uppercut snubblar han själv och faller så illa på isen att han bryter näsan.
I bloggens kommentatorsspår har HEK i Bristol sin egen vilda jamboree. ”LAGET!!!”, skriver han i inlägg efter inlägg, ”LAGET!!!”. Sedan postar han en videosnutt på hunden Manfred, som smittad av husses eufori skäller och hoppar runt på parketten.
Resultat: 1-5
•Match 4
– Inga nya sabotage eller skandaler. Om man inte ska räkna Calle Järnkroks reaktion när det svenska mediauppbåd som består av bloggen, Lönta Lindqvist och The CEO of Everything efter morgonvärmningen försöker intervjua honom. ”Uh”, skriker han, ”vad det stinker! Var ni ute och honky tonkade igår kväll eller?”. Jo, den lätt stukade trion var det. En underbar middag på Martin’s BBQ följdes av glada hopp mellan Legend’s Corner, Robert’s Western World och Tootsie’s. Då blir det som det blir. Efter en klassisk pre game-nap under eftermiddagen, på nya JW Marriott-hotellet, är alla dock pigga och krya lagom till matchstart vid 20.00 – och får se ett Dallas som had enough. Texas-stjärnorna samlar sig till en strålande insats. De lyckas inte bara kväsa Preds rasande snabba, explosiva attacker genom att stänga mittzonen. De kombinerar med snabba spelväxlingar och kommer ständigt i ursinniga kontringar ett för dagen lite ofokuserat Nashville-försvar inte kan hantera. Burger Klingberg avgör definitivt med en powerplay-bomb från blålinjen, som innebär 4-1-ledning, fem minuter in i tredje.
– Det blir lättare när ingen fuskar med ens grillor, säger han syrligt i en intervju med bloggen i korridoren utanför de bägge omklädningsrummen. Mattias Ekholm som går förbi samtidigt hör vad han säger och replikerar att han å sin sida tycker det är trevligt att få spela i sin egen tröja….
”Jag visste det”, ryter HEK i bloggspåret, ”Det spelar ingen roll att vi leder med 3-0. Vi kommer åka ut i alla fall. Var är kämpaglöden, var är hjärtat, var är LAGET?”
Resultat: 5-2.
•Match 5
– Trots allt misstänkt fusk med krympta tröjor och fixade slipmaskiner har den här serien hittills varit förhållandevis snäll. Men när lagen återvänder till Texas för femte ronden kokar det till sist över. Det börjar med att Corey Perry – tillbaka efter missödet med den brutna näsan, i helvisir – försöker sig på en repris av armbågstacklingen i Winter Classic-matchen på nyårsdagen och sånär sänker Ryan Ellis igen. Då försöker Colton Sissons rycka av honom hjälmen och vrida om den brutna näsan. I den stilen fortsätter det. Rocco Grimaldi kör över Miro Heiskanen med en ful tackling i ryggen, Ekholm hamnar i blodigt slagsmål med Alexander Radulov och Pekka Rinne jagar Tyler Seguin över hela isen efter att ha crosscheckats i bröstet. Längst ner i sarghörnet får linjemännen tag i honom och ser till att blodbad uteblir, men den finländske bjässen slänger i alla fall klubbhandsken på Stars-stjärnan. Matchen i sig ser ut ungefär som senast. I två och en halv period lyckas hemmalaget åter hålla ner farten och hindra Arvy och andra frustande predatorer från att ta sig fram på önskat vis – samtidigt som de själva kommer i tunga attacker och smäller in mål i precis rätt lägen. Skillnaden är att gästerna den här gången till slut krånglar sig ur greppet och sånär kommer ikapp i tredje perioden. Filip Forsberg reducerar till 4-2 när åtta minuter återstår och Matt Duchene till 4-3 när klockan står på 15.05. Sedan kommer de i en sjusatan till push och har faktiskt en kvittering inne i slutminuten, sedan Järnkrok och Turris kommit loss mot Miro Heiskanen, men efter lång videokontroll döms det bort för offside på Järnkrok. ”BULLSHIT”, skriker han så det hörs genom American Airlines-jublet, men Dallas vinner.
”Varför bryr man sig? Man blir ju bara ledsen. Livet är över”, kvider HEK i bloggen.
Resultat: 4-3
•Match 6
– Efter tjat och vädjanden och löften om rödvin på Martin’s BBQ lyckas bloggen äntligen locka HEK himself till Nashville. Vi fixar till och med plats åt honom och Manfred precis nedanför pressläktaren. ”Hundar är ju egentligen inte välkomna, men vi har hört att Manfred är rena talismanen och ger oss tur så det får gå den här gången”, säger Preds PR-boss Kevin och räcker över såväl biljett som en liten Nashville-tröja för jyckar! Och de båda Bristol-borna får se en oförglömlig klassiker till duell. De båda rivalerna pressar varandra i tre blixtrande perioder, alla på isen spelar på toppen av sin förmåga och driver upp ett tempo som nästan borde vara förbjudet. Jamie Benn ger gästerna ledningen med en styrning i ett powerplay i slutet av första, men Roman Josi kvitterar bara en halv minut senare. Då landar två slemmiga kattfiskar på isen och för ett ögonblick ser det ut som att HEK tänker kasta in Manfred också, men hindrar sig i sista stund. Den sanslöst intensiva mittperioden förblir, mot allt förnuft, mållös – främst för att Rinne och Big Ben Bishop både börjat spela som rena Carter Hart. 5.33 in i tredje tar dock hemmalaget ledningen, sedan Hackspetten från Kusmark snott åt sig pucken i en närkamp bakom Dallas-kassen och kvickt som just en hackspett vräkt sig fram och lirkat in den köksvägen. Bridgestone förenas i den kanske mest dånande ”I Like It, I Love It” någonsin, men man kan ändå höra Manfred yla av lycka genom larmet. Den furiösa kampen är dock långt ifrån över, Dallas tömmer allt de har och pumpar outtröttligt mot Pekka – och till slut ger det resultat. Burger Klingberg bryter ett Preds-anfall djupt nere i egen zon, ser att Radulov redan störtat norrut och hittar honom med en perfekt passning, rakt på bladet. Sedan ser ryssen, i friläge, till att få ner Rinne på isen, finter snabbt till vänster och får upp en backhand i nättaket . HEK vänder sig om mot bloggen och skriker att det väl ändå är själva fan! I förlängningen är spelet inledningsvis försiktigt och avvaktande – och 17 113 åskådare, plus en hund, håller andan. Men allt exploderar i extas när Filip Forsberg efter en tekning i vänstra cirkeln i offensiv zon 11.54 in i dramat drar på ett sylvasst direktskott som Big Ben aldrig riktigt hinna reagera på. Nashville har vunnit och är klara för konferensfinal.
Under firandet på isen efteråt springer HEK ner till plexit och lämnar över Manfred till Roman Josi och sedan glider laget runt på isen med sin nya maskot som en pokal.
Senare på natten händer ungefär samma sak på Robert’s Western World. Country-bandet som lirar får klart för sig att Manfred är i den svettiga lokalen och får upp honom på scenen för en steel-gitarr-version av ”Who let the dogs out”.
Resultat: 2-3 (OT)
Nashville vidare med 4-2.
• • •
•VEGAS GOLDEN KNIGHTS – EDMONTON OILERS
•Match 1 (Referent: Jonathan Ekeliw)
– Inte helt oväntat fortsätter Vegas att kaxa upp sig mot sina mer anrika NHL-konkurrenter med en påkostad, retsam ”opening show” inför nedsläpp. I den här akten, projicerad på isen, syns Connor McDavid jobba på en bensinmack och använda Edmonton-olja till att fylla på hemmalagets bränsletankar. Samtidigt, på pressläktaren, pågår det redan en kontrovers. Det är självaste Per Bjurman som har fått sin plats snodd – av en oförstående, förvirrad tysk.
– You have to move! Achtung! This is my seat, säger Bjurre och gestikulerar mer och mer frustrerat.
Tysken, Jürgen Dreschler från Frankfurt, visar sig vara utsänd för tv-bolaget ADR:s räkning och ska punktmarkera Leon Draisaitl. Men han har aldrig varit på en NHL-match tidigare och tror att vem som helst kan sätta sig var som helst på pressläktaren – först till kvarn. Till slut lyckas Bjurman, med hjälp av sin gode journalistkollega Scott Burnside, tala Jürgen till rätta och få honom att flytta på sig.
Matchen drar igång och det är två oerhört formstarka, offensivt sprakande lag som gör upp i T-Mobile Arena på The Strip. McDavid, som ju hängde fyra kassar i match 7 mot Calgary några dagar tidigare, inleder målskyttet efter en patenterat explosiv tempoväxling förbi sin motståndare – i det här fallet den annars så skridskoskicklige Vegas-backen Nate Schmidt. Sedan fortsätter målen att trilla in, åt båda håll, efter idel individuella konstnummer. Trots att såväl Robin Lehner som Mikko Koskinen svarar för starka prestationer mellan stolparna står det 4–4 på tavlan med bara några minuter kvar. Då vinner William Karlsson en tekning i offensiv zon, Shea Theodore tar emot pucken och skickar från backposition iväg ett handledsskott på måfå – och i röran framför Koskinen lyckas Jonathan Marchessault styra in 5–4 för Vegas. Resultatet står sig, taket lyfter och på Strippen är det sedan folkfest natten lång.
– Sorry, Per! Jag missade att svara på ditt sms om McDavid för några dagar sedan. Han är sensationellt bra, men vi är också ett sensationellt bra lag, säger Wild Bill när bloggen träffar honom i omklädningsrummet.
Därefter blir det några härliga timmar i Vegas-vimlet för blogg-Bjurre och till och med Jürgen Dreschler visar sig vara en härlig filur, med några sköna storys att bjuda på intill roulette- och crapsborden.
Resultat: 5–4
•Match 2 (Referent: Jonathan Ekeliw)
– Vi snabbspolar till slutet av matchen (som är betydligt mer tajt och målsnål) för i den sista skälvande minuten händer precis ALLT. Edmonton plockar ut målvakten och trycker på som bara den för att kvittera till 1–1. Plötsligt går Robin Lehners klubba av i en tumultartad sekvens framför kassen, men när pucken sedan hamnar nere i hörnet passar Nate Schmidt på att ge bort sin till svenskmålvakten. Connor McDavid upptäcker det, vinner duellen vid sargen och slår direkt in en passning framför mål igen. Där står James Neal helt sopren – eftersom Schmidt släppte sin markering när han räckte över klubban till Lehner – och får iväg ett rappt skott. Neal skriker ”fuck yeah!” och sträcker händerna mot skyn, men tar snabbt ner dem igen. Pucken går INTE i mål, den studsar via knoppen på Lehners utespelarklubba och ner i det andra sarghörnet. Därifrån lyckas Alec Martinez lyfta gummit ut ur zonen och ett öronbedövande ”Leh-ner, Leh-ner” dånar från läktarplats.
Men häng med nu, dramat är långt ifrån över…
Edmonton tar ny sats och dumpar ner pucken i Vegas-änden igen. Först att nå fram är stekhete Robin, som inte kan motstå läget som hastigt dyker upp bakom egen förlängd mållinje, ett läge alla hockeymålvakter drömmer om. Lehner tittar upp, ser att kusten är klar och skickar – med Nate Schmidts klubba – iväg ett så hårt skott han kan, ämnat för att avgöra matchen.
Det är otroligt nära, OTROLIGT nära, men ändå så långt borta.
Skottet smiter precis utanför stolpen och istället blir det avblåst för icing. Spelet återgår till Vegas-zonen och McDavid vinner tekningen bak till Oscar Klefbom, som inte tvekar utan direkt avlossar ett stenhårt slagskott. Via Ryan Nugent-Hopkins rumpa letar sig pucken tillbaka till McDavid – som inte tvekar han heller. Slagskott. Lehner skymd och chanslös. T-Mobile Arena tystnar. Förlängning väntar.
Väl där tar det inte många minuter. Blott 4.09 in i OT smäller Leon Draisaitl in avgörandet och fullbordar gästernas vändning. Jürgen Dreschler jublar så högt att han blir uppläxad av arenans pressvärdar, men har sedan en ny episk afton i det annars mer dämpade myllret på The Strip.
– Ich lieben dich, Per! I love hockey! From now on I will never cover any other sport, slår tysken fast när bloggen ber om en hälsning till läsarna.
Resultat: 2–3 OT
•Match 3
– Riktigt hur bloggen lyckas bevaka samtliga fyra serier som pågår, och ser alla matcher på plats, är otroligt. Men just i år har Sportbladet helt generöst hyrt en privat-jet åt honom, så det fungerar. I den tar vi nu med oss den bortkomne men lycklige Frankfurt-Jürgen från Vegas till Edmonton. Där gör han två snabba iakttagelser:
– Oj, vad långt det är från flygplatsen till stan.
Sannerligen. Man sitter nästan längre i taxi in till stan än på planet från Vegas.
Sedan:
– Här verkar inte alls lika roligt som i Vegas.
Nej, det kan man lugnt säga.
Däremot är Edmonton ett av världens verkliga hockeyfästen och klockan 19.16, när pucken släpps för första mötet i väldiga Rogers Place, lyser det i ögonen på tysken.
– Sån här stämning är det ju inte ens när Eintracht spelar på Commerzbank Arena, flämtar han.
Inte är det heller någonsin någon på den arenan, inte ens Anthony Yeboah, som bjudit på idrottskonst så stor som den Connor McDavid och Leon Draisaitl står för denna kväll. Coach Tippett överraskar genom att matcha dem tillsammans i en nykomponerad kedja med Joakim Nygård och de tackar genom att ställa till med en magisk föreställning. Om det inte varit för att Robin Lehner återigen spelat som vore han besatt av Terry Sawchuks ande hade den trio ensam kunnat fixa tvåsiffrigt. Motståndarna från Nevada-öknen får överhuvudtaget inte låna pucken när kanadicken, tysken och svensken är inne – och därför är de inne nästan hela tiden också. Och inte ens Lehner kan stå emot i längden. Draisaitl fullbordar ett hattrick och Nygård gör det fjärde målet – och McDavid står för samtliga assist.
I omklädningsrummet efteråt har Frankfurt-Jürgen svårt att behärska sig, han försöker ta sig genom den stora kanadensiska mediascrummen runt Draisaitl för att ge honom en kram, men hindras i sista stund av bloggen.
Resultat: 1-4
•Match 4
– ”Vi blir förfördelade av domarna hela tiden. Hur kan Oilers tillåtas ta sig såna friheter. Det är skillnaden, inte de där McDavid och Draisaitl ni tjatar om hela tiden”, gnäller Vegas-coachen DeBoer under presskonferensen dagen innan Game 4. Vissa spelare, som Max Pacioretty och Paul Stastny, framför liknande synpunkter. ”McDavid är överskattad”, försöker exempelvis den senare. Då förstår alla som varit med ett tag: Knights är illa ute. De som börjar klaga, och fokuserar på annat än de egna insatserna, har aldrig en chans i slutspelsserier. Och det vredesutbrott DeBoer får då Frankfurt-Jürgen begär ordet och säger ”Aber, Draisaitl är väl ändå bättre än alla dina spelare?” bara stärker oss i den tesen. Den får sedan en rungande bekräftelse när matchen väl börjar och DeBoer omedelbart slänger in Ryan Reaves mot den gyllene Oilers-trion – och han börjar med att hugga Draisaitl över armarna med såna kraft att tysken slänger klubban och försvinner raka vägen till omklädningsrummet. På pressläktaren reser sig Jürgen med ett ilsket ”Scheisse!” och springer mot hissarna för att göra upp med DeBoer, men stoppas ännu en gånga av bloggen. Stämningen bland hemmafansen är lika upprörd och ölmuggarna haglar över Reaves, som får matchstraff när han skrattande lämnar isen. Dessbättre dröjer det bara några minuter innan Draisaitl kommer tillbaka – och guds egen kedja kan ställa till med ny show. Det spelar ingen roll vad riddarna, med Lehner i spetsen, gör. De går inte att stoppa. Den här gången är det visserligen Ryan Nugent-Hopkins som prickar in första målet, men resten står Neon Leon, McJesus och Nygård för. McDavid gör två och Draisaitl och Nygård varsitt – och samtliga tillkommer efter klapp-klapp-kombinationer så granna att de förefaller koreograferade av en högre makt.
– Jadu bloggen, myser Kleffy Klefbom efteråt, har du sett hockey på den här nivån tidigare? Nej, det har ingen .
Resultat: 0-5.
•Match 5
– Tillbaka i Nevada och T-Mobile Arena lovar Vegas-riddarna heligt och dyrt att de ska vända på steken i serien. ”Det finns inte en chans att vi förlorar mot ett så mycket sämre lag”, säger en alltmer verklighetsfrämmande DeBoer på en ny presskonferens. Som för övrigt slutar med att vår vän från Frankfurt ger Vegas-coachen fingret och sånär blir av med sin ackreditering. Men bloggen lyckas medla och han får stanna kvar. På nåder.
Vegas PR-bossar får dock slutligen nog när Wild Bill Karlsson efter en riktigt fin öppningsforcering från hemmalagets sida faktiskt gör 1-0 – och Jürgen häller en kopp kaffe över den Knights-anställde web-reportern han har vid sin sida på pressläktaren. Då blir han slutligen utslängd. ”Skitsamma”, ropar han åt bloggen, ”vi ses vid crapsborden på Bellagio om några timmar”. Så sker också och då får bloggen berätta att Vegas fortsatte dominera inledningsperioden – utan att kunna hänga några fler mål. Sedan tog Oilers förstakedja över igen, såg till att kvittera i mittperioden och avgjorde hela serien med två snabba i mitten av tredje. ”Gjorde Leon några fler mål”, undrar Jürgen? Jo, det första var det Kleffy som dammade in med ett slagskott från blå, men bägge de två avgörande målen hade tysk avsändare. Då blir Frankfurt-mannen så lycklig att han beställer in fem Cristal-flaskor och ruinerar sig för tid och evighet.
Resultat: 1-3
Edmonton vidare med 4-1.
• • •
And then they were four…
Ja, nu är det bara konferensfinalerna kvar innan vi är framme vid hockeysäsongens enorma höjdpunkt.
I öst möts Philadelphia och Toronto, i väst går Edmonton upp mot Nashville.
Några tips?
Facit kommer framåt nästa helg…
