NHL-bloggen

Per aspera ad astra, del 2

MONTREAL – PHILADELPHIA 0-1 (Period 1)
• • •
Det börjar kännas som att Flyers har det här, va?
Julias grabbar lirar med mer svikt i steget än senast, i alla fall offensivt – men det gör Kentas också och därmed består kvalitetsskillnaden, liksom.
• • •
Gosh, den rafflande österrikaren får på en riktig rökare, med lika mycket bett som saltpaddorna här i godisskålen, när han dunkar in ettan bakom Price.
Det skulle jag vetat när jag för många somrar sedan åkt bil med Niklas Eriksson, då coach i Leksand, längs Riksväg 70 och Raffl ringde från Arlanda för att förhöra sig om vägen till Dalarna…
• • •
Hehe, såna här ser rubriker ser man ju alltför sällan.

Så kan det gå när han med 45:orna på klubbmärket i heltäckningsmattorna, Broccolipajen från Bromma, är kvällschef på sporten.
• • •
Väldigt ledsamt med Dale Hawerchuk.
Hans storhetstid inföll långt innan jag tog mig mina jungfrusteg i NHL-terrängen men namnet Hawerchuk genljöd ju över världen så han var ändå en jag böjde huvudet inför. Alla som kände, eller bara träffat, honom intygar dessutom att han var en enastående fin människa.
Så – God bless. Vila I frid.
• • •
Alex Belzile borde i pausen få en lektion om måtten på målburar som används i sporten ishockey.
• • •
Jag har en T-shirt med Little Feat-tryck idag, om någon händelsevis vill veta. Little Feat borde ni lyssna på, det var ett osedvanligt svängigt och själfullt rockband. Lowell George forever.
• • •
Teemu, som tydligen hann ta farväl igår, twittrar väldigt fint om sin bortgångne vän Ducky.

• • •
Sloppy period, gnäller de I NBC-studion.
Var det?
Nä, det tyckte inte jag.
• • •
Tack för alla vänliga ord om introt, ni är ju för fina, jag blir alldeles rörd – och vi kan härmed slå fast att vi tagit i hand.
Per aspera ad astra!

Per Bjurman