Stanley Cup finalen 2020 i parallellt universum: Game 2

Temperaturen i bloggens parallella universum – där allt är som vanligt och NHL-säsongen på magiskt sätt bara fortsatt som om ingen pandemi nånsin inträffade – stiger.
Vi har nått Game 2 i finalen…

EDMONTON OILERS – TORONTO MAPLE LEAFS (GAME 2)
– En hel nation tar ett nytt djupt andetag. För medan USA i stort sett har tuned out från den helt rödvita Stanley Cup-finalen 2020 är intresset north of the border rekordartat. Varenda kanadensare ser matcherna. Nej, TSN lyckas under en landsomfattande Gallup faktiskt hitta en 63-årig revisor i Saskatoon som säger att han skiter helt i hockey. Det går inte för sig. Han blir först cancellerad av en rasande Twitter-mobb och sedan dömd till två dagars samhällstjänst för landsförräderi.
Övriga 37 722 889 innevånare följer allt – allt! – som händer i The Battle of Canada. Till och med under presskonferenserna och sändningarna från träningarna dagen mellan Game 1 och Game 2 står landet stilla – och varje kanadensare hör sålunda hur hela Oilers-truppen börjar skrika och skälla för att en lång, snäll ung man från Örby utanför Stockholm i Sverige ställer sig på klubbmärket i hemmalagets omklädningsrum efter träningen. Det ångestladdade ”Hallå hallå hallå” den unge svensken något oväntat yttrar i direktsändning när han inser sitt misstag blir en omedelbar klassiker i The Great White North och flera mediabolag begär intervjuer med mannen. ”Jag heter Jonathan Ekeliw och jag ber hela Kanada om ursäkt ”, säger han i intervju med Sportsnets Chris Johnston. ”Men”, fortsätter ynglingen, ”om ni inte vill ha mig kvar kanske jag kan be om lite hjälp. Jag har tappat mitt pass och kan inte lämna landet om jag inte får tillbaka det”. En taxicaufför ringer omedelbart och meddelar att han ju fick passet av en, som han tyckte, förvirrad passagerare kvällen innan. ”Jag bad om leg och han gav mig passet och bara gick”, säger chauffören. Storyn är så het att även han – Marky Simm – blir intervjuad av tv-kanalerna.
Annars handlar det mesta av tugget mellan de inledande finalmatcherna om hattrick-Nygård (han tvingas flera gånger förklara vad ”hallå hallå hallå” betyder på svenska och förhörs om huruvida Örby är en känd ort) och, förstås, om Matthews och McDavids sensationella slagsmål i Game 1.
De försöker inte helt oväntat tona ner snackisen.
– Vi är goda vänner, det bara hettade till lite, säger McDavid.
– Jag såg inte ens vem det var jag började gruffa med, påstår Matthews.
Få tror dem – och ännu färre gör det när andra matchen väl börjar (efter briljant nationalsångsframförande av Neil Young!) och de återigen hamnar i gurgel direkt i första bytet. Det blir inte slagsmål, men du står med nästipparna mot varandra och skäller på varann.
Ojvoj, som det står i en blogg.
Några mål blir det inte i den här inledningsperioden heller, men Oilers har fått upp tempot och spelar med föredömlig flash och frenesi. Finaler är ju ofta mer schackpartier än frustande fältslag men McDavid & co kör som vore det första Slaget-om-Alberta-duellen mot Flames. Leafs täpper dock till väldigt bra i egen zon – och de skott som ändå kommer igenom plockar den store dansken längst bak enkelt.
Frustrerande för fansen i Rogers-plejset, fast de tröstar sig med en sensationell kändisspaning. Ett gäng precis nedanför pressläktaren får plötsligt syn på Ekeliw och börjar skandera ”Hallå hallå hallå!”. Ramsan sprider sig och snart är hela hallen med. Det slutar med att Ondskan blir inzoomad och med blossande röda kinder tvingas vinka i jumbotronen.
Andra perioden fortsätter hockeymässigt på precis samma sätt, men till slut brister fördämningen. Då kommer en fullträff nationen, ja hela hockeyvärlden, väntat på nästan sedan målskytten gick i blöjor. För det är Messias himself, Connor McDavid, som står för sitt livs första finalmål. Efter 13.01 bryter han en Toronto-passning på rödlinjen, stormar iväg längs vänsterkanten, fintar en en inbrytning i slottet men väljer till sist att runda kassen – och får in pucken köksvägen med en backhand.
Jublet i Edmonton är så enormt att det börjar bubbla i oljekällorna tio mil utanför stan och inte ens Niklas Holmgren hörs när han vrålar ”Hallå hallå hallå, som en landsman skulle sagt!”.
I tredje syns det på gästerna från Big Smoke att de bestämt sig för att de jävlaranamma ska erövra momentum, men slutakten hinner knappt börja förrän de får en ny örfil – av samma Messias-figur. Efter 2.16 studsar en puck lite konstigt i kortplanket till McDavid precis framför Andersen och kan lätt vispa in sin andra för kvällen.
Demoraliserande för Challs pojkar. De försöker samla sig till ny kontra-attack, men med tvåmålsledning börjar Oilers spela smart och snålt och säkert – och Toronto har mycket svårt att komma till riktiga lägen. Hoppet tänds i Maple Leafs Nation när Oscar Klefbom 15.27 åker ut för interference. Men – godnatt. När klockan står på 17.18 är Josh Archibald först på en puck Adam Larsson rensat från egen zon och Oilers-forwarden kan stöta in 3-0 i shorthanded-läge.
Under slutminuterna är Leafs, av förklarliga skäl, griniga och Kasperi Kapanen åker ut för en ful slashing i huvudet på McDavid. Och 19.47 fastställer Leon Draisaitl slutresultatet med en handledspärla från mitt i slottet.
Under avslappningsövningarna efteråt har svenska mediauppbådet roligare än någonsin på The Underground Tap & Grill. En superkändis från Örby ingår ju i sällskapet och medan han dansar kosackdans (!) på bardisken sjunger hela fullsatta baren ”Hallå hallå hallå” till kalinka-melodin – natten lång.
Resultat: 4-0
Edmonton leder med 2-0 i matcher

Nu flyger lagen, mediacirkusen och fansen till Toronto föra Game 3 och 4 i Scotiabank Arena och som sig bör blir det spelledigt i två dagar. Nästa referat kommer sålunda på fredag morgon.

P.S Tidsangivelserna på målen i just den här matchen är kopierade rakt av från en verklig finalmatch under 2000-talet. Vilken? Första rätta svaret får en piggelin av mig nästa gång vi ses.

P.P.S Kung Kenta hälsar att han av någon anledning inte kan kommentera. Vi får se om det blir bättre när han rensat cookies…