Stanley Cup-slutspelet 2020 i parallellt universum, del 6

Klimax närmar sig i bloggens Stanley Cup-slutspel – det som helt ljuvligt pågår i ett parallellt universum utan pandemier.
Nu är vi framme vid konferensfinaler och den östra, mellan Philadelphia och Toronto, avgörs i dagens post.
Jonathan Ekeliw hjälper, som traditionen numer kräver, till med referaten i de två första matcherna.
Håll ordentligt i hatten!

PHILADELPHIA FLYERS – TORONTO MAPLE LEAFS

•Match 1 (Referent: Jonathan Ekeliw)
– Det är lika bra att vi börjar med vad som händer i slutet, för det är så snöpligt det bara kan bli.
”Ojvoj”, konstaterar Bjurre i bloggen flera gånger.
Ojvoj var ordet, ja.
Vid ställningen 2–2 – med bara halvminuten kvar av den tredje perioden – trycker Toronto på för ett avgörande. Mitch Marner ser att såväl John Tavares som Kasperi Kapanen finns framför kassen och slår en passning på chans in i slottet. Men pucken passerar båda Leafs-spelarna och hamnar istället hos den förre Toronto-forwarden James van Riemsdyk i Philadelphia.
Och vad händer då?
Jo, han glömmer plötsligt bort sin nuvarande lagtillhörighet, slår till med ett direktskott som ställer Carter Hart i Flyers-buren fullständigt och jublar lyriskt över det blytunga 3–2-målet för gästerna.
Åtminstone i någon sekund – sedan inser JVR sin osannolika blunder och tycks vilja försvinna från jordens yta.
Lagkamraterna är helt förstummade, ja, paralyserade av vad som precis har skett, medan Marner, Tavares och Kapanen snabbt är framme hos sin gamle vän för att trösta honom.
Spelet sätts igång igen, men sekunderna tickar ner snabbt och när Philadelphia-spelarna lämnar isen är det flera i publiken som kastar skor mot olycksfågeln van Riemsdyk. (Varje åskådare fick i samband med inträdet till matchen en svart loafer, Flyers nya gimmick efter coach Vigneaults sko-utbrott i serien mot Washington.)
En av de som kastar är självaste Gritty, maskoten, som är helt vansinnig och skriker okvädningsord som hade hörts i tv om det inte vore för tv-produktionens hastiga ”beepande”.
– Jag är helt förstörd, skäms som en hund. Jag har lust att bryta mitt kontrakt och skänka alla pengar till våra fans som kom hit i kväll, säger en gråtfärdig van Riemsdyk i omklädningsrummet efter matchen.
Flyers-backen Robert Hägg till bloggen:
– Vi kommer att resa oss från det här. Det var en oerhört jämn match och vi känner att vi kan slå Toronto.
Resultat: 2–3

•Match 2 (Referent: Jonathan Ekeliw)
– Inför den andra matchen i serien är den stora snackisen att Kasperi Kapanen har blivit avstängd – av sin egen klubb. Precis som i vintras har finländaren försovit sig till ett lagmöte och sådant beteende accepteras inte, allra minst inför en viktig slutspelsbatalj.
Händelsen går förstås inte Flyers-fansen obemärkt förbi, så förutom skor viftar mängder av supportrar nu även med filtar och kuddar när Toronto-spelarna glider in på isen för uppvärmning. ”Kasperi Nap-anen” står det på en skylt, ”Toronto Maple Leafzzzzz” på en annan. Över en halv sektion i Wells Fargo Center håller åskådarna upp ett jättestort plakat, på vilket John Tavares syns ligga nedbäddad under ett Maple Leafs-påslakan i barndomen (den klassiska bilden han spred i sociala medier efter att ha skrivit på för klubben 2018). Under plakatet är en banderoll upptryckt: ”Past your bedtime! Go to sleep, Toronto!”
Apropå lagkapten Tavares:
Han inleder matchen med att göra självmål. Helt frivilligt och faktiskt väntat.
Leafs-spelarna tyckte så synd om van Riemsdyk efter rond ett att de bestämde sig för att ge Philadelphia en gratis 1–0-ledning i rond två.
– Det känns mest fair. Vi vill vinna, men inte på det sätt som avgjorde det första mötet, förklarade Tavares inför drabbningen.
Ingen Flyers-spelare nuddade pucken innan Torontos självmål, så Ivan Provorov skrivs upp som målskytt eftersom han var den siste att nudda pucken i matchen innan. (Inte helt enligt regelboken, men det är åtminstone den initiala bedömningen…)
Därefter blir det återigen en jämn och tät tillställning. William Nylander fortsätter att visa Conn Smythe-form när han elegant snirklar sig förbi två Flyers-backar och sprätter upp kvitteringen i nättaket. Men det här visar sig vara Flyers match och i slutskedet rinner det till och med iväg på resultattavlan. Med fyra minuter kvar skickar Claude Giroux in ledningspucken i powerplay, och innan slutsignalen ljuder hinner såväl Matt Niskanen som Travis Konecny (öppen kasse) öka på hemmalagets segersiffror till 4–1.
– De behöver inte ge bort några mål till oss. Kanske van Riemsdyk snarare ska ge bort några fler mål till dem, skrockar en uppsluppen coach Vigneault på presskonferensen efteråt.
Hans motsvarighet i Toronto, Sheldon Keefe, är inte på lika gott humör.
– Det är patetiskt hur vissa fans här i Philly håller på, hur Gritty beter sig och hur du, Alain Vigneault, uttrycker dig på den här presskonferensen. Hur kan ni driva med stackars van Riemsdyk, er egen spelare, gång efter annan? Det är en hyvens pôjk som har erkänt sitt misstag. Ni kommer att få det jobbigt i Toronto, Alain. Det kan jag lova er, fräser coach Keefe.
Resultat: 4–1

•Match 3
– Den största matchen i Toronto på nästan ett decennium går i badtofflans tecken. Praktiskt taget alla 19 800 som lyckats skaffa biljett till Game 3 i den östra konferensfinalen, och ytterligare tiotusentals på plats utanför, har badtofflor i händerna. Det beror på Chris Johnston på Sportsnet. Han har snappat upp att coach Vigneault i en viss svensk blogg kallas just Badtofflan och föreslagit att det är på det temat hemstaden ska svara på promenadsko-gimmicken i Philly. Han får, milt uttryckt napp. Redan under matchvärmningen haglar de fula skodonen över isen – och ner på en mycket förgrymmad Vigneault. Redan då förenas hela hallen också i rungande jubel varje gång James van Riemsdyk rör pucken. Så fortsätter det även efter att själva matchen börjar – och då kompletteras jublet dessutom av ”One of us, one of us, one of us”-ramsor efter varje byte. Leafs-spelarna må tycka synd om gamle lagkamraten, men fansen visar no mercy. JVR får dock sin revansch denna afton. Det är han som, efter en förbluffande tät och tillknäppt öppningsperiod, kommer släpande i ett anfall Kevin Hayes och Travis Konecny iscensatt i början av andra – och plötsligt finner han sig ensam med pucken i slottet, laddar på ett ruggigt slagskott och får in fanskapet. I rätt kasse. Toronto tystnar tvärt – och Flyers-spelarna bildar tv-puckshög på den förre olycksbrodern.
Resten av matchen täpper gästerna från söder om gränsen till egna planhalvan som hade de en jättelik kniptång tillhands – och de ytterligt få gånger hemmaspelarna ändå slinker igenom och skapar något som liknar målchanser är Carter Hart som vanligt obeveklig. Lill-Nyllet kommer närmast i sex-mot-fyra i slutminuten, när Shayne Gostisbehere håller på att ställa till genom att ta en slashing-utvisning, men just som han ska snärta in pucken i en jättelucka får Hart ut ett ben snabbare än glödlampan tänds när man trycker på lysknappen – och istället kan Jakub Voracek lägga in 2-0 i tom kasse momentet därpå.
I den här bloggens kommentatorsspår har ett sko-krig samtidigt utbrutit mellan Kung Kenta och Chall. De håller, som alltid, hövlig ton – men de försöker knocka varandra med på bilder på dojor. Kenta radar upp de snyggaste promenadskor och Chall letar rätt på de fulaste badtofflor hon hittar. Hon vinner kvällens rond med en bulgarisk variant från 1976, men är ändå förkrossad. ”Värsta förlust jag varit med om. Men det kommer väl ännu värre framöver”, suckar hon. Kenta, å sin sida, lägger upp två hundra glada gifar och memes i ett och samma segerinlägg. Plus ett par glänsande Gucci-pjucks.
Resultat: 2-0

•Match 4
– Vad hände egentligen i Game 4 i östra konferensfinalen i Stanley Cup-slutspelet 2020? Det kommer hockeyintresserade människor att debattera i decennier. Fram tills denna match har Flyers spelat strålande slutspelet igenom – och Carter Hart varit rena rama Dominik Hasek-reinkarnationen. Men helt utan förvarning blir han plötsligt Roberto Luongo-i-Boston-2011 istället. Redan det första skottet Mitch Marner föser iväg på måfå från sargen på högerkanten går in mellan skridskorna på den unge hjälten. Och därmed är tonen satt. Till Scotiabank-publikens – och Challs! – besinningslösa glädje går allt in. Efter en period står det 4-0 till Leafs och när det gått tio i andra blinkar 7-0 på resultattavlan – efter tre mål av Lill-Nyllet och två av Tavares. Först då tar Badtofflan ut sin sargade målvakt och sätter in Brian Elliott. ”Han måste avgå nu, mitt i serien. Detta är tjänstefel”, rasar Niclas Viberg på Twitter och får 1400 likes av Kung Kenta. Resten av matchen blir förstås transportsträcka monumentale. När fem minuter återstår lyckas Claude Giroux slafsa in ett tröstmål – och passar samtidigt på att ”markera” inför fortsättningen genom att drämma klubban i huvudet på Frederik Andersen. Då blir det rallarslagsmål och utöver ”G” drar även Provorov, Nick Thompson och Robert Hägg på sig matchstraff. De får ett gäng badtofflor med sig ut i spelargången.
Från Memphis rapporters att en galen svenska badar i fontänen På Graceland, i Leafs-tröja.
Resultat: 1-8

•Match 5
– ”Hur vi kommer tillbaka efter den smällen? Enkelt. Vi bara glömmer. Det är mycket värre att förlora en jämn match än att åka på en sådan knock”, påstår Badtofflan under sin presskonferens efter morgonvärmningen hemma på Broad Street – som han för övrigt genomför i…just det: Badtofflor. Mannen har humor. Och han tycks veta vad han pratar om också, för det är ett helt annat Flyers som kommer ut till femte ronden – med chansen att skaffa sig slagläge i serien. Att kapten Giroux stängts av för sitt övergrepp på Andersen – själv oförmögen att spela på grund av nackskada och ersatt av Jack Campbell – spelar ingen roll. Det tycks ha svetsat samman resten promenadsko-laget. Mest anmärkningsvärt av allt: Carter Hart uppträder som om inget särskilt hände i Toronto för bara två dygn sedan. För Leafs, som efter the blowout på Bay Street åter glänser av samma slags självförtroende som i serierna mot Tampa och Boston, spelar också förträfflig hockey. Under långa sekvenser i samtliga perioder har de allt momentum och radar upp fina chanser, men Hart är Hart igen och har hängt sin ”Sorry, we’re closed”-skylt i målburen och håller, otroligt nog nollan. När nämnda momentum istället svänger över i Flyers favör – och det gör det frekvent – får de också slita mot en inspirerad Campbell, men är ändå mer effektiva och bakar tre cannolis, signerade i tur och ordning Hayes, Provorov och Raffl. Den senare sätter trean med fyra minuter kvar och hela Wells Fargo kan börja fira till nya segerhymnen ”These Boots Are Made For Walking”.
”Skit”, lyder Challs lakoniska sammanfattning i spåret, medan Kung Kenta kramar ur sig ett ”jaaaaaaa” så långt att Sportbladets server kraschar.
Resultat: 3-0

•Match 6
– Claude Giroux fick bara en matchs avstängning —”Tidernas största skandal”, som alltid återhållsamme Steve Simmons skriver i Toronto Sun – och när han nu återvänder och har chansen att leda Flyers till Stanley Cup-final är han så självsäker att han kommer med garanti. ”Vi ska inte bara vinna”, säger han i en intervju med Dan Rosen på nhl.com dagen innan, ”vi ska bränna ner hela Toronto till grunden”. Den kommentaren passerar inte obemärkt i Big Smoke, om man säger så. Flyers-kaptenen blir Public Enemy Nummer 1 i hela Ontario – men han får inte, som han hoppas, någon Mark Messier-effekt. Löftet fungerar bara som tändvätska för ursinniga lönnlöv. De gör sin bästa match på hela jäkla säsongen – bragderna i slutspelsserierna mot Tampa och Boston inräknade. Tidvis är tempot och intensiteten i deras attacker på övernaturliga nivåer att det ser ut som en Playstation-match. Särskilt overklig är Conn Smythe-favoriten Lill-Nyllet. Han gör återigen hattrick och är plötsligt på väg mot alla tiders poängrekord i slutspelet.
”Det ser ut som att stan står kvar”, säger han under en presskonferens i de kaotiska katakomberna i Scotiabank efteråt.
Resultat: 1-5

•Match 7
– En Game 7 världen aldrig glömmer. Och eftersom det råkar handla om en lördagsmatiné är hela världen verkligen med och tittar också. Aldrig tidigare har en NHL-match exempelvis haft högre tittarsiffror i Sverige, intresset är enormt. Därför är också bloggen – som i huvudsak fokusera på den västra konferensfinalen och trots eget privat-jet haft svårt att hinna över till östkusten – på plats. Liksom Ondskan Ekeliw. Jo, faktiskt. Han skrotade alla planer på resor över Atlanten när Lightning under så förnedrande omständigheter åkte ut i förstarundan, men har ändrat sig. ”Man måste vara med när historia skrivs”, meddelar han. Han glömmer dock gamla lektioner och börjar sin första vistelse i Philly med att ställa sig mitt på Flyers klubbmärke i omklädningsrummet efter sista träningen dagen innan det stora avgörandet. ”Hallå! Vad gör du? Du kan inte stå där”, vrålar Giroux och Voracek i kör och när Örbys egen Pierre LeBrun inser att det hänt igen, att han ånyo placerat 46:orna mitt i ett klubbmärke och ännu en gång får en utskällning av NHL-legendarer blir han så nervös att han får något slags tuppjuck och börjar sjunga på hockeysången som inleder podcasten han till vardags driver med en annan person. Ett dåligt omen för Flyers ska det visa sig – och Kung Kenta kommer aldrig förlåta Ekan…
De inleder visserligen helt otroligt och går upp i 3-0-ledning i första perioden. Inget Flyers-lag har, påstår Doc Emrick i NBC-sändningen, någonsin spelat bättre hockey och läktarsektionerna i Wells Fargo ser ut som the moshpit på en Metallica-konsert under extranumren. Men i första paus begår en nervös Badtofflan karriärens blunder och beordrar laget att backa hem. ”Nu räcker det, vi försvarar ledningen resten av matchen”, framkommer det långt senare att han sagt. Det blir katastrof. De unga Leafs-stjärnorna får omedelbart blodvittring och lyckas vända till 4-3-ledning i mittakten. Så Badtofflan, nu duktigt svettig om överläppen, tvingas byta taktik igen. ”Han gör bort sig helt enkelt”, säger Svennis, som Viasat av oklara skäl ringt upp i tv-soffan i Torsby.
Men ett tag till är gudarna med den stackars coachen. När de får spela som de vill lyckas Flyers ta kommandot på nytt, pressar tillbaka lönnlöven större delen av tredje – och till slut, med tre och en halv minut kvar, lyckas Kevin Hayes utjämna efter en kalabalik-situation runt Andersen, tillbaka i Leafs-kassen igen.
”Möcke bra”, hälsar Svennis i pausen som följer innan förlängningen. Som blir så gastkramande att det rapporteras om galopperande hjärtinfarktsepidemi i både Ontario och Pennsylvania. Claude Giroux och Auston Matthews har både gyllene tillfällen att avgöra under de tio minuterna, men missar båda pucken när de ska skjuta – och på samma sätt lyckas Travis Konecny helt oförklarligt ramla i ett friläge i sista minuten i första OT. Närmast kommer dock Sean Couturier i början av femte perioden. Flyers har PP och han blir plötsligt stående helt ren precis till höger om målgården, med en flaxande Andersen nere på isen – och prickar insidan av stolpen med det skott som borde avgjort hela serien. ”Gör man inte mål i såna lägen är det kört”, förkunnar en uppjagad Ekeliw på pressläktaren. Mycket riktigt. Bara två minuter senare går ridån ner för Flyers. Jason Spezza, den ärrade gamle veteranen, vinner en närkamp mott Matt Niskanen bakom Harts kasse, vickar en backhand genom målgården – och där dyker storvuxne Pierre Engvall upp och stöter in målet som skickar Toronto Maple Leafs till Stanley Cup-final för första gången sedan 1967.
– Jag tror jag drömmer. Det kan inte vara sant, flämtar Torontos evige hjälte när bloggen och Ekeliw först av alla lyckas hitta honom i korridoren utanför det vanvettigt segerrusiga omklädningsrummet och via Ekeliws mobiltelefon får hem en live-feed till Sportbladets redaktion, där Börje Salming och Mats Sundin sett matchen och high-fajvar över Linn Nordströms hjässa i studion.
Chall? Hon har kastat sig på sista kvällsflighten från Memphis till Toronto och där ska hon, hinner hon meddela i ett sista meddelande i spåret, ”tillbringa resten av våren”.
Resultat: 4-5 (OT)

Toronto vidare med 4-3

• • •
Ah, se där!
Vi har en Stanley Cup-finalist.
Men vilka får Maple Leafs möta i den slutgiltiga uppgörelsen om hockeyns heliga graal?
Edmonton eller Nashville?
Svar kommer närmare helgen…