Ännu en oförglömlig dag i Stanley Cup-racet, del 12

TAMPA – COLUMBUS 5-4 (Slut, OT 1)
BOSTON – CAROLINA 2-1 (Slut)
COLORADO – ARIZONA 7-1 (Slut)
PHILADELPHIA – MONTREAL 3-5 (Slut)
ST. LOUIS – VANCOUVER 3-4 (Period 2)
• • •
Men nu blommar löken.
Så här hade jag hunnit skriva innan vi fick en ny bugg i matrixen:
”Blues håller på att släcka lyset för Canucks.
Jag älskar det lustfyllda, orädda, sprittande, aggressiva och rappa i Canucks all in-hockey, men bluesmännen är för tunga. För starka. De bara manglar kidsen i skoningslösa, massiva attacker.
Och så har de Ryan O’ Reilly.
Vad fan ska man säga om honom?
Så här: Om Jussi Björling spelat hockey, och varit lika bra på att åka skridskor som att sjunga, hade han gjort det på samma sätt som Conn Smythe-kungen i Missouri”.
Men vad händer?
De otroliga valparna – som uppenbarligen inte har förstånd att bli nervösa eller rädda – kommer tillbaka och vänder till synes dödligt 1-3-underläge till 4-3-ledning.
Jag sitter bara här i min dammiga korresoffa och skrattar.
• • •
För oss som hellre amputerar fingrar än går till tandläkaren var scenerna när Brendan Gallagher fick behandling i käften inför öppen ridå i båset i Toronto, med blodet skvättande runt kinderna, ingenting mindre än en skräckfilm.
Men han bara bet ihop – bokstavligen – och studsade ut i striden igen.
Hockeyspelare är aliens.
• • •
När vi talades vid för en timme sedan gjorde Gabe The Babe allt han kunde för att tona ner min begeistring över hur lysande Avalanche spelat på slutet.
Ah, den försiktige kaptenen.
Rick Tocchet räddade kvällen med några mindre oförblommerade kommentarer via Zoom:
– De har ett helvetes bra lag. Kedjan med Landeskog, MacKinnon och Rantanen är helt otrolig. Ska man ha någon chans när de är på isen måste man spela på absoluta toppen av sin förmåga.
– Men det var ändå bra för våra unga killar att uppleva det här. Om de legat på stranden och tänkt på att vi bara var några poäng efter topplagen i grundserien hade de kunnat få för sig att vi är nästan lika bra. Nu vet de hur långt vi har kvar innan vi kan utmana.
• • •
Tyler Mottes shorthanded-mål i första perioden var omåttligt snyggt. Eller rentav – häpp – omottligt.
Ännu mer omottligt:
Han gör ett till nu i andra!
• • •
Nu har vi fått starttiderna för lördagens matcher också: Canadiens-Flyers 19.00 (01.00) och Canucks-Blues (03.45).
Inga mer matinéer på vanliga veckodagar!
Det är så jag vill utbrista i Etta James ”At Last”:
”At last my love has come along
”My lonely days are over and life is like a song, oh yeah
At last the skies above are blue
My heart was wrapped up clover the night I looked at you”.
• • •
Markan gör står för några helt mirakulösa räddningar också – liknande de han dagligen radade upp i februari.
Utan Jacob från Gävle – ingen vändning.
• • •
Ojvoj och ojvoj igen – hur ska det här sluta?
Tredje blir…ja, episk är ordet.
Och det är för sorgligt att så många älsklingar i spåret trallgökat sig i säng redan. Det här är ju hela den oförglömliga dagens verkliga höjdpunkt.