Lord Stanley växlar upp, del 9

CAROLINA – NY RANGERS 4-1 (Slut)
CALGARY – WINNIPEG 2-3 (Slut)
TAMPA – WASHINGTON 3-2 (Slut, straffar)
VEGAS – DALLAS 5-3 (Slut)
PITTSBURGH – MONTREAL 1-0 (Period 2)
• • •
Mja, hörrni – Montreal gör det väldigt bra och hänger kvar i matchen, som den törstige hänger kvar i baren fast personalen börjat diska.
Detta är alls icke avgjort – och så länge det inte är det kan jag försäkra att Sullivan har så hög puls att han skulle bli inlagd för observation om hans husläkare bara visste.
• • •
Som vi var inne på introt i dag: Det onda blodet börjar alltid koka i Game 2. De här pojkarna hatar varann nu.
• • •
Toobster har rätt, för 20 år sedan – 2000 – spelades senaste Stanley Cup-finalen, mellan Devils och Stars, helt utan svenskar.
Jag trodde att Albelin lirade i New Jersey då också, men nope.
Min magraste blågula skörd var 2010, när Yellbear Hjalmarsson ensam försvarade de våra färger. Sedan har jag också bevakat oförskämt många finalserier där ena laget helt saknat svensk representation.
Pittsburgh både 08 och 09, Philadelphia 10, Boston 11, samt LA 12 och 14.
Usch, så ska det inte vara.
• • •
Isias förtrupper är här nu. Det blixtrar och dånar duktigt över Manhattan.
Hjälp.
• • •
Nä, Malkin är verkligen inte i form.
Han är van vid att ligga vid poolen den här tiden på året och vill tydligen göra det nu också.
• • •
I årets giv är det Winnipeg, Carolina och – förlåt, Julia – Montreal man som svensk mediarepresentant helst ser utslagna innan finalen.
Folin och Olofsson ingår i och för sig i Habs-truppen men som framgår får de ju inte spela.
• • •
Se, Pittsburgh snubblar på min gamla käpphäst: Gör man inte mål när man får chansen fem mot tre går det inte. Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Eftersom detta är sista matchen jag ska skriva ikväll och hade sett fram emot ett par kalla Yungeling efter slutsignalen är det helt givet att det blir lång övertidsthriller.
Lagen om alltings…ni vet.