Sagan om Stanley Cup fortsätter, del 2

TAMPA – BOSTON 0-1 (Period1)
• • •
Skönt att se att flera tycker att förstaperioden är lite seg.
Ekeliw messar nämligen om att han tycker tempot är högt och intensiteten skrämmande och jag får för mig att det är jag, med resterna av Owl Tail-såsen i blodomloppet, snarare än matchen som inte kommit igång ordentligt.
Men det handlar snarare som att supporterns entusiasm förblindar i Örby..
• • •
Det är ingen dålig nytändning David Krejci fått i det här slutspelet – 34 år gammal.
Han är ju lika bra som 2011 igen.
• • •
Sergachev ser ut som han spelar gitarrist i gamla 70-talsbandet Bay City Rollers och borde sålunda klippa sig.
• • •
Fast nu ser jag på nätet att Krejci de facto stod för 73 poäng i fjolårets grundserie, så den där nytändningen ägde nog rum redan 2019.
• • •
Det enda jag minns från hela inledningsperioden är det friläge Kase – ska enligt mig uttalas på samma sätt som, eh, ja dase – kommer loss i här på slutet.
Veva upp temperaturen nu, pojkar.
Det är Stanley Cup.
Fast just när jag skriver det tippar Cole in 1-0.
Bra, det behövdes innan pausen.
• • •
Ja, undrar när Molles klocka ringer – eller om han bara slagit av den och snarkat vidare.
Man vet aldrig med vår gulsvarte vän.
• • •
Återigen är Doc så uppspelt över att få referera igen att trutten går som på auktionsutropare på sån där boskapsmarknad.
Om Olczyk ända satt bredvid honom och kunde viska att han ska tagga ner liten…
• • •
Minns ni gamla Bruins-duon Lillbjörn och Storbjörn? De rumsterade om ordentligt i spåret några år – och försvann sedan helt.
Man undrar ju ibland varför somliga bara tystnar och försvinner.
Lova att aldrig göra så, Guran.
• • •
Ett glas vatten hitåt, tack.