NHL-bloggen

Himmel eller helvete i Edmonton

Några minuter återstår av andra övertidsperioden i en match just så stor, viktig och avgörande som den vi får uppleva ikväll och plötsligt blåser domarna för en utvisning vars potentiella – för att inte säga troliga – konsekvenser står klar för alla på en gång.
Laget som beviljas powerplay har plötsligt en chans att öppna himlens portar och den kanske aldrig kommer igen – och laget som ska döda utvisningen måste i sin tur uppbåda all kraft de egentligen inte har kvar för att hålla helvetets diton stängda.
Huruvida spelarna i ett sådant läge ser sitt hockeyliv passera revy är oklart. Förmodligen inte. De är för koncentrerade på det de måste göra – och i allmänhet inte lika romantiska i synen på hockeyvärvet som den här skribenten.
Men de borde göra det. För det var hit, till det här ögonblicket, allt ledde. Det var till exakt denna typ av stunder, när det bestäms vilka de egentligen är och vad deras så kallade Legacy kommer att bestå av, de hela tiden var på väg.
Så fragment av scener från det som föregått just denna stund borde flimra förbi på näthinnan.
Från de första, stapplande skären i den tidiga barndomen, på isar i rustika ishallar i Lerum, i Nova Scotia, i Sverdlovsk Oblast och i Malmö.
Från baksätet i en kompis farsas Volvo, fullpackat med trunkar och klubbor och stojande kids, på väg till bortamatch mot värsta knatterivalen i svinottan en isande kall lördagmorgon i januari.
Från de sömnlösa nätterna i sängen i pojkrummen när ljuset från en lastbil som passerade på vägen utanför blänkte till i Peter Forsberg- och Mario Lemieux-affischerna på väggarna och drömmarna brann i den lilla bröstkrogen.
Från tonårens oändliga lördagkvällar i mammas och pappas tv-soffa när polarna var ute och gjorde allt som tonåringar gör på lördagkvällar men ännu en tidig match väntade ju på söndagsmorgonen.
Från de ohyggliga barmarkspassen med blodsmak i munnen och mjölksyra i benen och en förbannades brant skogsbacke som måste tillryggaläggas en gång till.
Från turneringar, sommarläger, gallringar, nervösa A-lagsdebuter, drafter, landslagssamlingar, brutala nederlag, euforiska triumfer, trejder, första matcherna i NHL, evig serielunk och tidigare playoff-slag.
Som sagt: Alla de stunderna, alla de kapitlen i den stora sagan om de här unga männens karriärer, ledde fram till det Defining Moment en kväll som denna utfäster löften om.
Och vi, vi som sitter vid sidan om, får vara vittnen när historien tecknas och milstolpar kilas fast i evigheten.
Det är en nåd att få vara med om, så känn dig priviligerad och utvald och hedrad, medmänniska.
• • •
Jaha, hej och tjenare igen, amigos i Stanley Cup-bubblan – hur har ni detta så här mitt i första septemberveckan?
I New York är det grått och mulet och lite…moloket. Alla fruktar hösten och vintern. Sommarn blev ingen sommar, men vi kunde i alla sitta på uteserveringar och klaga. Vad händer nu?
Själv har jag dock mest varit upptagen med vardagliga bestyr och ärenden. Kemtvätt skulle lämnas in, vanlig tvätt hämtas, disk diskas, brev postas, ansökningar om ackreditering till ett framtida evenemang mailas och en lägenhet städas åtminstone nödtorftigt.
Det känns lite provocerande att sådant världsligt alls ska behöva ägnas tid och energi mitt under den här högtiden. Borde inte hela vardagen vara satt på undantag nu? Som vid jul och påsk och när ens ungar, om man skaffar sig såna, föds?
Jo, och därför har jag också sparat det mesta av disken till senare – och städat blev det väl egentligen inte alls.
• • •
Vi har alltså bara en match på programmet idag och lite känns det som att rusa in på Vegas fetaste buffé och upptäcka att de bara har en ”station” öppen.
Lite snopet.
Tills man ser vad ser vad som väntar i de fåtaliga grytorna. Bara det bästa och läckraste och mest upphetsande serveras.
Jag menar, VILKEN match det är!
Dallas Stars kan för första sedan 2008 bli klara för konferensfinal – och Colorado Avalanche kan tvinga fram en – törs jag ens säga det? – Game fucking 7.
Ojvoj och holy hell!
• • •
Montreal trejdar alltså till sig Jake Allen från St. Louis och jag blir sittande i soffan med hopskrynklad panna ett tag.
Varför då?
Han är dyr och de har redan bra uppbackning bakom Price och även om Bergevin nu inte tycker det väntar ju en Målvakt-bonanza av guds nåde när slutspelet är över. Ett helt koppel mighty burväktare ska ha nya kontrakt och det innebär att åtskilliga sidekicks, betydligt billigare än Allen, kommer bli tillgängliga för trades.
Så Julia – vaffö gör di på detta viset?
• • •
Mitt under den tidiga förmiddagens alla ärenden satt jag mig vid ett högt bord utanför kvarterets eminenta lilla fik och avnjöt en latte och en croissant.
Då kom det fram en vinddriven existens med yvigt uteliggarskägg och dammig hy, tittade mig rakt i ögonen och sa:
– Fuck it all!
Sedan gick han vidare.
Jag ville svara att jo, så känner jag också ibland – men det är i alla fall Game 6 mellan Stars och Avalanche på tv ikväll.
Men jag kom mig aldrig för.
• • •
Apropå målvakter är det lite rörigt på den fronten i denna Game 6.
Avalanche tvingas av allt att döma lita på Michael Hutchinson igen – och coach Bowness tycks fortsätta med Big Ben Bishop, fast hans start i förrgår milt uttryckt lämnade en del i övrigt att önska, som man säger när när man inte vill såga den som varit bedrövlig.
En extra exotisk krydda till buffén, får vi väl se det som.
• • •
Men vet att Islanders börjat göra vågor, om jag får försvenska ett engelskspråkigt uttryck på det viset, när till och med guvernör Cuomo uppmärksammar deras förehavanden i Stanley Cup.
Han har en del annat att stå i just nu, kan man tycka, men det hindrade honom inte från fyra av den här tweeten igår.

Fast man undrar…förstod han att de förlorade femte matchen mot Flyers?
• • •
Nu hamnar jag i sånt där ”tänk-om-det-här-varit-på-riktigt”-tillstånd igen.
En serie mellan Avalanche och Stars hade varit inget mindre en våt dröm att följa live.
Som ikväll, i Dallas. Jag kan se och känna allt. Den lätta besvikelsen över att ingen kollega villa hänga med till Billy Bob’s i tvillingstaden Fort Worth igår kväll. Huvudet som värker för att vi gick på nån sunkig Scott Burnside-bar i downtown Big D istället. De vindlande katakomberna i American Airlines backstage-faciliteter. Burger Klingbergs tandlösa leende i Stars tajta omklädningsrum. Kotletterna i den spatiösa pressloungen. De mjuka kontorsstolarna på pressläktaren. Discokulan i taket ovanför jumbotronen. Vrålet under nationalsången. Ilandet i magen när pucken släpps…ah.
Men som sagt: Det är bra i korresoffan också.
• • •
Hetaste Conn Smythe-kandidaterna i de återstående lagen according to Biffen.
Tampa: Victor Hedman
NY Islanders: Josh Bailey eller Ryan Pulock
Philadelphia: Carter Hart
Vancouver: Elias Pettersson eller Jacob Markström
Vegas: Shea Theodore eller Mark Stones
Colorado: Nathan MacKinnon
Dallas: Miro Heiskanen.
• • •
Haha, kolla vad som hände när jag för en liten stund sedan frågade Siri om hon gillar hockey (ja, ibland kan det framstå som att jag har för lite att göra.…

• • •
Dagens tipsrad är kort men god.

•Dallas – Colorado 2 (OT)

Ja, jag tippar med hjärtat igen. Jag vill ha sudden-inferno – och jag vill ha Game 7 på fredag.
• • •
Det tar bara drygt tolv timmar att köra mellan Denver och Dallas, så förmodligen hade jag gjort det också – med The CEO of Everything på passagerarsätet ner genom Colorado och in i Texas, förbi Colorado Springs och Amarillo.
En våt dröm, sa jag det?
• • •
Burra gör mål ikväll med. Det kan rentav vara han som avgör i OT.
• • •
Dagens skämt från fotograf-Höken
”Elvis hade en storbror. Tolvis. En dussinsångare”.
• • •
Jag hör det tydligt. Det knäpper plötsligt till i Stanley Cup-altaret mellan tv:n och sovrumsdörren.
Hockeygudarna vet också att något väldigt speciellt händer ikväll.
Här är några aktuella klenoder vardagsrummets kultplats byggts av.



• • •
Och nu:
Showtime.
Det var, vet pojkarna på isen, hit allt ledde…

Per Bjurman