Innan det blir sent för tidigt
Vi tar och drar favoritklyschan idag igen:
It’s getting late early – både här och där.
De olycksbådande molnsjoken stävade in på Colorado Avalanches himlavalv igår kväll – och samma öde kan drabba Tampa Bay Lightning och Vancouver Canucks när nästa etapp i Stanley Cup-racet nu ska tillryggaläggas i Scotiabank Arena och Rogers Place.
Om de förlorar även Game 2 mot Boston respektive Vegas börjar marken krackelera under skridskoskenorna och inom bara dagar kan hela säsongen försvinna i ett slukhål.
Men de kan trösta sig med en detalj som möjligen ter sig banal men antagligen är rätt så betydelsefull:
Efter träningen i morgon behöver de inte knö ner sina bastanta hockeyrövar i flygplanssäten och flyga till Logan i Boston och McCarran i Vegas.
Även fortsättningen av kvartsfinalserierna fortsätter i samma arenor, under samma förutsättningar.
Det underlättar en comeback, tror jag. Eller gör det i alla lite enklare att undvika katastrof på en gång.
Nog gynnar det exempelvis Bolts en smula att de slipper ta sig an björnfamiljen i själva mothership-idet TD Garden, där de våldsamt högljudda fansen utan tvekan ger hemmapojkarna extra energi med sitt blytunga ”Let’s go Bruuuins”. Och partyt i T-Mobile Arena på Strippen i Vegas under slutspelsmatcher – gosh så Canucks ska vara glada över att få slippa det.
Men även själva resandet – eller det inställda resandet, snarare –spelar gissningsvis roll.
Ja, jag älskar att resa, i synnerhet under slutspelsrushen, och skulle just nu ge nästan vad som helst för att få uppleva även det som till vardags framstår som outhärdligt; den hopplösa kön till securityn på Pittsburgh International, illaluktande medpassagerare med för mycket handbagage på sätet intill under en red-eye från San Jose till JFK, svår turbulens under inflygningen mot Wayne County i Detroit, missad connection i Atlanta och fyra timmar försenad avgång från Lambert i St. Louis – utan möjlighet att gå till baren för jobb väntar ändå vid ankomst.
Men det är samtidigt så att oavbrutet flygande, särskilt över flera tidszoner, sliter och tär. Man blir stressad och utsjasad. Och det gäller även HL-stjärnor, fast de transporteras i så gränslös komfort. Nu, i början av serierna, är det inte så farligt, men flängandet från match 4 och framåt är pärs alla inte står pall.
Nu slipper de det momentet.
Helt.
Så min klyscha kan gå och snyta sig.
Det må bli sent tidigt här och där. – men det är lättare att vrida tillbaka klockan än någonsin.
• • •
När jag skriver om proppar i den här bloggen brukar det handla om såna som Yellbear Hjalmarsson sätter in med höfterna när Gabe The Babe Landeskog kommer fri.
Men nu har jag min egen i höger öra och den är lika omutlig som Vegas Golden Knights forechecking. Hur mycket jag än pumpar med Debrox – den amerikanska version av er Revaxör – vägrar det lätta..
Det får två konsekvenser:
1. Jag är på dåligt humör och fräser och morrar. Passa er.
2. Jag får lov att lyssna på Kung Kenta-Guran och inom kort gå till någon vårdinrättning och få hörselgången sköljd. Och – det gör mig ännu grinigare. Verkligen, passa er…
• • •
Apropå grinig blev den kostsam, Tårtans avslutande finger-flip visavi media i bubblan.
NHL meddelade idag att den argsinte Columbus-coachen får böta 25 000 dollar för sitt uppträdande.
Lite saftigt, kan tyckas. Spelare som hugger huvudet av varann får betala vad som motsvarar 50 öre men en sur coach som inte vill prata klämmer de på vad som motsvarar en årslön för somliga.
Samtidigt är det på tiden att han lär sig nån gång. Herr Kapten Haddock får big bucks av Jackets och i lönen ingår bland annat att sitta genom presskonferenser – även efter bittra förluster.
Så hemskt är det inte, skärpning gubbe.
• • •
Men nej, ni behöver inte vara oroliga för mitt öra – och framförallt behöver ni inte plåga hypokondrikern med teorier om vad för allvarligare åkommor det kan tänkas handla om.
Jag hör tydligt klart, och har inte ont – det är bara sjukt irriterande.
• • •
Aj och oj, Lightning tvingas klara sig utan Ryan McDonagh i afton.
Det är ett brutalt avbräck. Så brutalt att jag nog får ta och revidera mitt tips. Matchen kommer nog inte sluta som jag hade för mig för ett par minuter sedan.
• • •
Åh, trade alert är kul. Penguins byter alltså till sig Kasperi Kapanen, plus Jesper Lindberg och Pontus Åberg, från Toronto – och skickar bland andra Evan Rodrigues och Filip Hållander i andra riktningen.
Tja, det är inga fel på Kapanen. Men det är inte alldeles lätt att se vilka behov han tillfredsställer i västra Pennsylvania.
Och vad trist för Lill-Nyllet. Han och Kapanen är ju bästa polare.
• • •
I mediapoolen ligger er bloggare nu på 13:e plats – med blott fem konkurrenter bakom mig. Upp till stjärnan på förstaplatsen – vi kan kalla honom Arpon – har jag 35 friska poäng. Ska vi hoppas att Chara, Paquette, Markan och Nosek hjälper mig att överbrygga det avståndet ikväll?
• • •
I en intervju med The Athletic idag säger Phil Esposito att Nikita Kutjerov skulle kunna vara lika dominant som Sidney Crosby och Connor McDavid – om han bara inte förstörde för sig själv med sitt humör hela tiden
– Jag önskar jag hade haft hälften av hans talang när jag spelade. Han har så mycket mer begåvning än den han utnyttjar. Därför är det så frustrerande att se honom spela så dåligt, säger den gamle Sverige-hataren.
Något ligger det.
• • •
Reviderad tipsrad:
•Tampa – Boston 2
•Vegas – Vancouver 1
• • •
Dagens klenod i The Stanley Cup Shrine här i holken på Manhattan:
Det är själva grundpelaren, Canucks gamla tröja – plus en Sportbladet-mössa – och jag lyfter fram den i hopp om att Nucks ska kunna spela i alla fall lite bättre senare ikväll.
Och, let’s do this.
Showtime!
