NHL-bloggen

Klockan klämtar i Stanley Cup, del 2

WASHINGTON – NY ISLANDERS 0-1 (Period 1)
• • •
Capitals börjar i alla bättre än i tisdags – men det säger inte så mycket eftersom de då föranledde somliga att jämföra dem med portabla bekvämlighetsinrättningar.
De hamnar ju olyckligtvis i underläge igen och vad som än hände senast är det mot denna motståndare fortfarande som att vara sårad hjortkalv när en jävla deltakrokodil gör sin dödsrullning.
Så klockan ringer i sanning nu.
• • •
Bäckis används, i alla fall inledningsvis, väldigt försiktigt av Reirden.
Han får nöja sig med tjänstgöring i tredjekedjan fem-mot fem och ingår blott i andra PP-uppställningen.

Det förstår jag inte. Om han nu kan spela ska han väl utnyttjas på rätt sätt. Att inte göra det är som att ha en AK-47:a i vapenskåpet men ta med sig morakniv till gatustrid mellan crips och bloods.
• • •
Beauvillier är hetaste stjärnan från Long Island sedan Billy Joel.
• • •
Det är okej med gubbarna som pratar här också, Forslund och Milbury – bara den senare kan hålla sina grottmansvärderingar i schack.
Men jag håller med dig, Linyreg, de stora upplevelserna är kvällarna med Kenny Albert och Pierre McGuire i Edmonton.
De är trivsammaste kommentatorsparet sedan Arne och Ankan.
• • •
Haha, kul tweet från den store Michael Farber – den nu pensionerade kanadensiska hockeyjournalistikens svar på Hemingway:

Men är det redan så illa för Niskanen att han har samma status i Montreal som Kreider Greider – som varit total persona non grata i hela den franskspråkiga delen av The Great White sedan han körde över Price i konferensfinalen 2014?
• • •
Jisses, det minsta man kan begära är väl att domarna klarar av att räkna till fem?
• • •
Personligen tycker jag inte det känns som det går att lita på Holtby längre.
• • •
Jaha, nu får jag igen för min eufori över late night-shower och inget annat.
Det är nästan helt öde i spåret, bara jag och Kung Kenta – för spåret vad Guran är för Fantomen – och Linyreg tycks vara vakna.
Men det är ju själva järngänget, så det går finemang ändå. Ni andra får väl läsa när ni kan.

Per Bjurman