Himmel eller helvete i Edmonton, del 2

DALLAS – COLORADO 1-1 (Period 1)
• • •
Vad är det här för chockerande inledning?
Vi får ju se en helt normal playoff-period mellan två lysande lag – och som den här serien artat sig tidigare blir det normala onormalt.
Jag menar, vi hade förväntat oss att det skulle stå 3-3, 4-0 eller 1-7 efter de första 20 minuterna – inte försynta 1-1.
• • •
Avalanche är de som har mest akut att prata om i pausen.
De lirar powerplay i sex minuter, men uträttar ingenting och givetvis – Stars får därefter allt momentum.
Att Zadorov lyckas vispa in en slumppuck på slutet känns mest som just en slump.
• • •
Nähä, Bowness ställer Khudobin på blålinjen igen.
Det kan tolkas som att Bisopens era är över.
• • •
Alltså, den här regeln att en high stick renderar två extra minuter om den som råkat tugga lite klubbad börjar blöda – den är ju befängd.
• • •
Jaha, där blev Michael Hutchinson återigen Michael Hutchinson.
Jag tänkte väl att han förr eller senare skulle visa sitt rätta, inte helt attraktiva ansikte.
• • •
En Kär kollega, Emily på ESPN, anlände till Edmonton idag – och får nu sitta instängd på ett hotellrum i två veckor för att kunna täcka Stanley Cup-finalen.
Det är vad som krävs. Man måste vara på plats senast nu.
Så då vet ni.
Det blir Korresoffan all the way…
• • •
Ja, Burra är het. Som ALLTID när mycket står på spel.
• • •
Från och med idag kan man följa dokumentärserien Quest For The Cup, filmad exklusivt inifrån bubblorna i Edmonton och Toronto, men vi i USA måste skaffa streaming-appen ESPN+1 för att se och jag vet inte jag.
När NHL började censurera sina dokumentärer, så man inte längre fick höra Bruce Boudreau svära som en sjöman och säga saker som ”Fuck these dickheads” inför Washingtons matcher mot Pittsburgh, tappade de rätt mycket av sitt attraktionsvärde.
• • •
Noterade ni vad Siri, den virtuella sekreteraren, kallar mig?
Fem plus.
• • •
Om Stars vinner är de som sagt klara för konferensfinal för första gången sedan 2008.
Då mötte de Detroit och dagarna i The Big D runt Game 3 och 4 den våren hör till mina käraste NHL-minnen. Det var under den resan jag på allvar förstod magin i att följa en Stanley Cup-serie på plats – och dessutom såg de inblandade svenskarna oavbrutet till att jag kunde späcka den då rätt färska bloggen med golden material.
Lidas, Homer, Zäta, Kronwall, The Mule, Samme Samuelsson och Lilja höll mig road i ena ringhörnan – och Notan Norström, Grosse Grossmann, Joel Lundqvist och Konsthandlare Eriksson i den andra.
Åh, så mycket fallfrukt jag bara kan plocka under promenader ner längs memory lane.
• • •
Härligt att se dig, Zydden. Medlemmarna i Trio Me Bumba är superstars i spåret, men ju fler som deltar i dansen, desto mer yster blir den.
Det kan våra vänner U-båtar för övrigt se som en uppmaning att segla upp till ytan…