Årets match
Nu känns det äntligen så där igen – som det bara gör inför några få matcher per år.
Mellangärdet skruvar ihop sig i nervfladder och anspänning. Hjärtat slår hårt och fort. Adrenalinet skummar i blodkärlen. Alla sinnen skärps. Rastlösheten tvingar mig gång på gång till planlösa promenader genom lägenheten. Något högtidligt och viktigt, något med betydelsefulla konsekvenser ska äga rum, det går att förnimma i hela kroppen.
Nej, jag ”håller” egentligen inte på något av de involverade lagen och enligt gängse bild av hur människor förhåller sig till idrott borde jag inte kunna reagera så starkt men det gör jag ändå, för goddammit – det är ju säsongens hittills största sjöslag som ska avgöras i Edmonton nu.
Game 6 i östra konferensfinalen.
Allt står på spel.
Islanders befinner sig fortfarande i akut do-or-die-nöd, om de inte vinner är säsongen slut och allt har varit förgäves – men även Lightning måste ovillkorligen vinna. Annars tvingas de möta alla slutgiltiga avgörandens moder på på lördag och då kan precis vad som helst inträffa.
Det är ju fruktansvärt fascinerande och spännande och medryckande och upphetsande – oavsett eget skinn in the game eller inte.
Så mellangärdet, hjärtat, blodkärlen och alla sinnen kommer förbli så här – och måfå-promenaderna genom vardagsrum och sovrum fortsätta – tills krutröken lagt sig över slagfältet under sena kvällen.
Underbart.
• • •
Vad fint att ni lyssnade på poddens jubileumsavsnitt igår – eller om ni gjorde det idag. Det var förstås en stor ära att få med Lidas på lina från Västerås, en större ikon går icke att frambringa. Och jag upphör ju aldrig att förvånas och imponeras över hur otroligt vänlig och vanlig och ödmjuk och anspråkslös han sin enorma status till trots lyckas vara.
• • •
Brayden Point eller inte Brayden Point – det är frågan redan Shakespeare ställde.
Det är när han inte spelat Islanders kommit åt Lightning och kan han inte det ikväll heller – i skrivande stund finns ingen info – får Long Island-krigarna både mentalt och, visst, idrottsligt övertag redan från start.
Det kan tyckas egendomligt att en enskild pjäs betyder så oerhört mycket i ett så enastående lag, men han gör verkligen det. Utan Point går en hel dimension i offensiven, och inte minst i powerplay, förlorad.
Ondskan Ekeliw gör sålunda rätt som nu två timmar före matchstart ställer till med en voodoo-ritual, för Braydens hälsa, på vardagsrumsparketten hemma i Örby.
• • •
Nä, jag gick inte till tandläkaren igår heller. För…mja, jag säger ju det: Jag är dum i huvudet. Tänk om jag gjort det igår – då hade det ju varit fixat nu? Men istället satte jag mig utanför brandmansbaren här i kvarteret och tog en öl och vid borden intill syntes några halvbekanta ansikten så det blev några till och skrock och skratt och ytterligare några och kanske rentav en shot och…well, idag kompletteras de dentala problemen med andra sorts åkommor också.
Dum i huvudet, sa jag det?
Men i morgon ringer jag Doctor Pfeffler…
• • •
Mojo Johansson till Minnesota – i rakt utbyte mot Eric Staal.
Den trejden såg jag inte komma, och ska jag vara helt ärlig förstår jag den inte heller.
Men grattis till Bacon och de andra svenskarna i Wild – de får en förträfflig ny lagkamrat.
• • •
Med facit i hand är det förbryllande hur många som tog för givet att den här serien var över när Bolts gick upp i 3-1-ledning -och hur många som började prata om finalen mot Stars som att den redan gick att betta på.
3-1 är ett saftigt övertag, absolut – men långt ifrån ointagligt. Det händer ändå hyggligt ofta att laget nere i brygga krånglar sig ur den utmanande kroppsställningen och faktiskt vinner.
Några liknande serier – också avgjorda enligt tvärsäker konsensus – som comes to mind är den mellan Pittsburgh och Rangers i första omgången 2014, den som Ekeliw nämnde mellan Pittsburgh och Tampa 2011, den mellan Chicago och Detroit 2013, den mellan san Jose och Vegas ifjol – och alla serier Washington blåst i det läget.
Inga garantier existerar – kom ihåg det.
• • •
Fint skrivet av gode vännen Chris Johnston
The NHL came to Edmonton in the middle of summer. Now there's fall colours in the River Valley and no more than nine games to play before the #StanleyCup is handed out. pic.twitter.com/LLQiRppnLK
— Chris Johnston (@reporterchris) September 17, 2020
Ja, winter is coming…
• • •
Rangers comeback mot Pens 2014 var verkligen something – och frågan är om inte Henke Lundqvist stod för sina mest oförglömliga insatser någonsin under de avslutande matcherna.
Jag glömmer aldrig hur jag stod upp på pressläktaren i PPG Paints Arena – eller Conson Energy, som den hette då – och bara skrek ”Wow!” och ”Ojvoj!” åt hans sanslösa rad av fantomräddningarna under pingvinernas ursinniga slutpush i Game 7.
Efter dagens avslöjande i Sportbladet om vad Libor Hajek sagt i tjeckisk media verkar det mer eller mindre bekräftat att vi aldrig kommer få se såna sekvenser igen och det är såklart väldigt vemodigt, men som vi konstaterat tidigare: Time waits for no one. Det är som det det är, låt oss gå vidare.
• • •
Det brukade vara tjeckerna som dominerade, sedan finländarna och ett tag svenskarna. Nu är det Ryssland som regerar på målvaktsfronten – och den som inte tror på det kan ju ta och begrunda nationaliteten på målisarna hos samtliga kvarvarande lag i det här slutspelet.
• • •
Idag kom det en ny Gram Parsons-T-shirt i posten.
Jag kunde inte vara lyckligare.
• • •
Om den här serien avgörs i natt börjar finalen på lördag – och sedan planerar NHL enligt Pierre LeBrun en back-to-back-macka på måndag och tisdag.
Alltså, jag fattar att alla vill ta sig ur bubblan så fort det går, men är inte det att överdriva? Back -to-back i finalen…nä, det känns fel.
• • •
Ikväll smaskar Vigge in sitt nionde mål i årets slutspel och då börjar han närma sig så historiska nivåer att det faktiskt svartnar lite för ögonen.
• • •
Eftersom världen är som den är och de mest ordinära resor innebär strapatser som skulle göra intryck på Thor Heyerdahl är det i nuläget oklart om de som till slut blir mästare kommer få besök av bucklan den här gången.
Det går definitivt att förstå varför NHL tvekar, men det vore en riktig downer om den traditionen måste ställas in. Det faktum att vinnarna får ett eget dygn med Lord Stanleys kastrull är en av detaljerna som gör den till idrottsvärldens mest unika.
• • •
Biffens tips idag:
•NY Islanders – Tampa 2 (2-4)
Fast det bygger på att Brayden Point spelar…
• • •
Hurra för Alex Ovetjkin. Tidernas bäste målskytt fyller 35 år idag.
Jag har få idoler som vuxen, men han är en.
• • •
Dallas Stars har som sagt inget emot att den kommande finalmotståndaren spelar sig mör och medtagen i den här serien, men min gissning är att de helst ser att öst-bataljen avgörs i kväll.
Det är en prövning att bara gå och vänta också – i synnerhet i en bubbla.
• • •
Inte bara The Great Eight fyller just idag. Det gör även The Great Linyreg, vår käre stammis i spåret.
Hjärtligt hurra även för honom.
Han har för övrigt liten mottagning hemma i Westchester just nu, så det dröjer till åtminstone andra perioden innan han dyker upp.
• • •
För en minut sedan stod jag i vardagsrumsfönstret och spanade österut och jo, jag lovar – det gick att SE hur hela Long Island håller andan i väntar på att få utbrista YES, YES, YES även ikväll.
• • •
Barry Trotz är inte lite rävig bakom örat när han på presskonferensen några timmar innan start säger att jo, han har nämnt för sina spelare att han så sent som 2018 coachade ett lag som vann Game 6v och Game 7 mot Tampa i östra konferensfinalen.
Den sortens uttalande sprider, precis som avsett, oro i Bolts-kretsar.
”Ja”, kvider Ekeliw i sms, ”läste det där och det gör mig naturligtvis nervös. Om jag inte redan var det”.
• • •
Nu går vi ner på knä framför motivet på bilden nedan – Stanley Cup-altaret i östra Midtown – och ber:
Our hockey father, who art in heaven, hallowed by name, thy kingdom come, thy will be done, on the rink as it is in heaven.
Game 6, folks.
Nu händer det.