The greatest show on earth, del 7

COLUMBUS – TAMPA 1-2 (Slut)
ARIZONA – COLORADO 1-7 (Slut)
CAROLINA – BOSTON 1-0 (Period 1)
• • •
Hoppsan Kerstin – Canes drar first blood.
Och de ser jäkligt beslutsamma, glupska och heta ut – ungefär som när Svechnikov inte kunde spela efter landsmannen Ovetjkins snyting på truten i PNC Arena förra våren.
Den unge ryssens ofrivilliga frånvaro har bra effekt på lagkamraterna, verkar det som.
• • •
Om världen varit normal hade jag i detta nu befunnit mig i Milwaukee på demokraternas konvent – och sedan åkt direkt till republikanernas dito i Charlotte ett par timmar från Hurricanes hemtrakter.
Att den resan inte blir av känns väldigt surt, så det är extra bra att jag har hockey mitt i sommaren att trösta mig med.
• • •
De ärrade Boston-björnarna vet ju sedan länge värdet av att skaka av sig opponenter så fort det går, så det är lite förvånande att de inte har mer bett i aktionerna ikväll.
• • •
Justin Williams – Mister Game 4. Nej, vänta…
• • •
Rick Tocchet talar klarspråk.
– Den här bubbelgrejen…det handlar om vilka som vill stanna här och idag såg det ut som att vi vill åka hem.
Ojvoj.
• • •
Den gången, när Ovie helt otippat klappade till Svechnikov, satt jag i PNC i Raleighoch kunde knappt tro mina ögon. Det var ett av den förstarundans mer spektakulära ögonblick, faktiskt.
• • •
Apropå åka hem – undrar om Tuukka sitter i tv-soffan och kollar på lagkamraterna just nu. Och hur det i så fall känns.
• • •
Hoppas innerligt det är Kenny Albert som kommenterar Canucks-matchen om ett par timmar. Jag vet att några av er inte gillar Pierre McGuire, alls, men jag tycker just de två har samma kemi som Gretzky och Kurri och sänker sådan trivsam, varm och god stämning åt sändningarna att jag inte vill slå av tv:n när de är klara.
• • •
Sms från Bon-Bon precis nu:
Your delivery is on the way.
Du ska få se lite bilder, Tobbe, jag lovar.