En ny dos Stanley Cup-opium

Kavla upp skjortärmarna.
NHL har en ny kanyl redo och tänker injicera oss med en saftig fredagsdos av allt det där vi vid det här laget hunnit bli helt hooked on och måste ha på praktiskt taget daglig basis:
Glittrande klapp-klapp-bling, snudd på outhärdlig spänning, slagskott som minner om kraften som lösgörs när NASA skjuter upp rymdfärjor från Cape Canaveral, fräsande ilska och höga-sparkar-sprittande glädje, finter och moves utförda av estradörer som får medlemmarna i Cullbergbaletten att framstå som mittbackar i tyska fotbollslandslaget på 80-talet, atmosfär så tät och tjock att vi skulle säkra hela nationers energiförsörjning om den gick att konservera, tacklingar så våldsamma att statliga censurmyndigheten skulle blanda sig om den visste, rusande puls och dopamin-påslag liknande vattenkaskaderna i Colorado River när de öppnar Hoover Dam-luckorna, intriger och strategiska snilledrag a la pansargeneral Patton, hopp och löften och förväntningar och den rent högtidliga känslan av att vi ser hela livsöden avgöras och definieras.
Så, fram med underarmen nu. Du kommer inte känna mer än ett litet stick när du hör Mike Milburys röst. Sedan är det bara att låta Stanley Cup-knarket strömma genom blodomloppet och sätta hela kroppen i ljuvlig brand.
There’s nothing like it!
• • •
Oj macaroni voj – fiendskapen och hatet mellan de två klaner som inleder detta magnifika fredagspass med en sjätte konfrontation bara eskalerar.
Canadiens GM Marc Bergevin uttryckte i morse ”stor besvikelse” över att Badtofflan uttalat sig så respektlöst om Brendan Gallagher och hans demolerade käke och någon timme senare fick Badtofflan frågan om han ångrade sina ordval.
Inte precis.
Han doubled down – som en pokerspelare i Vegas som plötsligt tror sig sitta med hetaste handen sedan guldrushen.
Lyssna här:
– You don’t like to see any players get injured. There’s no doubt (…), but at the end of the day, I can only state the facts. And the fact was, Gallagher got up, and his mouth didn’t shut up for at least five minutes – to the referee, to the linemen and to our bench. So he didn’t look like he was hurt, other than obviously it looked like he had a cut. I believe if the Montreal medical personnel thought it was something serious, they probably would have taken him off and brought him inside.”
Han sa också följande till franskspråkig media:
– I don’t know if he aggravated his injury through force of speaking to us and the officials. I’m not a doctor. I can’t say.
Haha, helvete. Badtofflan goes to war – och ja, syftet är förstås att flytta fokus från egna tillkortakommanden och orosmoment – Hart i senaste matchen! – och distrahera motståndarna.
Hur mycket älskar man inte sånt?
• • •
Milbury, ja – sticket ni känner i armen innan det blir skönt.
Han KAN inte låta bli att trampa i de ljudligaste, mest ostämda klaverinstrumenten.
Jag missade det i direktsändningen igår – och tack och lov för det, jag hade blivit så förbannad att jag bitit ur en plomb till – men mitt under Islanders-matchen lyckades han alltså kläcka ur sig att spelarna har det suveränt i bubblan, bland annat för att det ”inte ens är några kvinnor på plats som de blir distraherade av”.
Vilken knölpåk.
Alltså…att han har en världsåskådning byggd på värderingar Djingis Kahn hade nickat uppskattande åt är en sak, det går antagligen inte att göra något åt – men att han inte fattar att den där skiten inte flyger 2020? Att det är en ny värld där ute, att de flesta inte vill höra 50-talets patriarkat tala i tv på prime-time, att han blir betraktad som ett arsle när han luftar dylika synpunkter? Såg han inte vad som hände med själsfränden Don Cherry – eller Jeremy Roenick?
Well, han fick under dagen svar på tal så det visslade om det av Katie Strang – utan tvekan en av USA:s mest framstående sportjournalister och dessutom en vän jag har mer respekt för än de allra flesta. Rolig så in i helvete – och samtidigt ett levande monument över det vi kallar integritet.
• • •
Det finns, påminner Larry Brooks om på Twitter, infekterad historia mellan Badtofflan och Canadiens gällande brutna käkar.
I konferensfinalen 2014, när Badtofflan coachade Rangers, såg ju köttskallen Brendan Prust till att bryta kompisen Derek Stepans käke med en sen, ful tackling i ansiktshöjd och då var det en Montreal-spelare som efteråt sa ”vadå, han skrek och gafflade efter smällen, så illa kan det inte ha varit”.
Gissa vem?
Just det – Brendan Gallagher.
Och som Brooksie skriver:
You think Vigneault has forgotten?
• • •
Well, nu kom förresten beskedet att ni slipper det irriterande sticket i armen.
Milbury stoppas från kvällens sändning.
En inte alltför avancerad gissning är att den avstängningen inte upphävs förrän den yttersta dagen.
Vi har nog hört det sista av Djingis Kahns kompis.
Den som blir ledsen räcker upp armen.
• • •
Nu har godiset från tidigare i veckan till sist tagit slut. Duktig sweet tooth Persan – sådan behärskning är jag inte känd för.
Faktum är dock att jag slängde bort de sista, sega kolorna. Det var en med en sån jag drog ur en gammal lagning långt bak i käken, ursprungligen ditsatt av en tortyrmästare på Folktandvården i Borlänge på 70-talet, och för det kände jag att hela kola-kollektivet behövde bestraffas.
• • •
Vem kommer saknas mest, är frågan – skadade Gallagher i Montreal eller avstängde Niskanen i Philly?
Even Steven, tror jag – fast passionerade Gallagher var onekligen själva grundbulten i Habs seger i förrgår.
• • •
Visst är det härligt med Taddsons långa, välformulerade, passionerade Capitals-analyser i spåret?
I love them.
Karln borde försörja sig som skribent.
• • • 
Nej, jag har inte glömt att Canucks helt förbluffande har chansen att släcka lyset för regerande mästarna ikväll, och att vår nye målvaktskung Markan ska göra ett nytt, kittlande framträdande – men vi återkommer till det dramat när det närmar sig. Först är det totalfokus på kriget i Big Smoke.
• • •
Marie Lehmann på SVT, Kajsa Kalméus på Hockeysverige, bloggens eviga sidekick Varpu Sihvonen på finska nyhetsbyrån, Samantha Pell och, före henne, Izzy Khurshudyan på Washington Post, Helene St James på Detroit Free Press, Emily Kaplan på ESPN, Helene Elliott på LA Times, Amalie Benjamin på nhl.com, Sara Orlesky på TSN, Sarah McLellan på Star Tribune i Minnesota, Lisa Dillman på The Athletic, Tracey Myers på nhl.com, Kristen Shilton på TSN, Sarah Baicker i Philly, just Katie Strang på The Athletic…
Många av de bästa hockeyjournalisterna i världen är kvinnor och den som betraktar den som blott distraktioner är en idiot. Hela branschen vore en outhärdlig gubbklubb utan dem, that’s for sure.
• • •
NHL har bråttom och vevar alltså igång andra omgången redan i morrn, med första matchen mellan Colorado och Dallas – fast första omgången kanske inte är fullbordad ännu.
Det går att förstå, när alla redan är på plats känns det förmodligen som slöseri att bara låta en hall stå tom en lördagkväll, men beslutet skaver svårt i mitt sinne för ordning och kronologi, och gör våld på mitt behov av tydliga markörer mellan olika skeenden i processer som Stanley Cup-slutspelet.
Så i protest tänker jag vara ledig och gå ut och göra stan, så den nu är, i alla fall.
• • •
Mitt rättstavningsprogram vill plötsligt ändra Bergevin till Bergelin.
Haha, så ålderdomlig ledare är han ju inte.
• • •
Två klenoder från The Stanley Cup Shrine innan vi åker – med kopplingar till rivalerna i vår första outing.


Okej, time to get high.
Låt Stanley Cup-tacket flöda!