Showtime i Stanley Cup-himlen igen
Att ta en ledig dag under Stanley Cup-slutspelet är som sitta på backstage-området under de bästa konserterna på en rockfestival.
Där, på backstage-området, är det skönt för att man slipper trängas, kan dricka öl och hör ändå – men man missar ju egentligen all action och ångrar sig efteråt. Och under day offs medan Stanley Cup rullar är det skönt för att man slipper stressa, kan dricka öl och ser ändå – man missar ju egentligen all action och ångrar sig efteråt.
Det fick jag en nyttig påminnelse om under gårdagen. Jag behövde verkligen ha ett dygn utan att ens öppna laptoppen och det var skönt att bara gå och lufsa på stan ett par timmar och sen ligga här i soffan och slötitta på matcherna.
Men samtidigt…jag gick miste om den verkliga upplevelsen när jag inte hade alla sinnen skärpta, inte var riktigt engagerad och inte erfor hur stresshormonerna forsade genom blodomloppet. Dessutom kände jag mig, på något vagt sätt, lite utanför när ni samtidigt hade sånt hålligång i spåret och pumpade in 235 kommentarer (noteringen när jag la mig).
Fast så där är det när jag, under normala år, har semester också. Ett tag är det skönt, särskilt när jag kommer till Hagalund i Borlänge och får äta mammas sensationella kålpudding. Men sedan blir jag rastlös och förstår inte hur man bara kan sitta på en stol och glo utan uppgifter. Jag är beroende av stress och jäkt och tajta deadlines och dunkande tinningar och lättnaden när ett riktigt vilt rally är över och allt gått bra. Det är när tillvaron reser sig på bakbenen på det sättet jag känner att jag lever.
Så nu sätter vi punkt för detta såsiga mini-holiday-experiment. Break’s over. Dags att varva motorerna, lägga i en växel, släppa kopplingen och braka rakt ut i hockey-racet igen.
Let’s go, vänner.
Tillsammans mot extasen!
• • •
Egentligen skulle jag ha träffat Hyresgäst-Johan på Upper West Side igår, så var det ju sagt. Men jag var seg och hängig och mindre sugen på klackar i taket än Tuukka Rask verkade vara på pandemi-hockey på presskonferensen igår. Så jag fick ringa och göra honom besviken med en önskan om rain check.
Istället kom ”semestern” enkom att bestå av en kort, oinspirerad promenad under grått molntäcke och en liten måltid på uteserveringen utanför El Pote Espanol på andra avenyn, kompletterad med ett endaste glas vin. Sedan gick jag hem och la mig i korresoffan och kollade på matcher och landade som en annan trallgök i bingen redan vid 02, i min värld ett klockslag jämförbart med 22.00 i verkligheten.
Det betyder å andra sidan att jag vaknat som en torped idag. Visserligen hävdar min kompis Bullen bestämt att man inte kan sova ikapp det man förlorat, men då skulle man ju alltid lida av sömnbrist – vad skönt att jag fick in argumentet i vår eviga debatt här! – och nu slår det nyladdade gnistor om Biffen!
Här ska bloggas, fan i mig.
• • •
Lika minnesvärd som den förra lär den inte bli, men även den här fredagen har potential att ruska om oss så det skvätter om det.
Fem prima dueller ska avgöras och trots att de inblandade lagen bara spelat en eller två matcher i första omgången är de fullspäckade med kittlande storylines och intrikata frågeställningar.
Här är något av det vi väntar på att få veta under de närmaste tolv timmarna:
Reagerar Coyotes på rätt sätt på coach Toccets vrede, med all säkerhet manifesterad i en blodig bag-skate under torsdagen? Har Avalanche klurat ut hur man gör mål på den fenomenale Kuemper efter den snabba trojkan cannolis i slutet av första matchen? Vad betyder det omskakande faktum att Claude Julien hamnat på sjukhus med hjärtbesvär för Montreal? Kan Flyers fortsätta spela lika jäkla inspirerat? Blir Blues någonsin sig själva i det här slutspelet? Och hjälper det mot ett sprittande Canucks med blodvittring och ständigt nya insikter om hur playoff-hockey ska spelas? Hur klarar sig Capitals utan Bäckis, dessvärre borta med hjärnskakning? Får Anders Lee betala ännu mer för sin sena tackling nu när Department of Player Safety inte ens gav honom en smäll på fingrarna – och släpper Reirden ut Radko Gudas på isen? Hittar Dallas sin groove efter det sena avgörandet inatt? Byter Calgary målvakt?
Frågor, frågor, frågor – och även om de besvaras kommer vi ha nya att ställa till nästa möte.
Det är, bland annat, det som gör Stanley Cup-serier så fascinerande. De är som organiska sagor. Fabler med minst fyra vitt skilda kapitel och ibland till och med sju. Historier vi följer i hela veckor och sedan aldrig glömmer.
• • •
Det var faktiskt anmärkningsvärt hur hårt Tuukka dissade hela bubbel-upplevelsen efter förlusten mot Canes igår.
– Det är verkligen inga
Nähä, jaha. Och här satt man och var så uppeldad över allt som händer. Förlåt då.
• • •
Dagens lilla tipsrad har vi här:
•Colorado – Arizona 1
•Philadelphia – Montreal 1 (OT)
•St. Louis – Vancouver 2
•Washington – NY Islanders 2
•Calgary – Dallas 2 (OT)
• • •
Alex Wennbergs fantastiska mål i Game 2 mot Tampa Boys var ingenting mindre än ett defining moment i hans karriär.
Fortsättningsvis kommer vi alltid tänka på det när han nämns eller syns eller är aktuell.
Fem rungande plus.
Vad vi kommer att tänka när Kevin Shattenkirk nämns kan vi ta en annan gång.
• • •
Är alla Trallgökar med ikväll? Ni får en chans till att hålla ut ordentligt och är i så fall inte längre trallgökar.
Men då krävs att ni sitter igenom åtminstone en period med Kent, Linyreg och mig under late night-showen mellan Flames och Stars…
• • •
Väldigt tråkigt, förstås, med Julien. Hoppas verkligen allt går bra och att han snart är på benen igen.
Man jag har tänkt på det där några gånger, vilka pärser coacherna utsätter sina hjärtan för. Så upphetsade som ni och jag blir mellan varven, utan verkligt skin in the game, kan man ju bara föreställa sig vad som händer i kroppen på en coach. Och de är ju inte alla spring chickens – eller överdrivet vältränade.
• • •
Mina killar var på hugget igår; Wennberg, Radulov, Nosek och Sam Bennett stod alla för mål och assist. Därmed gick jag upp jämsides med en viss Lebrunski i poolen. En stor milstolpe.
Idag är det J.T Compher, Niklas Hjalmarsson, Joel Farabee, Jesperi Kotkaniemi, Oskar Sundqvist, Michal Kempny, Johnny Boom Boom Boychuk samt återigen Sam Bennett och Alexander Radulov som ska leverera.
Heja dom!
• • •
Bra nyheter om Julien nu på morgonen i alla fall. Han har fått en så kallad stent i pumpen och skickats hem till Montreal och kommer enligt läkarna bli helt återställd.
• • •
Varför är det, kan man undra, så många i NHL som använder enbart bokstäverna J ochT som förnamn?
Vi har T.J Oshie, T.J Compher, J.T Brown, J.T Miller, T.J Brodie och T.J Brennan.
Vad är dealen?
Själv heter jag Georg i andra namn och borde kanske köra på P.B Furman framöver.
• • •
King Henrik kan bli King Clancy. Lundqvist har, tillsammans med P.K Subban och Matt Dumba, nominerats till det tyngsta välgörenhetspriset.
Fint det.
• • •
Igår såg man varför Stars GM Jim Nill trots allt tyckte det var en bra idé att signa veteranbilarna Perry och Pavelski.
De gör otvetydig nytta när det blåser upp till playoff-storm.
• • •
Slutspelets två bästa backar hittills: Seth Jones och Miro Heiskanen. Med Quinn Hughes, Ivan Provorov och Shea Weber som främsta utmanare.
• • •
Saida-rösten i mitt huvud säger ”Burakovsky” denna eftermiddag. Så jag tror vi kan räkna med att Burracuda hänger en puck nu.
• • •
Vem har vi som chef på redaktionen hemma i Stockholm ikväll om inte Ondskan Ekeliw.
Nu blir det åka av!
• • •
Nu när man följer gemensamma presskonferenser i parti och minut blir det väldigt påtagligt hur långa och invecklade frågor nordamerikanska kollegor tenderar att ställa.
Antagligen försöker de bevisa hur smarta de är och hur mycket hockey de kan, men rätt så ofta skulle jag vilja påstå att de snarast bevisar motsatsen.
• • •
Stanley Cup-altaret blev deppigt igår. ”Vadå”, kunde man se att det tänkte, ”ska vi inte ha vanlig action här?”.
Men idag är det desto mer uppspelt och rasslar med ackrediteringar och puckar och små zambonis.
Och jag, jag går ner på knä på parketten inför denna hockeyns helgedom, för nu blir det andakt i Stanley Cup-himlen igen.
Showtime!
