Den stora chansen
Senast Dallas Stars spelade Stanley Cup-final var Bill Clinton president, 9/11 hade inte inträffat ännu, I-phones och sociala medier kunde ingen föreställa sig, bloggen bodde i Stockholm och ägnade sig huvudsakligen åt rock ’n’ roll – och på isen för att försvara den titel Texas-klubben hade erövrat året innan fanns sådana som Derian Hatcher, Mike Modano, Brett Hull, Sergej Zubov, Joe Nieuwendyk, Darryl Sydor, Kirk Muller, Jere Lehtinen och Ed Belfour.
De som spelar i samma tröjor idag var små glin på den tiden – och i några fall till och med bebisar. Inte ens ärrade veteranerna Joe Pavelski och Corey Perry hade kommit ur målbrottet. Pavelski skulle precis fylla sexton och Perry var femton – och, tar jag för givet, en störig typ i jeansväst som körde trimmad moppe, lyssnade på hårdrock och terroriserade sina jämnåriga i Peterborough i Ontario. Jamie Benn var tio, Tyler Seguin åtta, Burger Klingberg sju och Miro Heiskanen hade inte ens fyllt ett (!).
Men 20 år senare är det de herrarna och deras lagkamrater som har chansen att ta The Stars from Big D tillbaka till den gloriösa, Mount Everest-artade bergstopp som tornar över hela hockeyriket.
Det innebär en press och en emotionell påfrestning de flesta av dem aldrig upplevt tidigare. De där två åldringarna som hade nått åtminstone mitten av tonåren 2000 – Pavelski och Zündapp-Corey – har varit här och Kudden agerade åtminstone back-up åt Tuukka när Boston förlorade finalen mot Boston 2013, men för övriga är matchen i Rogers Place i Edmonton ikväll den största i karriären och nej, det spelar ingen roll att de varit med om andra kritiska ögonblick tidigare.
Just den här elden, den vars flammor omsluter alla som kommer i närheten när en plats i Stanley Cup-finalen står på spel, vet spelarna de facto inget om förrän de upplevt den i verkligheten.
De måste nu hantera både den svindlande insikten att de har sin livslånga dröm inom räckhåll – och försöka fejka åtminstone lite av den desperation som per automatik glöder i hjärtat på motståndare hotade av omedelbar undergång
Klarar Burger och Benn och Radulov – tretton bast hemma i Uralbergen 2000! – och Seguin och Miro och Kudden och de andra av det?
Jag vet inte – och de vet de inte själva heller, förrän de börjat spela – men det avgör om Texas får fira årtusendets andra Stanley Cup-final ikväll.
• • •
Hej och mors på bloggens lilla samfund igen, hoppas alla mår bra och är riktigt peppade inför konferensfinalrundans första elimination-match.
Själv vaknade jag pigg som en torped i förmiddags, för det blev ingen utgång efter matchen igår. Jag hade helt enkelt ingen lust, det kändes mer lockande att ligga kvar i soffan och dricka några öl, se ett par gamla filmer och lyssna på det färska avsnittet av Sopranos-podcasten.
Nu har jag diskat och städat och gjort några ärenden och tar mig an aftonens övningar i ett rent hedmanska beast mode!
• • •
En annan utmaning för det i sammanhanget gröna Dallas-gänget – no pun intended! – är att de möter Vegas-riddare som inte bara har erfarenhet av avgörande drabbningar i konferensfinaler utan också vet hur man opererar under den typ av akut hot de lever med ikväll. Dessutom kommenderas de av bästa coachen in the business – särskilt sylvass såna här gånger.
Det skulle förvåna mycket om Knights inte samlar sig till sin bästa insats under hela det här playoff-äventyret.
• • •
001 Furman var själv 33 år då, när Stars gick upp mot Devils i den där finalen. NHL hade jag inte börjat följa särskilt nära så jag skulle ljuga om jag påstod att jag har några minnen av det sjöslaget.
Så här i efterhand, med facit i hand, känns det lite synd.
2000 var ett fantastiskt år ändå, absolut. Vi hade fruktansvärt roligt på Aftonbladets nöjesredaktion, jag blev skickad till Japan på Oasis-premiär och hälsade på Rico Persson i St. Louis, jag pussades med en bildskön göteborgare i sjömanskostym på Nalen och jag träffade den magiska kvinnan som sedermera blev min hustru, i alla fall ett tag (och fortfarande är en av mina allra närmaste vänner; en ”made guy” i min egen lilla värld).
Men livet hade varit ännu vackrare om jag redan då förstått hur mirakulöst National Hockey League ör.
• • •
Plötsligt går det en massa rykten om att Blues och Maple Leafs förhandlar om en trejd som skulle skicka Alex Pietrangelo till Toronto – för att bli signad innan han blir free agent om några veckor – och ingen mindre än Lill-Nyllet till Missouri.
Hur känner Leafs-fansen i spåret inför det scenariot=
• • •
Ja, man måste, precis som maffiafamiljerna, ha ”made guys”. Det är riktigt nära vänner för vilka man berättar allt, aldrig skulle kunna svika och är beredd att ta en bullet för. Det är inte lätt att bli kvalificera sig för den statusen i mitt hjärta och ju äldre man blir, desto färre riktigt nära vänner får man, men en ni känner till – unge herr Ekeliw – ingår numer i den gyllene kretsen.
• • •
Kudden – Anton Khudobin – var blott fjortis hemma i Öskemen i Kazakstan 2000 och det skulle nog Golden Knights tjäna på att reflektera över.
Om det är något som talar för att de får packa ihop och lämna bubblan redan ikväll är det ju det faktum att Kudden blivit ett spöke för dem, men om de får in i hjärnsubstansen att även han är en helt vanlig snubbe som för inte så länge precis hade lärt sig knyta sina egna skor kanske de kan jag iväg det spöket.
• • •
Ifall någon är orolig kan jag meddela att det är ordning på Furmans kista igen. Jag lyssnade på mama Chall och mja, vi behöver ju inte gå in på några detaljer, men det blev bra skjuts i systemet igen
• • •
Finalen 2000 slutade för övrigt med att Devils då 26-årige förstecenter Jason Arnott avgjorde i andra övertidsperioden i Game 6 – i Stars dåvarande hemmahall Reunion Arena.
Sedan dess har det gått exakt 7401 dagar.
• • •
Geoff Ward är inte längre interim-coach för Flames; han utsågs idag till huvudtränare på riktigt.
Ja, det får väl ses som belöning för den excellenta coachningen i sista matchen mot Stars…
• • •
Tipset:
•Vegas – Dallas 1 (3-1)
• • •
Faksa – Fredrik, Adam, Kalle…nä, jag ska inte dra hela den ramsan igen – kan inte spela ikväll heller och i fallet Roope har vi gametime-beslut-läge.
• • •
Idag köpte jag en ny handtvål med kokosdoft, så varje gång jag gnider mig om hakan eller stoppar in en snus får jag osökt associationer till beachen i Benidorm, där alla sommaren 1983 smorde in sig i sololja som luktade just kokos.
Vamos a la playa, eh?
• • •
Lehner får nytt förtroende ikväll, rapporteras det från Vegas-lägret. Mycket bra. Han gör sina bästa matcher när han upplever att han blivit ifrågasatt och därför är lite irriterad.
• • •
Om Rick Bowness är Cliff Barnes, som Julia kom fram till häromdagen, talar ingenting för Stars i fortsättningen.
Jag var tvungen att kolla några gamla avsnitt efter att vår drottning nämnt det där och blev påmind om att Cliff var den ultimate losern – och det slutade alltid med att han, oftast på JR:s initiativ, kraschade just när han trodde att han triumferat.
Översatt:
Vore han NHL-coach skulle hans lag skaffa sig multipla matchbollar i en konferensfinal – och bränna samtliga under spektakulära former.
• • •
Jo, igår mottog jag bilder från Edmonton-barer där kollegor på plats rullade hatt och hjärtat började blöda av längtan.
Men det är 2020 och vi får alla se till att bita ihop, inget annat fungerar.
• • •
Amigos i NHL-bloggen, nu kör vi igen.
Det är do or die för Vegas – och Stars har sin största chans på två decennier.
Det HÄR blir nåt!
