Dubbeldrama monumentale

Hör de suggestiva trumvirvlarna – likt de konferenciern kommenderar innan det farliga crescendot i ett cirkusnummer.
Hör de ödesmättade sjoken av stråkar – som i soundtracket till den andlöst spännande David Fincher-thrillern.
Hör den extatiska tonartshöjningen – just av den typ orkestern tar till för att markera en emotionell vågtopp.
Stanley Cup-slutspelet når idag ett nytt klimax i en dubbel-rysare vars utgång på ena eller andra sättet får så genomgripande konsekvenser att själva livsluften här i vår NHL-bubbla skälver till.
Philadelphia Flyers och Vancouver Canucks står åter öga mot öga med ödet och måste besegra New York Islanders respektive Vegas Golden Knights.
Eljest går de under.
Och samtidigt: Om de lyckas rädda en matchboll till börjar det mullra inifrån berget, för då väcker de en rytande drake känd under namnet Game 7.
Brace for impact – och var medveten om att vi inte bara ser hockeymatcher, i sig måhända banala och simpla, utkämpas
För som dom säger:
There’s more than meets the eye.
Så är det nästan alltid.
Inget är så enkelt och okomplicerat som det verkar. Människor är komplexa, skeenden krokiga, även de mest etablerade sanningar mångfasetterade och vardagen full av obegripliga mysterier.
Och Stanley Cup-sagor rymmer långt mer än bara det mest uppenbara.
Å ena sidan har vi det som sker inför öppen ridån och som vi registrerar med just blotta ögat; målen, slagskotten, finterna, tacklingarna, Ryan Reaves glappande käft och Big Game Brassards förmåga att befinna sig exakt där han ska i avgörande ögonblick.
Å andra har vi det som rör sig i skuggorna, bortom vårt omedelbara synfält.
Där dväljes demoner. Minnen. Ekon. Vålnader. Gamla ärr som stramar, trauman i det förgångna som gör sig påminda. Kollektiva såväl som individuella.
Ja, bara häromdagen slog vi – två gånger om, rentav – fast att de inblandade spelarna för att alls kunna prestera måste förtränga och trycka undan alla känslor, de berusande såväl som de dystra, innan allt är sagt och gjort och krutröken lagt sig. Först då kan de öppna dammluckorna och låta lyckan, eller sorgen, forsa ut.
Samma mekanismer styr förstås även i det här avseendet. De kan inte tänka på vad de upplevt tidigare, inte låtsas om att de känner smärtan i såren som aldrig riktigt läkt, inte låta sig jagas av fallna änglar från svunna nederlag och synder begångna i andra tider.
Men hur de än försöker kan de inte låta bli att då och då snegla åt fel håll. De är medvetna om de där skuggorna, de kan ana dem i ögonvrån och de vet vad de döljer. Och ibland övermannas de ändå av historien.
När exempelvis Knights i mitten av tredje perioden i en match som den ikväll åter tappat ledningen och inte kan infria det löfte 3-1-övertaget i serien gav går ett osynligt spöke från fjolårets kollaps mot San Jose genom båset och alla som sitter där ryser till i det kalla vinddraget. När hans skott bara vägrar gå in kan Claude Giroux ana konturerna av ruinerna efter Game 7-förlusten mot New York Rangers 2014. När Canucks hasar mot avgrunden spelar det ingen roll att nästan ingen i dagens trupp har de personliga erfarenheterna – fantomsmärtorna från organisationens forna krascher fortplantar sig ändå genom laget. Och när Leo Komarov inte kan hjälpa Islanders att avsluta sin kvartsfinal börjar flashbacks från alla åren i Toronto blixtra framför ögonen.
Så hör trummorna, folks – och gläds åt den episka upplevelsen
Men beware of skuggorna
Det kan vara där, i mörkret bortanför ytorna strålkastarna lyser upp, kvällar som den här avgörs.
• • •
Tammefan, är det inte torsdag igen?
Hur kan det vara möjligt att tiden går så vansinnigt snabbt?
Jag åkallar min matematiskt begåvade faders ande och ber honom interfera med makterna.
Fortsätter det i den här takten kommer jag inte hinna läsa om alla Tintin-äventyr innan det är dags att checka ut.
Men ja, jo, vi får väl återigen se det som ett tecken på att det går undan när man har roligt.
• • •
Canucks match ikväll är den största i Elias Petterssons liv, ber jag härmed att få slå fast.
SM-finalerna med Växjö var inte kattskit de heller, nej, men nu befinner han sig på en betydligt högre nivå.
En förlust kommer smärta mer än något annat han varit med om som idrottare – och en seger kommer vara överjordiskt skön.
Å andra sidan: Om nuckarna lyckas slå Vegas igen väntar en ännu större match redan i morgon.
För den som har framgång innebär en resa genom slutspelet en oavbruten upptrappning – dag efter dag efter dag.
• • •
Jo, jag har faktiskt en komplett Tintin-samling här i holken och har åter börjat bläddra i albumen om nätterna, när Stanley Cup-passen är över.
Det finns fortfarande inget som piggar upp och roar och får mig att skrocka mer – och kapten Haddock och professor Kalkyl är eviga hjältar.
Men jag vill förvarna om att texterna framöver kan komma att späckas med uttryck som ”Anfäkta och anamma”, ”Bomber och granater”, ”Apsvansade analfabeter” och ”Förpiskade luspudlar”.
• • •
I skrivande stund, 17.42 standard eastern time, är det fortfarande oklart om Mat Barzal kan spela för Islanders och Couturier för Flyers.
Tunga avbräck, bägge två, men allra stört hål i uppställningen tror jag Couturier lämnar.
• • •
Applåder till NHL för bildandet av ”Hockey Diversity Alliance”, med PK Subban och Anson Carter som ordföranden.
Det framstår som ett första, viktigt steg i processen för att bredda den här underbara sportens etniska bas och se till att fler från andra bakgrunder än den som satt norm känner sig välkomna.
Bara en sån här sak;
Tänk vad många Sidney Crosbys och Connor McDavids det funnits som aldrig upptäckts, som aldrig ens provade att spela hockey och aldrig själva visste att de hade de perfekta anlagen för the greatest show on earth.
• • •
Som en besvärjelse – här är bloggens egna bilder från arenorna lagen som spelar ikväll kallar sina hem.

Det är min förhoppning att denna publicering ger alla inblandade en extra kick och spelar sitt livs bästa hockey de kommande timmarna.
• • •
Oskar?
Nej, om honom har det inte sagts någonting idag.
Men vem vet, Badtofflan spelar sina kort nära skjortbröstet och kan ha en joker i leken.
• • •
Ah, vi tar den här klassikern från Rogers i Vancouverockså – så Elias bara exploderar i sitt livs match.

Den togs av Lönta Lindqvist strax innan bröderna Sedins sista hemmamatch i april 2018 och jag försöker få honom att förstå att han ska vända på mobilen och ta en ”breddare”.
• • •
Tampa hänger tydligen kvar i Toronto – och de vet fortfarande inte var, när eller mot vem de ska spela sin första konferensfinal.
NHL och NBC är så angelägna om att få sända en match på lördag – det är då tittarsiffrorna stiger mot tillfredsställande nivåer – att de väntar in i det längsta med att spika schemat.
Antingen spelas Game 7 mellan Flyers och Islanders i Scotiabank på lördag kväll – och i så fall flyger Bolts till Edmonton och inväntar vinnaren. Eller så avgörs första eastern conf-finalen i samma arena.
Lite pajigt känns det, tycker jag.
• • •
Klyschor står inte högt i kurs någonstans, men vissa av dem klingar ändå väldigt sant.
Som den om att ingen seger i en slutspelsserie är svårare att bärga än den fjärde.
Alla vill, och några har med åren utvecklat rätt sorts killer-instinkt för såna här stunder, men det är omöjligt att fejka den hundraprocentiga urgency lag hotade av elimination spelar med på naturlig väg. Insikten att det finns en chans till även vid förlust kan man förskjuta och vägra ta in, men den finns där ändå, i bakhuvudet, och den lilla skillnaden blir ofta utslagsgivande
Det är värt att komma ihåg ifall favoriterna i överläge inte lyckas skaka av sig sina utmanare nu heller.
• • •
Markan missar även Game 6. Thatcher står igen. Attans.
• • •
Tänk parkeringen utanför Nassau Coliseum i detta nu – om detta varit under normala tider.
Med en plats i konferensfinalen i potten för första gången på 27 år hade ett tailgate-party för historieböckerna garanterat pågått. Jag ryser bara jag tänker på vimplarna som fladdrar i vinden, doften av öl och bbq-os, familjen där borta som lattjar med en fotboll, havet av blå och vita Isles-tröjor och ramsorna som dånar så det skallrar i tallrikarna på restaurangen i Marriott-hotellet vägg i vägg.
En vacker dag får vi människor uppleva sånt igen…
• • •
Bomber och granater, Oskar ska i alla fall vara med på matchvärmningen igen.
Tänk om…
• • •
SMS från The CEO i Florida:
”Ensam AW med Mink DeVille och en stadig bärka vid baljan inför kvällens drabbning! Grilla några fläskbitar och grannen, Philly-Brad, på besök.”.
Han kan fara åt helvete!
• • •
Tipsraden kommer här – och ja, jag tippar med hjärtat igen. Inte för att jag ”håller” på lagen jag ger segern – utan för att jag vill ha maximal spänning – ikväll och över helgen.

•NY Islanders – Philadelphia 2 (OT)
•Vancouver – Vegas 1 (OT)

Konecny och EP avgör.
• • •
Flyers-fansen i spåret vet vi vilka det är, men kan vi hoppas på besök av någon som vill försvara Islanders färger också?
Något säger mig att Björn Falk står i begrepp att bryta sin tystnad…
• • •
Ja, amigos, trumvirvlarna har börjat ljuda.
Det är dags.
Det är showtime.
Det är tid för dubbeldrama monumentale.