Stanley Cup-finalen 2020 – i parallellt universum; Game 6

Den fiktiva Stanley Cup-finalen mellan Edmonton och Toronto närmar sig klimax.
Här är Game 6…

EDMONTON OILERS – TORONTO MAPLE LEAFS (GAME 6)
”Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr”
Ja, vi är i det läget i Toronto nu. Karin Boye-läget. Allt har dragits till sin yttersta spets i den första final Maple Leafs spelat sedan 1967. Drömmar generationer i Big Smoke burit på finns inom räckhåll. Allt kan avgöras ikväll – och Kanadas största stad äntligen få sin heliga redemption.
Allt det vet Chall – ny konsult i de blåvita lövens coach-stab. Så hon har under de dagar som gått sedan ”The Miracle in Alberta” introducerat Karins mäktiga rader för såväl laget som staden. De tog ett tag att sätta sig – utom hos Lill-Nyllet, Andreas Johnsson, Pierre Engvall och Rasmus Sandin, som alla hjälpt till att undervisa resten av truppen med uttal – men nu går alla runt och mässar ”Den mätta dagen…”.
Det högtidliga och ödesmättade i dikten står i bra samklang med den allmänna stämningen i Toronto. Euforin, partystämningen och de sprittande förväntningarna från tidigare i finalserien har ersatts av något annat. Det är allvar nu. Dödligt allvar. Maple Leafs kan vinna Stanley Cup ikväll och det blotta tanken känns overklig. Så hela jättemetropolen håller verkligen andan – och det gör även vanligtvis stoiska ikoner som Börje Salming och Mats Sundin.
– Jag har aldrig varit så nervös. Det är mycket värre än när jag spelade själv, säger Sudden när han till sin stora glädje fått hälsa på den nu världsberömde Ondskan Ekeliw efter morgonvärmningen som kan vara säsongens allra sista.
Börje – som även han beskriver det som ”stort” att få ta Ekeliw i hand – nickar instämmande.
– Jag har levt i 69 år. Inget jag varit med om under de 69 åren slår detta. Bara det nu inte blir för mycket för grabbarna. De är ju så unga.
Ja, det är vad alla oroar sig för när pucken ska släppas 20.23 på kvällen, efter nationalsång levererad av Celine Dion – ”aningen bättre än mistluren som sjöng i Edmonton senast”, som det står i Toronto Sun. Atmosfären inne i Scotiabank Arena är så förtätad att det nästan inte går att andas och det vore nästan konstigt om ynglingarna i hemmalaget INTE fick mjukost i knäna och sockerdricka i handlederna.
Men nä. De rivstartar, går till attack direkt och skapar tre feta chanser de första 90 sekunderna. Med det bryts anspänningen och hela Scotiabank förenas i ett veritabelt vrål.
– Jag vet vad det här är, vrålar Lasse Granqvist, titta i båset!
Ja, där står ingen annan än Chall, intill Sheldon Keefe, och nickar nöjt.
– Det är Chall-effekten, slår Lasse fast.
Oilers hänger inte med alls i inledningen och redan efter 01.44 tar Ryan Nugent-Hopkins en utvisning för hooking. Då ökar Leafs takten ännu mer. Det smäller oavbrutet i stolpar och ribba och Koskinen får rada upp regelrätta cirkusnummer för att freda gästernas kasse. 06.04 in i matchen hjälper inte ens det. I en vild röra framför honom får John Tavares tag i en studsande puck och föser in en backhand under benskydden på finländaren.
Jublet i hallen når såna decibeltal att till och med Angus Young i AC/DC skulle ringa störningsjouren och Ekeliw ramlar helt enkelt av sin stol av tryckvågen.
– Hallå hallå hallå, säger han när han reser sig igen.
Leafs fortsätter spela bra resten av perioden, men även Oilers mopsar upp sig och kommer framförallt i farliga kontringar. Det är sånär kvitterat när Oscar Klefbom i slutminuten laddar stora kanonen mitt i slottet – men puckfan går efter touch på Toronto-ben stolpe-stolpe ut.
Andra perioden ser ungefär likadan ut, med skillnaden att gästernas kontringar blir alltmer frekventa. Ja, emellanåt lyckades de till och med etablera långa anfall. Även Freddy Andersen spelar emellertid inspirerat så först i ett powerplay efter 15.37 utjämnar Leon Draisaitl. McDavid hittar honom öppen på högerkanten med en fenomenal trolleri-passning så tysken kan bara dynga in pucken i mer eller mindre öppen bur.
Ett nervöst sorl sprider sig över läktarsektionerna – och det hinner förvandlas till ett plågat kvidande innan periodpausen är över, för…visst, Edmonton går upp i ledning när bara 30 sekunder återstår. Det är Leafs som har PP, men Josh Archibald och Riley Sheahan rycker iväg två mot en mot Cody Ceci och det slutar med att den sistnämnde sprätter upp pucken i nättaket bakom dansken.
– Det börjar kännas som att vi ska flyga tillbaka till Edmonton imorrn. Jag vill till Norge nu, muttrar min pressläktargranne från Örby.
Leafs push i inledningen av tredje blir givetvis ursinnig – så ursinnig att de tvingas blotta sig bakåt ännu mer. Oilers har ÄNNU en stolpträff efter bara några minuter. Den här gången är det Tyler Ennis som drar av en svordomsramsa när han återvänder till båset. Så nära ju – och 3-1 där hade nästan garanterat en Game 7. Istället får Leafs några minuter senare ett powerplay – och då slår Lill-Nyllet till. Rasmus Sandin skjuter och Wille snappar upp returen och vinklar in pucken mellan benen på Koskinen.
Ytterligare ett par riktigt fina chanser – av den sort som utlöser skärande ”iiiiiiiiii”-skrin på läktarna – hinner noteras i anteckningsblocken på pressläktaren innan ordinarie matchtid är över, men inga fler mål produceras.
Så det blir förlängning.
I en Game 6
Med Stanley Cup-pokalen i potten.
– Jag har aldrig känt så här, konstaterar Ondskan Ekeliw när han efter ännu en vurre med bröd i tredje pausen sätter sig till rätta igen.
Nej, det finns inget annat i hela världen som kan jämföras med det som händer i en när man får uppleva såna ögonblick i Stanley Cup-finalen. Alla sinnen skärps, dopamin och adrenalin sköljer genom blodomloppet, hjärtat börjar dunka i bröstkrogen.
Och de direkt fysiska sensationerna bara intensifieras när det ser ut som i den här förlängningen, för jodå – det bara fortsätter på samma sätt. Bägge lagen tömmer bränsletankarna, kör så hårt det går och radar upp chanser som håller på att ge hela Kanada kollektiv hjärtinfarkt. Joakim Nygård och Kasperi Kapanen har till exempel YTTERLIGARE varsin puck i stolpe respektive ribba – och i en galen sekvens i slutet av första OT-perioden ska Auston Matthews bara vräka in pucken i tom kasse men blir så ivrig att han missar pucken
Först 14.43 i femte perren tar det slut – och det är en svensk som skriver in sig i historieböckerna för evigt.
William Nylander bryter ett Oilers-anfall i egen zon, för pucken över blå, spelar till Matthews i mitten i höjd med röd och han för den direkt vidare till Mitch Marner på högerkanten. Marner trampar över offensiv blå, tar sig mot kassen och avlossar ett skott. Koskinen tvingas släppa retur rakt ut och Lill-Nyllet, som kommer släpande, kan dunka in segermålet Toronto väntat på i ett halvt sekel.
2020 års final är därmed, i ett enda otroligt ögonblick, avgjord – och Maple Leafs Stanley Cup-mästare för första gången sedan 1967.
Glädjescenerna som utbryter slår allt NHL sett tidigare. Såväl spelare som fans gråter, legendarer som Sudden och Salming står i bara skjortärmarna och dunkar i plexit, det vanvettiga vrålet som följde på Lill-Nyllets redan klassiska balja tar inte slut – det bara växer och växer i styrka.
Ingen kommer sig ens för att bua åt kommissionär Bettman när han kliver ut på röda mattan, lyckan är för enorm. Men han hörs knappt ändå – för att jublet aldrig avtar. Så lagkamraterna får säga åt den rödgråtne Nyllet att det är han som ska åka fram och hämta den förta trofén. Japp: De ärevördiga medlemmar i PHWA som röstar tycker att han varit slutspelets mest värdefulle och ger honom Conn Smythe Trophy.
Sedan är det Tavares som kallas fram – och när han, som förste Leafs-kapten sedan George Armstrong, lyfter Stanley Cup-bucklan inleds en fest i Toronto som alla vet kommer pågå tills nästa säsong startar.
Hans första ord till Pierre McGuire, efter att ha lämnat över pokalen till Jason Spezza, som ju är skadad och blir mästare i kostym är:
– Vi tackar Chall! Den mätta dagen, den är aldrig störst!

Resultat: 2-3 (OT)

Toronto vinner serien med 4-2 och är Stanley Cup-mästare för första gången sedan 1967.
• • •
Tack för att bi hängde med under hela den här galna slutspelsfantasin. Verkligen inte samma sak som the real thing, nej, men lite roligt har vi ändå haft.
Nu laddar vi om för verkligheten – hur den än kan tänkas te sig.