För mycket av det goda är underbart, del 3

NASHVILLE – ARIZONA 1-4 (Period 2)
• • •
Järnspikar, nu hamnar jag i en svacka så djup att jag knappt orkar slå ner tangenterna på latoppen.
Tur för mig, då, att det händer så lite på isen Rogers Place.
Det är ju bara Preds som gör bort sig när de får ännu ett powerplay – och släpper in ett katastrofalt baklängesmål som lär försegla deras öde.
Morsning och goodbye.
• • •
Flipper Forsberg är Nashvilles överlägset bäste spelare. Det säger inte så mycket just idag, men han försöker i alla använda sin talang till något konstruktivt.
• • •
Ni behöver inte oroa er över hur den eminente Kenny Albert har det i bubblan i Edmonton.
Vi är Facebook-vänner, så jag råkar veta att han inte alls är där. Han sitter i en studio i Connecticut och pratar.
• • •
Grabner är lika specialiserad på sin grej -shorthanded-mål – som han på ”The Tonight Show” var som i 30 år varje kväll presenterade Johnny Carson med sitt ”Heeeeere’s Johnny” – Ed McMahon – och inte gjorde så mycket mer.
• • •
Ut med Hynes, in med Gerard Gallant. För tusan.
• • •
Däremot måste ju Tucci McGuire, som står där sitt akvarium, följa bubbel-reglementet och testas alltså varje dag.
Det är, av oklara skäl, något lätt obehagligt över tanken.
• • •
Jag läser alltid ”Caligula” när jag ser namnet Caggiula – och Caligula förtjänar betydligt hårdare straff än en matchs avstängning, Kenta.
• • •
Hur verkar det i roundrobin-drabbingen då? Nåt att se?
• • •
Nu får det bli en brutalt stark laddning kaffe här