För mycket av det goda är underbart, del 2

NASHVILLE – ARIZONA 1-3 (Period 1)
• • •
Ojvoj, här följer vi ju inte alls det manus som bloggen i sin oändliga vishet hade författat.

Nashville ser inte alls ut som något nytt lag. Nashville ser ut som i december och spelar plattfotshockey – stum, stel, stirrig, ängslig och ostrukturerad.
Yotes, däremot, är on a roll och kör över John Hynes passiva statister med speed och aggressivitet och förträfflig puck movement.
Det är faktiskt lite häpnadsväckande.
• • •
Så tronskiftet i Nashville har verkligen genomförts nu.
Saros ÄR nummer ett.
Ja, det var väl dags – men lite konstigt känns det att se Pekka Pinne i båset när en playoff-match startar.
• • •
Jag tycker det var nyss jag träffade honom – då en försynt, vänlig pojkvasker – i Chicago första gången, men Yellbear Hjalmarsson hör till de verkliga veteranerna nu.
Han är dock fortfarande, i (den relativa) ålderdomen, lika överjävlig på att täcka skott. Eller att äta puck, som Pierre i akvariet mellan båsen säger.
• • •
Ett liknande tronskifte är ju på G i Rangers, men i och med att Storken inte är fit for fight håller Henke fortfarande sin fantastiska slutspelssvit vid liv.
Han har de facto startat i 127-raka playoff-matcher. Senast Rangers hade en annan målvakt i kassen när en playoff–batalj började – Kevin Weekes – var våren 2006.
• • •
För att vara helt förutsägbar: Flippers mål, med två och en halv sekund kvar, kan ändå betyda en del.
• • •
OEL:s tivoliattraktion till mål bekräftar min gamla tes om att det inte spelar någon roll hur mycket hockey man konsumerat i livet. Varje ny match får man bevittna något man aldrig sett tidigare.
Vad sjukt.
• • •
Man kan se frågorna om livets mening, rymdens oändlighet och Coldplays popularitet som stora mysterier.
De är ändå inget mot att Nashville Predators, med sitt spelarmaterial, år ut och år in har ett så förbluffande tandlöst powerplay.
• • •
Du kan vara lugn, Julia. Jag är ju ingen vissångare och tänder aldrig några levande ljus – allra minst under den ångande sommaren. Och jag slutade röka dagen efter Fredrik Wikingssons 40-årsfest i East Village för sju år sedan.
• • •
Nashvilles penalty kill är sannerligen inget att skriva poesi om det heller.
Herrejävlar.
• • •
Som Puck Daddy Wyshynski påpekade häromdagen påminner McGuire i sitt nya tredagarsstubb lite om skådepelaren Stanley Tucci.
• • •
Inga lag har, vad jag vet, sparkat sin coach mitt under pågående slutspel, men Preds GM Poile gillar ju spekatkulära tilltag och kan väl bli den förste, no?
• • •
Det där introt blev inte så särskilt kort ändå.
Well, det är svårt att sätta punkt när allt är så kul!
Nu kör vi!