Veckans lista – Stanley Cup Speciale, del 5

BOSTON – TAMPA 1-3 (Slut)
NY ISLANDERS – PHILADELPHIA 0-0 (Börjar snart)
• • •
Fansen ändå.
De som verkligen håller på lagen vi ser i all-or-nothing-strid i bubblorna i Toronto och Edmonton, som investerat äkta känslor i hur det går för dem och sätter sitt välbefinnande på spel…
Jag är både lite avis – och glad att jag inte är en av dem. Avis för att det såklart är härligt att ha det brinnande engagemanget och för att det inte existerar lycka liknande den supportern känner när hens drömmar slår in – och glad för att jag slipper må fysiskt illa under matcherna och för att jag inte riskerar att uppleva den monstruösa sorgen vid stora förluster.
Jo, jag blir ju som bekant fängslad och tagen av spänningen jag också, fattar ständigt hoppande sympatier för olika lag och spelare – och några gånger kan ju erkänna att förluster jag inte ville uppleva svidit rätt ordentligt. Som när Lidas och Homer inte fick slå svenskt rekord i Stanley Cup-titlar i The Joe 2009, som när Daniel och Henrik fick sina drömmar krossade i den där Game 7-floppen i Rogers Arena 2011 och som när Alec Martinez 2014 sköt Henke Lundqvists sista hopp om bucklan i sank i Staples Center.
Men det har ju inte känts på samma sätt som när jag varit helt civil och brunnit för ”mina” lag. Jag kan fortfarande förnimma illamåendet när de tyska skogshuggarna slog ut Frankrike – som 15-årige moppe-Furman hade blivit helt kär i – ur fotbolls-VM 1982, på straffar. För att inte tala om när Leksand förlorade avgörande semin mot Färjestad 1997, efter att ha tagit ledningen med 3-0 i första (”Packa trunken, Jönsson, säsongen är över”, påstås jag, som satt strategiskt vid bortalagets spelargång ha skrikit åt en viss Jörgen). Det är fortfarande ett fruktansvärt trauma.
Så för Guran och Viberg och er andra som har hjärtan som bankar för något av de fyra lag som ska in i ringen i afton:
Mina sympatier.
Jag är både happy och inte att jag inte delar pärsen med er.
• • •
Åhå, det blev lite surtugg efter matinén i Toronto. Cassidy menade att Gårde bara filmade sin skada efter Ritchies ful-tackling och därigenom var ”clever”.
Uh-uh. Lag med coacher som börjar prata på det sättet är alltid på väg åt fel håll.
• • •
Ikväll kom jag plötsligt på att jag borde unna mig en riktig pangmiddag och det har jag gjort. En finfin påse från självaste Pastis i Meat Packing District, med sardiner (!) och biff och till och med en crème brûlée, landade just utanför dörren.
Halleluja!
• • •
Apropå coacher som pratar höll Badtofflan – föremål för svidande kritik efter sina yrvakna kommentarer i onsdags – ett helt anförande om sitt engagemang i social rättvisa i eftermiddags.
Kan läsas här för den som är intresserad.
• • •
Inte hamna i underläge.
Inte hamna i underläge.
Inte hamna i underläge.
Så – nu ska vi se om Gurans grabbar har hört det.
• • •
Tänk, vi ska se Elias Pettersson spela hockey ikväll.
Hur priviligerade är inte vi?
• • •
Nu dukar jag fram sardinerna och därmed kan kvällspasset börja.
Mycket nöje!